Och låt bli sagt på en gång: den omvalde, unge senatorn Jon Ossoff i Georgia – en blivande Obama – seglar nu upp som en av riktigt starka presidentkandidaterna till år 2028! Så håll ögonen på honom.

Visst är det svårt att jämföra val. Men jag tror ändå att Demokraternas seger 3 november kan och kommer att ses som den största segern för ett parti i ett amerikanskt val sedan segern för Demokraterna år 1974. Det var då efter Nixon-åren direkt efter Watergateaffären. Det innebär nu en större seger än Republikanernas 1994 eller Demokraternas 2006 och 2008.

Jag minns att Reagan blev omvald med 60 procent av rösterna i presidentvalet 1984. Men det var en seger för en person, mycket mer så än en storseger för Republikanerna som parti.

Frågan är om inte Demokraternas bedrift nu är större än år 1974. Ty då fanns det ännu en stor andel tvekande väljare som övervägde båda partierna. År 1964 röstade runt 60 procent på demokraten Lyndon B. Johnson och 1972 omvaldes Richard Nixon med cirka 60 procent av rösterna. Men numera är andelen rörliga väljare mycket färre och många hämtar de mesta av sin information och nyheter från källor och mediabubblor som mest bekräftar vad de redan tycker och tänker.
Så också därför tror jag att segrarna i de olika delstaterna för Demokraterna nu 3 november får ses som historiska. Och då kommer nog vinsten i guvernörsvalet i Texas, kombinerat med framgångarna i Texas egen delstatskongress, ha störst reell betydelse – även på sikt.

De största skrällarna är nog senatsvalen i Kansas, South Carolina och – som det nu även ser ut – i Mississippi (ännu inte klart). I Kansas har inte Demokraterna vunnit ett senatsval sedan 1932, det året då F.D. Roosevelt blev president. Och i republikanska fästet South Carolina skedde det senast 1998. Båda staterna har varit solitt republikanska i presidentval sedan tidigare (alltid i fallet Kansas) och sedan 80-talet (för South Carolina). Så nog är valet nu historiskt starkt för Demokraterna.

Nu får Demokraterna – med en mycket stabil majoritet på runt 255 av mandaten i representanthuset och 55 av senatens 100 platser (förutsatt att det blir seger i Mississippi) – att städa upp efter Trumps och Republikanernas misslyckade och korrupta politik. Och det skulle heller inte förvåna om det här får goda konsekvenser och att vinden vänder för högerpopulismen i nu Europa. Det är bra!

Det var det stora missnöjet med ekonomin och Trumps usla krig (också bland militären) som gjorde att Demokraterna vann så stort.

Jag tror f.ö. att JD Vance nu är körd som republikansk presidentkandidat 2028.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, följer amerikansk politik sedan många år

PS 5.11 kl 13:35 Just nu är 240 mandat säkra i representanthuset för Demokraterna och 54 mandat i senaten där det kan bli maximalt 56, beroende på hur det går i Mississippi och Alaska.