En dynastisk succession har varit historiskt sett en vanlig väg för kvinnor att avancera till kongressen från USA:s sydstater. Den första kvinnan i USA:s senat representerade Georgia för en enda dag i november 1922. Demokraten Rebecca Latimer Felton kan anses ha fått den symboliska utnämningen på egna meriter men hon var änka efter en representanthusledamot och hade lärt sig allt som hade med politik att göra genom att tjänstgöra som sekreterare åt sin make på 1800-talet. Rebecca Felton hade kämpat länge för de vita kvinnornas rösträtt och emot afroamerikaners rättigheter. Särskilt känd var hon för att förespråka lynchningar av svarta män för att värna om den vita kvinnans heder. Hon hade upplevt det som skamligt att hon som hade vit hy och hade ägt afroamerikaner som slavar i sin ungdom inte fick rösta innan hon var 85 år gammal, medan afroamerikanerna hade fått rösträtt långt före kvinnorna, även om detta inte förverkligades i Södern. Hennes tillfälliga utnämning till senaten i 87-årsåldern kom så sent att hennes egentliga efterträdare skulle redan ha varit redo när hon kom till Washington, men Walter George avstod från sin första dag i senaten till förmån för Felton så att Georgia fick äran att ha den första kvinnan i senaten.

Den första kvinnan att vinna ett val som gällde ett mandat i USA:s senat var demokraten Hattie Caraway från Arkansas, änka efter Thaddeus Caraway som avled i november 1931. Med starkt stöd från den populistiska ytterlighetspolitikern och kollegan Huey Long från Louisiana lyckades Hattie Caraway som första kvinna i USA:s historia vinna en hel sexårig mandatperiod i senaten i senatsvalet 1932 i Arkansas. Både Rebecca Felton och Hattie Caraway var sydstatsdemokrater men mycket av deras politik skulle platsa in i Republikanska partiet idag.

South Carolinas första fall av så kallad dynastisk succession skedde 1938. Demokraten Elizabeth Gasque vann ett fyllnadsval till USA:s representanthus i september 1938 efter att hennes make Allard Gasque hade avlidit i juni 1938. Det gällde en kort tidsperiod till januari 1939 och i och med att kongressen inte alls var i session under den tiden, kom Elizabeth Gasque aldrig att delta i representanthusets egentliga arbete. Sedan dog demokraten Thomas McMillan från South Carolina i september 1939 och hans änka Clara McMillan fyllnadsvaldes till representanthuset. Hon var den första kvinnan från South Carolina att vara representanthusledamot medan kongressen var i session.

När demokraten Liz J. Patterson tillträdde som representanthusledamot i januari 1987, var hon den första kvinnan från South Carolina i kongressen som inte hade efterträtt en avliden make. J i hennes namn stod för Johnston i och med att hon var dotter till Olin D. Johnston, långvarig guvernör och senator.

Mycket har förändrats i South Carolina som förr dominerades av Demokratiska partiet och de senaste åren har dominerats av Republikanska partiet. Republikanska kvinnor har gjort karriär på egna meriter utan att vara släkt med någon. Republikanen Nikki Haley tillträdde år 2011 som delstatens första kvinnliga guvernör. Att hon är dotter till invandare från Indien var också det en sensation i South Carolina.

Idag finns det två republikanska kvinnor från South Carolina i representanthuset, den avgående Nancy Mace och nykomlingen Sheri Biggs. Ingendera av dem har följt i en makes, fars eller brors fotspår. Mace blev den första republikanska kvinnan från South Carolina att väljas in i representanthuset i kongressvalet 2020 och det helt på egna meriter. Nancy Mace sparar inte på ord när hon förklarar varför hon tycker att det är skamligt att amerikaner som är muslimer har samma politiska rättigheter som de kristna och får till och med sitta i kongressen.

In i det här rätt infekterade politiska klimatet kommer Darline Graham 62 år gammal utan tidigare politisk erfarenhet men som syster till Lindsey Graham. Brodern var en sällsynt mäktig senator och inflytelserik inte minst i frågor som gällde utrikespolitik och räknades som en av huvudarkitekterna bakom kriget mot Iran. Lindsey Graham fokuserade så mycket på utrikespolitik att han inte hade lika mycket tid för inrikespolitiska frågor. Detta är ovanligt i en amerikansk sydstat där väljarnas intresse för inrikespolitik brukar vara större. Många väljare i South Carolina har dock en koppling till det militära och Grahams krigiska retorik gick helt tydligt hem hos dem.

När Darline Graham kastade sig in i politiken, fanns det många historiska kvinnor att ta som exempel när det gällde att ta sin plats i en amerikansk politisk familjedynasti. Ett första problem var namnet. Hon är gift med Larry Nordone och har sedan länge egentligen hetat Darline Graham Nordone. Förnamnet har hon för länge sedan ändrat från Darlene till Darline för att det var så som brodern Lindsey föredrog att stava namnet. Skulle hon nu ha gjort så som Elizabeth Johnston Patterson gjorde i tiderna med Liz J. Patterson, kunde hon då ha valt namnformen Darline G. Nordone, där mellannamnsinitialet G diskret skulle ha antytt vilken mäktig släkt hon härstammar från. Men det finns ingenting diskret i Darline Grahams kampanj att behålla broderns mandat i senaten. Det som gäller för henne är att få ut budskapet att även i det här valet kan man fortsätta att rösta på en Graham.

Darline Grahams fadäs i debatten mot Ralph Norman inför Republikanska partiets extraordinarie primärval den 25 augusti var nära att kosta henne nomineringen. Hennes bror var senatens mest profilerade utrikespolitiker, men hon själv har svårt att hitta små länder på kartan. Moderatorn Greta Van Susteren frågade henne huruvida Taiwan och Sydkinesiska havet har betydelse för USA:s nationella säkerhet. Först hade hon svårt att uppfatta frågan men efter att Van Susteren upprepade frågan, svarade Darline Graham uppriktigt att hon inte vet så mycket om frågor som har med nationell säkerhet att göra. Hon är stolt över att både brodern Lindsey och deras far har tjänstgjort i det militära och hon litar på USA:s militär fullt ut.

För de väljare som har följt Lindsey Graham diskutera utrikes- och säkerhetspolitik först som representanthusledamot och sedan som senator, måste det vara övertydligt att Darline Graham inte har koll på de frågorna. Det mest överraskande är att hon inte var förberedd att svara på sådana frågor trots att hon har ärvt broderns medarbetare, vilka knappt har gjort något annat än förberett svar på frågor som har med säkerhetspolitik att göra. När hon blev tillfrågad att hur hon tror att detta kommer att påverka fyllnadsvalet, svarade hon att hon inte har hunnit göra något annat än åka runt i South Carolina och möta väljare och ingen enda har velat diskutera utrikespolitik med henne. Det verkar vara mer bensinpriser och sådant som väljarna intresserar sig för. Att dessa sedan har en direkt koppling till kriget som Darlines bror fick till stånd i Asien är en helt annan femma men i primärvalet kunde hon alltså tydligen vinna genom att påstå att hon kan ignorera utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och rent ut fokusera på människornas vardag.

Det finns en annan fråga där Darline Graham har gjort sig gällande att hon inte är Lindsey Graham. Det gäller invandring och hon har gjort stödet till ICE och deportationer av illegala invandrare till en av de främsta frågorna i sin kampanj. Här har hon en hel del gemensamt med Nancy Mace trots att just Mace stödde Ralph Norman emot henne i primärvalet. Darline Graham fick 52,5 procent av rösterna i primärvalet mot 47,5 procent för Norman.

Donald Trump satsade hela sin prestige på att stöda Darline Graham. Han kom till Myrtle Beach för att delta i hennes kampanjmöte och lovade att om Darline vinner, kommer han tillbaka till Myrtle Beach och spelar mot den bästa golfspelaren de har där. Darline skulle de rösta på som en hyllning till Lindsey Graham som var presidentens nära vän och någon han spelade golf med. MAGA-väljarna i South Carolina tog Trump på orden och levererade en seger i primärvalet åt en oerfaren kandidat som presterade ytterst svagt i den enda debatten hon än så länge har deltagit i. Men familjedynastiernas tid är inte förbi i South Carolina, åtminstone inte inom Republikanska partiet.

Barnläkaren Annie Andrews är Demokratiska partiets kandidat som möter Darline Graham i november. Hon utmanade Nancy Mace till representanthuset i mellanårsvalet 2022 och förlorade. Det såg ganska givet ut att hon skulle förlora även mot Lindsey Graham i år trots att det kunde ha varit en vinnande fråga för henne att Graham var så laserfokuserad på utrikespolitik när tiderna är dåliga och Andrews har en utpräglat inrikespolitisk agenda. Nu är läget ett annat när hon står emot en oerfaren kandidat som dessutom har en helt annan politisk profil än vad Lindsey Graham hade. Andrews kallar henne Nordone för att påminna om att hon egentligen inte ens heter Darline Graham längre.

Det är svårt att säga hur stor chans Annie Andrews har att vinna. South Carolina är varken North Carolina eller Georgia där Demokratiska partiet är oerhört mycket starkare organiserat på delstatsnivå så att utgångsläget är relativt jämnt. Virginia är sedan en sällsynt sydstat med tanke på att Demokratiska partiet har en starkare organisationen där. Det talas om möjligheten att demokraten Hallie Shofner kan skrälla i Arkansas mot republikanen Tom Cotton. Läget i Arkansas liknar rätt mycket South Carolina före Lindsey Grahams död. Tom Cotton är en ledande krigshök i senaten som är väldigt fokuserad på utrikespolitik och det kan ligga honom till last såtillvida det fortsätter att gå dåligt med kriget i Iran. En kvinnlig bonde som talar om vardagsnära frågor kan appellera på ett annat sätt i Arkansas än en utrikespolitiskt inriktad senator vars främsta intresse verkar vara att skicka Arkansasbornas söner och döttrar ut i krig någonstans långt borta. Men Arkansas är inte South Carolina där det finns en stor stolthet i den militära traditionen och i alla krig man har deltagit i generation efter generation.

En tänkbar prognos är att valet i november är Darline Grahams att förlora. Hon har kommit till en svag och knagglig start. Ralph Norman hade en reell chans att krossa henne i debatten men var inte tillräckligt vass för att ta chansen fullt ut. En nyckelfråga är huruvida hon ska samtycka till en debatt mot Annie Andrews. Demokraterna ser en chans att visa Darline Grahams brist på erfarenhet och sakkunskap där. Men ingen kan tvinga Darline Graham att delta i en debatt igen nu när den första debatten nästan kostade henne Republikanska partiets nominering. Hon säger att hon arbetar hårt och hon har också den möjligheten att använda sig av Lindsey Grahams medarbetare fullt ut, tacka ja till en debatt och plötsligt klara av att säga några floskler om fjärran länder som Taiwan. Efter debatten mot Norman ligger ribban ytterst lågt och Darline Graham skulle inte behöva säga så mycket i en debatt mot Andrews för att demonstrera sin utvecklingsduglighet.

I primärvalet valde hon att appellera till ytterhögerväljarnas politikerförakt. När hon stolt hade förkunnat att hon inte vet mycket om nationell säkerhet skrev hon efter debatten på sociala medier att hon inte talar ”politikerska” (I don’t speak politician). Tillräckligt många republikanska väljare i primärvalet tog det som ett sällsynt uttryck för ärlighet i politiken. Inte hittar de alla heller själva Taiwan och Sydkinesiska havet på kartan. Just i detta fall lyckades hon appellera till en antiintellektuell populistisk instinkt och avvärja en mer erfaren motståndare i primärvalet. Ralph Norman var en erfaren motståndare men inte tillräckligt vass i debatten där det var uppenbart att Darline Graham var oförberedd för en seriös debatt om just de frågor som låg hennes bror närmast i politiken.

En intressant detalj med senatsvalet i South Carolina är att det blir hela tre kvinnor som är nominerade i samma val. Förutom för demokraten Annie Andrews och republikanen Darline Graham kandiderar även libertarianen Kasie Whitener. Det brukar dock vara i de två stora partiernas intresse att inte i något sammanhang nämna närvaron av de små partiernas kandidater och det är osannolikt att en företrädare för ett mindre parti får delta i en debatt, ifall de två stora kommer överens om en sådan.