Liisa Pentti firar 40-årsjubileum som konstnär och i Zone Critique har hon skapat ett mycket tilltalande och samtidigt tankeväckande koncept. Det hela utmynnar i något slags åtminstone till en början turbulent och till sist ändå relativt stillsamt möte mellan det kroppsliga och det själsliga. Som regissör förverkligar Pentti en genomtänkt och mångsidig helhet som visar upp mänsklighetens potential och samtidigt frustration inför det oundvikliga. Allt är tidsbegränsat och förgängligt, är ens kärleken evig?

I och med att Martin Enckells avslutningsdikt i diktsamlingen 999 är så central för hela föreställningen, erbjuder diktens hisnande tidsperspektiv och apokalyptiska tematik en referensram som fylls med modern dans. Diktuppläsningen kompletterar dansen och kanske till och med fullbordar den. Med sin djupa insikt i tillvarons villkor och i det mänskligas grundläggande begränsningar har Enckells dikt en hel del gemensamt med Eeva-Liisa Manners klassikerdikt ”Kambrium” från 1956 som Bo Carpelan har översatt till svenska.

Martin Enckell skriver bland annat detta: som nästlar oss in i inträden i allt som inte får förbli, / och i ett prekambrium och även långt innan fanns liv / och även efter att människan tystnat till stoft häver sig haven / ångande över djupen och över magman inunder, och molnen / driver och vindarna drar, och stormarna kommer och går. Därmed tacklar Penttis Zone Critique frågor som inte begränsar sig till den enskilda männikans liv och död utan hur allt liv över huvud taget uppstår och slocknar. I det tidsperspektivet är människan ändå väldigt liten och mänsklighetens historia kort. Det paradoxala uppstår när kärleken ändå beskrivs som något stort.

Dansarna som framför Zone Critique heter Petra Heinänen, Herman Nyby, Satu Rekola, Alina Sakko, Katri Soini och Tyra Wingren. Både med sina individuella insatser och som ett väloljat kollektiv lyckas de med sitt kroppsspråk förmedla de stora filosofiska frågorna som är grundläggande för det hela. Vad är den kritiska zonen då för något? Titeln syftar på ett begrepp av en fransk geokemist vid namn Jérôme Gaillardet som har skrivit boken La Terre habitable om den beboeliga jorden. Den kritiska zonen är helt enkelt zonen där allt liv utvecklas.

Zone Critique är en intensiv upplevelse. (Foto: Mariangela Pluchino)

Föreställningen är intensiv och förtrollande. Dansarna söker kontakt med varandra med utsträckta handflator, men de söker också kontakt med publiken. Samtidigt som man betraktar dansarnas skickliga sätt att gestalta filosofiska och poetiska uttryck med sina rörelser, känner man sig delaktig i helheten som uppstår. Modern dans erbjuder ett sätt att känna en förhöjd känsla av närvaro, samtidigt som man är närmast i en annan värld, bortom det vardagliga. Zone Critique är en ytterst sympatisk och varmhjärtad föreställning där dansarna ger uttryck för något som kan kallas kroppens visdom.

Poesin levererar inte svar på de stora frågorna om tillvarons mysterium men i detta fall handlar det om poesi som ställer de stora frågorna. Med dans går det att illustrera de riktigt stora frågorna. När det i vissa ögonblick gestaltas utbrott av djup frustration, känns det som att både förgängligheten och planetens sårbarhet påtalas med emfas. Det som börjar med oro av apokalyptiska mått lugnas ner i de mellanmänskliga möten till en förhoppning om att kärleken består. Att förstå livets mening är kanhända för mycket men med dansens medel kan man komma närmare livets outgrundliga mysterium. Det Liisa Pentti gör med Martin Enckells dikt är genialt och bevisar att olika konstformer kan befrukta varandra på ett sätt där resultatet är något större än man kunde ana.

I sammanhanget är det inte att förglömma att med sin danskonst ger Liisa Pentti på detta sätt synlighet åt den samtida finlandssvenska poesin och visar dess djup. Enckell har skrivit en variation på något som poeter också tidigare har försökt greppa, till exempel då Eeva-Liisa Manner i den finskspråkiga poesin. Att han har lämnat den rätt mästerliga dikten namnlös ger en antydan om ett möte med något så stort som poeten inte vågar benämna, eller sedan dess motsats, som är ingenting. Zone Critique ställer i alla fall de stora frågorna och det är sedan upp till de som ser föreställningen att fundera huruvida de ens går att besvara.

Helheten är vacker och effektfull. Känslorna som den väcker är motstridiga och mångsidiga men den lämnar en inte oberörd. Professionalismen av Liisa Pentti + Co imponerar stort med tanke på hur genomtänkt allt känns. Jere Vilo har lyckats utmärkt med föreställningens kostymdesign som har extra stor betydelse för varför Zone Critique känns så givande. Scen Konepaja erbjuder en lämplig miljö för en föreställning av den här typen.

Recension: Zone Critique, koreografi för dans och dikt (Liisa Pentti + Co)

KONCEPT OCH REGI: Liisa Pentti
PÅ SCENEN: Petra Heinänen, Herman Nyby, Satu Rekola, Alina Sakko, Katri Soini, Tyra Wingren
KOREOGRAFIN gjord tillsammans med gruppen
TEXT: Martin Enckell
LJUDDESIGN: Jouni Tauriainen
LJUSDESIGN OCH RUMSGESTALTNING: Salla Salin
KOSTYMDESIGN: Jere Vilo
KOSTYMPRODUKTION: Jere Vilo, Arttu Åfeldt
KOREOGRAFENS KONSTNÄRLIGA SAMTALSPARTNER: Pia Lindy
KOMMUNIKATION: Essi Brunberg
FOTOGRAFI OCH VIDEO: Sari Antikainen, Mariangela Pluchino
GRAFISK DESIGN: Kobra Agency / Monika Bodendorfaitė
PRODUKTION: Liisa Pentti + Co / Elina Tanskanen