Den första tisdagen efter den första måndagen i november är valdag i USA, således tidigast 2 november och senast 8 november. I år infaller dagen efter den första måndagen i november den 3 november. President Donald Trump är ytterst impopulär i och med att med krigspolitiken har han svikit sina egna vallöften och även de handelskrig han har startat bidrar till att förvärra kostnadskrisen i USA. Men det är inte president USA röstar om. Ändå är det vanligt att mellanårsvalet lätt blir ett tillfälle att proteströsta mot en sittande president, såtillvida det finns missnöje av en eller annan orsak.

Historiskt sett är det också möjligt att resultatet i senatsvalet blir det motsatta av vad det blir i valet till representanthuset. Det är ju inte hela USA som röstar i ett senatsval utan det är alltid ungefär en tredjedel av senaten som väljs i och med att några senatsval kan vara fyllnadsval. Donald Trumps första mellanårsval som president hölls 2018. Den gången vann Republikanska partiet två tilläggsmandat i senaten där det styrande partiet fick en större majoritet. I mellanårsvalet 2018 avgjordes 35 av senatens 100 mandat i och med att det gällde 33 ordinarie senatsval och två fyllnadsval. I valet till representanthuset vann Demokratiska partiet 41 tilläggsmandat i valet 2018 och fick med det resultatet majoritet. Det fanns alltså ett missnöje mot Trump även den gången som materialiserades i valet till representanthuset men i valet till senaten gick det inte vägen med maktskifte.

Nu kan det alltså bli maktskifte även i senaten. Återigen gäller det 33 ordinarie val och två fyllnadsval, vilka den här gången hålls i Ohio och Florida. JD Vance avgick som senator för att tillträda som vicepresident och Marco Rubio avgick som senator för att tillträda som utrikesminister. Republikanerna Jon Husted och Ashley Moody går till val som sittande senatorer men de har en svagare ställning än vad en sittande senator brukar ha för att de inte har vunnit ett senatsval utan har blivit utnämnda till senaten fram till fyllnadsvalet av delstatens guvernör. I Florida har Ashley Moody en god chans att behålla Rubios mandat. Hon utmanas av demokraten Angie Nixon men ser ut enligt opinionsmätningarna att behålla mandatet i republikanska händer om inget oförutsett sker.

Det är en helt annan historia med Vances gamla mandat som för tillfället innehas av Jon Husted i Ohio. Demokraten Sherrod Brown innehade det andra mandatet från Ohio från 2007 till 2025. Han har alltså redan vunnit ett ordinarie senatsval 2006, 2012 och 2018. Brown gick miste om sitt mandat i senatsvalet 2024 efter förlust mot republikanen Bernie Moreno. Nu gäller det alltså de två sista åren av Vances mandatperiod med ordinarie senatsval igen 2028. Den mycket erfarna före detta senatorn Brown är favorittippad i Ohio. Att en före detta senator lyckas göra comeback är inte så vanligt, särskilt om det handlar om en senator som har förlorat sitt mandat. Valet i Ohio är ändå väldigt exceptionellt och veteranen Sherrod Brown kan dra nytta av att han är såpass känd och erfaren som han är. Att besegra en sittande senator är svårt men att besegra en sittande senator som är en tillfällig utnämning är betydligt lättare än att avsätta en senator som har suttit i en hel mandatperiod. En absurd detalj gällande det mycket viktiga valet i Ohio är att presidentens son Donald Trump Jr. var i Ohio och hotade väljarna med att Demokratiska partiet ”tänker göra Ohio till en delstat”. Det är svårt att säga vad han tänkte säga, kanske Puerto Rico, men det sista intrycket är att hans hjälpande hand slog fel.

En demokratisk seger i fyllnadsvalet i Ohio kan alltså ge ett av de fyra mandaten som behövs för maktskifte i senaten. I det ordinarie senatsvalet i Texas är demokraten James Talarico favorit. Republikanerna hade kunnat vinna valet, hade den sittande senatorn John Cornyn nominerats till omval. Men Trump tyckte att han inte var tillräckligt lojal och den skandalomsusade Ken Paxton nominerades i stället. En demokrat har vunnit i ett senatsval i Texas senast 1988 och nu har Talarico alla tiders chans att vinna. Om det blir en seger i Texas av alla delstater, kan det mycket väl vara befogat att tala om en blå tsunami.

I North Carolina beslutade senator Thom Tillis att inte ställa upp för omval. I likhet med Cornyn hör Tillis till de republikaner som Trump väldigt gärna vill byta ut, med bristande lojalitet som orsak. Republikanen Michael Whatley ligger risigt till mot den före detta guvernören Roy Cooper. När det gäller kandidatrekryteringar, hör Cooper till de starkaste korten som Demokratiska partiet har kommit med den här omgången. Om Ohio, Texas och North Carolina alla får en demokratisk senator i stället för en republikan, kunde det bli 50-50 i senaten. I det fallet kan JD Vance avgöra omröstningar i senaten med en utslagsgivande röst. Annars är vicepresidentens roll i senaten ceremoniell, men när det blir jämnt, blir vicepresidenten plötsligt en maktfaktor i senaten. För att få majoritet i senaten gäller det alltså att få 51 mandat.

Maine är en tänkbar delstat som kan avgöra maktbalansen i senaten. Där gäller det dock för Demokratiska partiet att besegra en populär sittande senator, nämligen Susan Collins. Hon har också förr sett ut att vara på väg att tappa sitt mandat i opinionsmätningar men har ändå alltid kunnat försvara sitt mandat. Det är dock ett exceptionellt år för att Trump är särskilt impopulär i Maine på grund av sin tullpolitik och väljarna vet att deras röst kan avgöra vem som kontrollerar senaten. Med rätt kandidat skulle det vara till och med rätt sannolikt att kunna avsätta Collins just i år trots att hon är relativt självständig av sig och senast i augusti röstade nej till Trumps utnämning av Todd Blanche som justitieminister. Demokraten Graham Platner måste dock dra sig ur efter att ha segrat i partiets primärval på grund av en skandal. Troy Jackson som har hoppat in och inte har haft samma tid att bygga sin kampanj som Collins skulle i vanliga fall vara chanslös men det är fullt möjligt att väljarna i Maine tänker på den nationella situationen och röstar ut Collins som en protest mot Trump. I Ohio, Texas och North Carolina har Demokratiska partiet starka kandidater som kan vinna på egna meriter men om det blir en seger i Maine är det för att om det blåser upp till en tsunami, kan även relativt skickliga, starka och populära kandidater som i detta fall Susan Collins förlora. Hon kan rädda sitt mandat för att Platner havererade så spektakulärt och motståndarsidan har varit tvungna att byta kandidat, men Maine är en delstat där det är just nu svårt att vinna som en republikan. Vad som helst kan hända där och senatsvalet i Maine kan mycket väl bli en rysare.

Alaska är en annan delstat där en sittande republikansk senator kan förlora, nämligen Dan Sullivan. Valsystemet i Alaska är annorlunda och det finns fyra kandidater i den avgörande omgången. Demokratiska partiet har ställt upp den före detta representanthusledamoten Mary Peltola som är en stark kandidat och har en rejäl chans att vinna. Men det finns tre i teorin republikanska kandidater kvar i valet, Dan Sullivan, Daniel J. Sullivan och Gerald Heikes. Dan Sullivan är republikan men huruvida de två övriga är äkta republikaner är omtvistat. Det är svårt att säga hur drastiskt det ändrar på dynamiken men det har rapporterats att Daniel J. Sullivan har rekryterats av motståndarsidan för att skapa förvirring i republikanernas led. Det är fullt lagligt att göra så och det säregna valsystemet bidrar till kaoset men det kan bli en rättsprocess om Peltola vinner knappt och de republikanska rösterna splittras mellan två kandidater som heter Sullivan.

I Michigan har dessutom Republikanska partiet en chans att ta ett mandat från motståndarsidan. Demokraten Gary Peters ställer inte upp för omval och Abdul El-Sayed som gick segrande ur primärvalet hör till vänsterfalangen inom partiet. Haley Stevens som förlorade i primärvalet har meddelat att hon röstar på Republikanska partiets kandidat Mike Rogers. Det beskedet kom dock mycket sent och det sannolika är att El-Sayed trots allt vinner. Men det finns kaos och dramatik på slutrakan i Michigan. Helt chanslös är Rogers inte men just i år kan det vara svårt för Republikanska partiet att upprepa det som de gjorde 2018 och tog mandat i senaten trots att det fanns en viss proteststämning mot Trump redan då.

Demokraternas chanser att ta mandat från motståndarsidan är inte slut med Ohio, Texas, North Carolina, Maine och Alaska. Valet i Iowa ser ut att bli mycket jämnt i och med att republikanen Joni Ernst inte ställer upp för omval. Demokraten Josh Turek har en ungefär lika stor chans att vinna som republikanen Ashley Hinson. På samma sätt som i Maine beror Tureks segerchanser på proteststämningen mot Trump och bitterheten mot hans krigs- och handelspolitik. I Texas heter problemet Ken Paxton och misslyckad kandidatrekrytering. I Iowa däremot hör Hinson till de starkaste kandidaterna på den republikanska sidan och det är inget fel på hennes kampanj eller personliga popularitet. Dock i likhet med Collins i Maine riskerar hon att förlora om den blå tsunamin blir för stark och väljarna ser valet framför allt som en chans att proteströsta mot Trump.

Som jokern i spelet om senaten kan ännu nämnas demokraten Adam Hamilton i Kansas som är en framstående metodistpastor. I likhet med Talarico i Texas är Hamilton en sådan person som kan tilltala Bibelbältets religiösa väljare. Kansas är en svår delstat för Demokratiska partiet och den senaste segern i ett senatsval för dem har kommit i den delstaten år 1932. Roger Marshall kandiderar dessutom som sittande senator och skulle i normala fall vara mer eller mindre given för omval. Men om tsunamins styrka blir för hög, är Hamilton precis rätt person att skörda frukterna av missnöjet mot presidenten. En chock i Kansas är inte utesluten men i sådana här fall där en sittande senator ligger väldigt knappt bakom i opinionsmätningar slutar det ofta med omval, särskilt i normala tider. Men i dessa tider kan vad som helst hända.

Republikanen Darline Graham är favorittippad i det jämna valet i South Carolina. Hennes kampanj har dock varit svagare än förväntat och demokraten Annie Andrews bjuder på starkt motstånd. Det viktiga med South Carolina är att hade Darlines bror Lindsey Graham inte dött i juli, skulle hans omval ha varit mer eller mindre garanterat. Republikanerna har satsat massivt med resurser för att försvara mandatet i en delstat där de inte hade räknat med att det blir en hård kamp om mandatet. Dessa resurser är borta från delstater som Iowa och Kansas och om republikanska mandat ryker där, kan det indirekt vara en följd av att South Carolina kräver en maximal insats av Trump och hans gäng i år.

Det kan bli ett chockresultat i någon annan delstat också men det får rösträkningen utvisa om så är fallet. Senatsvalet lär bli särskilt spännande år 2026. I guvernörsval kan en blå tsunami sedan leda bland annat till att republikanen Vivek Ramaswamy förlorar i Ohio mot demokraten Amy Acton i ett val där ingen av dem är sittande guvernör och USA:s i särklass populäraste sittande guvernör, republikanen Phil Scott i Vermont förlorar mot ekonomen Amanda Janoo som stöds av Bernie Sanders. Ingenting är på förhand givet men även guvernörsval kan bjuda på mycket intressanta utgångar den här gången.