Det är många olika saker som kombineras till den otroligt imponerande helheten och det kräver en sällan skådad mångsidighet av de inblandade att få helheten att fungera sömlöst. Det är på förhand omöjligt att veta hur väl italiensk barockmusik, argentinsk tango, modern dans och övermarkmål hänger ihop, men allt finner sin självklara plats i en show som berör djupt.

Stämningen är intensiv och eldig så som den ska vara med den här typen av ingredienser. Ingenstans är känslan så förtätad som när Erica Back levererar ett recitativ på övermarkmål som idag betraktas som en variant av närpesiskan. Övermark var i tiderna en självständig kommun som slogs samman med Närpes den 1 januari 1973 och det är för övrigt just övermarkmål som man kan höra i Rickard Eklunds musik som är en av de främsta samtida representanterna för musik på närpesiska. Här var det en helt annan typ av musik och ett enskilt recitativ som Back valde att framföra på den egna dialekten med önskad effekt. Den effekten får antagligen en ännu större sprängkraft när hon får göra det på Ritz i Vasa.

Både det visuella och auditiva intrycket var mycket starkt. Det visuella kan med fördel beskrivas som bländande när det är stora känslor relaterade till död och kärlek som ska framföras på scen. Koreografen och regissören Carl Knif står även för föreställningens mycket genomtänkta och stiliga kostymdesign. Han och de övriga dansarna från Carl Knif Company kan utan vidare sin sak men det var någonting utöver det i programbladet utlovade när mezzosopranen Erica Back visade hur väl även hon kan dansa.

Hela föreställningen präglades av en till synes fritt flödande virtuositet från musikernas, dansarnas och sångarnas sida. Föreställningen är på så många sätt så unik att den är svår att jämföra med någonting annat. Det finns någonting magiskt i det när osannolika beståndsdelar formar en så tät och sammanhängande helhet. Italiensk barockmusik och argentinsk tango är två helt olika genrer men intrycket är att allt flyter in i en enda helhet.

Musiken är komponerad av bland annat Claudio Monteverdi och Barbara Strozzi, vilka hör hemma i den italienska barocken, samt Ástor Piazzolla som var en argentinsk bandoneonist och kompositör av tangomusik. Det allra mest otroliga är att Carl Knif Company och Vasa Baroque samarbetar för allra första gången i Bländad av död och kärlek. Kombinationen är väldigt lyckad och känns som större än summan av beståndsdelarna. Den lekfulla och väldigt professionellt genomförda föreställningen inte bara vidgar vyer utan öppnar nya sådana. Alla av de inblandade utstrålar en upptäckarglädje när de har fått till stånd ett unikt och helt nytt samarbete. Samtidigt genomförs hela föreställningen med en otrolig stringens som skapar en illusion av att stoffet som har hämtats från olika århundraden och olika musikaliska världar hör ihop på ett naturligt och självklart sätt.

Henrik Sandås är en erkänd mästare av den i Tyskland på 1800-talet utvecklade dragspelsvarianten bandoneon som har blivit särdeles populär i Argentina och Uruguay och som är känd som Ástor Piazzollas instrument. Han och de övriga musikerna imponerar stort. Quito Gato som spelar luta och gitarr kommer faktiskt från Argentina, medan Anthony Marini är en i Finland verksam amerikansk violinist. Även Eero Marttila briljerar med viola da gamba och kontrabas, liksom Laura Ollberg med cembalo. Det finns ingen svag länk i den här samspelta föreställnigen.

Sångarna Kajsa Dahlbäck och Erica Back interagerar med dansarna Jonna Aaltonen, Carl Knif och Terhi Vaimala som om de alltid skulle ha gjort just det. Det är svårt att begripa att det här samarbetet är nytt men ändå inte om man tänker på vilken fräschör och känsla av nytändning föreställningen utstrålar. Arbetarbladets recensent såg visserligen inte premiären utan först den andra föreställningen den 14 november där allt verkade sammansvetsat och sällsynt väl regisserat. När det är ett helt nytt samarbete kan man förvänta sig att helhetsintrycket växer för varje föreställning och söndagen den 15 november står alltså Vasa i tur, klockan 17 på Ritz.

Recension: Bländad av död och kärlek (Carl Knif Company & Vasa Baroque)

KOREOGRAF OCH REGISSÖR: Carl Knif
MUSIKREGISSÖR: Kajsa Dahlbäck
SCENOGRAF OCH LJUSDESIGNER: Jukka Huitila
KOSTYMDESIGNER: Carl Knif
SÅNGARE: Kajsa Dahlbäck (sopran), Erica Back (mezzosopran)
MUSIKER: Anthony Marini (violin), Henrik Sandås (bandoneon), Quito Gato (luta & gitarr), Eero Marttila (viola da gamba & kontrabas), Laura Ollberg (cembalo)
DANSARE: Jonna Aaltonen, Carl Knif, Terhi Vaimala
FOTOGRAF: Cata Portin
PRODUKTION: Vasa Baroque & Carl Knif Company
MED STÖD AV: Amos An­der­so­ns fond, Hel­sin­gfors stad, Konst- och kulturmyndigheten, Stif­tel­sen Tre Sme­der, Svens­ka kul­tur­fon­den, Wil­liam Thu­rings stif­tel­se