Och om t.ex. V och C då kommer att ingå där. Eller bara vara stödpartier för regeringens budget. Kanske så Miljöpartiet, M, också men mest troligt kommer partiet att ingå där. Men det dröjer ännu minst ett antal veckor ytterligare.

Vad krävs då för att ”låsa upp” Centerns blockeringar – främst mot V – sakpolitiskt sett? Det måste ges och tas från båda håll.

En bankskatt (på bankernas stora räntevinster) och en mindre höjning av kapitalskatten borde även C kunna acceptera i utbyte då mot en liten sänkning av arbetsgivaravgiften. Det sista är då viktigt för att C även ska kunna acceptera att karensdagen i sjukförsäkringen (viktigt S-löfte) ska bli verklighet. Troligen behövs också en något höjd skattekvot (nu rekordlåga 41 % av BNP) mot att statsbidragens indexering till kommuner och regioner (viktigt vallöfte) också genomförs. Och då ska det helst kunna ingå redan i nya regeringens första budget i november. Det vore önskvärt och i enlighet med väljarnas förväntningar.

Media har – även i utlandet – rapporterat om att det inkommit 15 000 överklagningar av valresultatet till valprövningsnämnden. Det mesta verkar vara kampanjstyrt från vissa håll och inte handla om något belagt fusk. Det är mycket mer än tidigare. Efter valet 2018 var det 400, och efter valet 2022 var det 700 överklaganden. Men merparten av årets antal är organiserade kampanjer som innehåller mest luft, eller ”fake news” som man numera säger. En av det största sajterna hävdar t.o.m. att 160 000 svenskar kräver omval. EXPO – granskar välförtjänt och välbelagt extremhögern – hävdar att det är en prorysk opinionsbildare som står bakom just det som ett led i att störa demokratin.

Tids nog vet vi mer i detalj om vilka som står bakom allt detta.

Men oro och sprida misstro samt hybridkrigföring är växande inslag i vår omvärld. Inte minst då från Putins Ryssland.

Och Putins Ryssland ger sig inte i övergreppet på Ukraina. Anfallen eskaleras mot Kyiv och andra städer. Ryssarnas taktik är att försöka pressa invånarna mot att lämna sin stad.

Varför gör inte de goda i världen mer för Ukraina? Ukraina strider för sin demokrati, och i grunden vår genensamma demokrati inom EU. Så mycket mer stöd till Ukraina vore önskvärt. Och behövligt.

Noteras ska också protesterande skolungdom i Frankrike, liksom de stora demonstrationerna i Spanien mot hyror som stuckit i väg i sådan omfattning att vanligt folk helt enkelt inte har råd med hyran. Rent förfärande är hur en 87-årig kvinna som bott i samma lägenhet i 70 år vräktes liggande på bår. Men nu har hon till slut ändå löfte och kontrakt i åtta år på att få flytta tillbaka. Det skulle inte förvåna om den här protestvågen resulterar i att Pedro Sánchez socialistledda minoritetsregering utlöser ett förtida val i november. Om han sedan lyckas bli omvald återstår att se. Säkert är det inte.

En annan intressant händelse i veckan var när populära Labour-ledaren Andy Burnham på Labour-kongressen sade så här: ”Jag vill se Storbritannien återinträda i EU under min livstid”.

Burnham är visserligen populärare än sitt parti men också Labours opinionssiffror börjar nu vända upp igen. Också det är ett gott tecken. Det lär väl gå tid innan Burnhams ledarskap kan mätas tydligt.

Något som däremot den nya svenska S-ledda regeringen, väl på plats, kommer att få brottas med hur det så ofta kommer sig att infrastrukturprojekt aldrig håller budget, utan nästan undantagslöst kraftigt spränger ramarna. Delvis är det därför att det alltför sällan görs ordentliga utvärderingar om varför det så ofta blir så. Det är inte som när t.ex. Sveriges längsta hängbro, Högakustenbron, byggdes 1993-97 över Ångermanälven och faktiskt höll budget. Man höll rent från ekobrott och svartarbeten och det förekom inte heller några dödsolyckor under bygget.

Högakustenbron fotograferad 27 sept från en kryssningsbåt ute på Ångermanälven, nära residensstaden Härnösand. (Foto: Robert Björkenwall)

Öresundsbr0n (1995-99) är också ett lyckat projekt. Där uppfylldes tidsplan, funktion och ekonomi med hög precision. Detta till drygt 90% av vad som stipulerades i budgetet.

I medier rapporteras nu hur slutkostnaden för nya tunnelbanebyggen nu beräknas bli 22,9 miljarder kr dyrare än beräknat. Och så är det också med andra dyra infrastrukturprojekt, såsom Västlänken i Göteborg m.fl.

Och samma vet vi har hänt med t.ex. tunneln i engelska kanalen mellan Storbritannien-Frankrike, Berlins skandaldyra Brandenburg/Willy Brandts flygplats (2020) för att nu bara ta några av många internationella exempel. De har alla kraftigt både försenats kraftig och sprängt alla budgetramar. Så det vill till att Magdalena Anderssons kommande regering utför mer viktiga projekt i egen, statlig regi. Men därutöver också håller hård kontroll på både upphandlingar, vilka som är seriösa nog att ges uppdragen att nya, kommande infraprojekt och löpande låter göra utvärderingar av projekten.

Det gäller också när ny svensk kärnkraft (mindre, modulära SMR-reaktorer) ska börja byggas om ytterligare ett antal år. Och innan dess den mera näraliggande utbyggnaden av den havsbaserade vindkraften. Något som också kommer att ingå i den nya regeringens program.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare