Utgångspunkten för föreställningen finns i författaren Anna Ribbings och illustratören Amanda Erikssons barnböcker Boken om boken och Min bok!

Barnteater tenderar att ha två nivåer så att föreställningen når både barnen och de vuxna i publiken. Eftersom Pjäsen om boken har de allra minsta åskådarna, tvååringarna, i åtanke, blir vuxennivån mindre framträdande än i barnteater i allmänhet. Det är klart att man betraktar föreställningen från ett annat perspektiv som vuxen och lägger märke till andra saker, men just i detta fall är huvudpoängen för de vuxna hur små barn blir engagerade och upplever teatern som något för dem i en väldigt tidig ålder.

Med detta sagt är föreställningen som både underhåller och uppfostrar de minsta barnen till teaterbesökare fräsch och engagerande. Tove Appelgren står för både dramatiseringen och regin. På båda punkterna är föreställningen vällyckad och välkontrollerad. Riina Huhtanens koreografi spelar en viktig roll i hur helheten blir sådan att den lyckas förtrolla de små barnen. Mathilda Kruse och Ingemar Raukola spelar huvudrollerna i pjäsen där de yttrar sådana repliker som inte formar begripliga ord utan deras kommunikation härmar tvååringarnas sätt att kommunicera.

Det är dock inte bara det att de vuxna skådespelarna kommunicerar till riktigt små barn så att säga på deras eget språk utan det som sker på scenen påminner mycket om clowneri. Där finns kanske pjäsens starkaste inslag för en vuxen åskådare om man tänker på det som direkt underhåller och stimulerar de vuxna. Medan koreografin för tankarna till clowneri, gör även Pirjo Liiri-Majavas scenografi och dräktdesign samt Sarianna Sormunens maskdesign sitt. Anette Fagerström och Svante Kotilainen svarar för rekvisitan som omfattar böcker i olika storlekar samt bland annat en stor leksaksgiraff.

Riktigt små barn närmar sig böcker som leksaker bland andra leksaker och i pjäsen gestaltar de vuxna skådespelarna hur man blir bekant med böcker genom att leka med dem. Under första halvan av 1900-talet hävdade kulturhistorikern Johan Huizinga i Den lekande människan att kultur är något som uppstår genom lek. Fast Pjäsen om boken är allt annat än en djupt filosofisk föreställning, kan man ändå tolka den som ett rent uttryck för kultur som lek. Både Kruse och Raukola ser ut att ha gränslöst roligt när de leker med rekvisitan på scenen och de små barnen följer deras upptåg med fascination. Pjäsen blir mer interaktiv mot slutet då åskådarna uppmanas stiga upp och röra sig i takt med skådespelarnas instruktioner.

Trettio minuter är en lämplig föreställningstid för såpass små barn. Till sist är det bara att varmt rekommendera Pjäsen om boken för barngrupper och de vuxna som sköter om beställningarna av pjäsen för grupper. I och med att pjäsen är ordlös får alla barn och vuxna oavsett språkgrupp lika mycket ut av den. Åbo Svenska Teater har presterat en värdefull kulturgärning som gör reklam för läsning för en viktig målgrupp, små barn och småbarnsföräldrar. Tanken bakom föreställningen är högst pedagogisk och ädel, men själva föreställningen är lek och pajaskonster för hela slanten. Det stiliga intrycket fullbordas av den angenäma musiken. Jaakko Savela står för ljud- och ljusdesign samt komposition och hans insats är lika stark som vad resten av det proffsiga teamet trollar fram.

Recension: Pjäsen om boken (Åbo Svenska Teater; för barn i åldern 2-5 år; ca. 30 min.; ordlös)

URSPRUNGSVERK Anna Ribbing och Amanda Eriksson
DRAMATISERING OCH REGI Tove Appelgren
MEDVERKANDE Mathilda Kruse och Ingemar Raukola
KOREOGRAFI Riina Huhtanen
SCENOGRAFI- OCH DRÄKTDESIGN Pirjo Liiri-Majava
LJUD- OCH LJUSEDESIGN, KOMPOSITION Jaakko Savela
MASKDESIGN Sarianna Sormunen
REKVISITA Anette Fagerström och Svante Kotilainen