Journalist, politiker, diplomat: Ralf Friberg 80 år

Kuva: Kari Hulkko

Journalist, politiker, diplomat. Så kan man kortfattat beskriva Ralf Fribergs yrkesliv. Söndagen den 17 april fyller han 80 år.

Vi träffas hemma hos honom i Ekenäs, där han bott sedan pensioneringen för femton år sedan. Men han kände staden långt tidigare.

– Jag föddes i Helsingfors. Far var spårvagnsförare, mor bokhandelsbiträde. När pappa sedan bytte Spårvägens blå uniform mot arméns grå, pendlade familjen mellan olika orter i Finland, bl.a Ekenäs. Jag blev student i Ekenäs. Här träffade jag också min blivande hustru Britt-Marie, berättar Ralf.

Han hade skrivit små artiklar i konventstidningar och lokalpressen. Han blev känd efter att ha avslöjat att en beväring pimsats till döds i Dragsvik. Följaktligen utnämndes han vid 21 år ålder till chefredaktör för tidningen Östra Nyland. Sejouren blev kort.

– Styrelsen och jag hade olika åsikter om bl.a textreklam och nepotism. Jag fick gå, minns Friberg.

Han fortsatte dock som reporter för Vasabladet och Hufvudstadsbladet och en  sväng på utrikesministeriets pressbyrå innan Rundradion kom in i bilden. Bolagets chef var Eino S. Repo.

– Det var ju den sk. röda reporadions tid. Som nyhetschef introducerade jag Yles egna nyheter, dvs. jag ville inte att vi skulle vara beroende av Finska Notisbyrån. Vi slog igenom som nyhetsorgan under Tjeckoslovakienkrisen 1968. Jag ville även introducera modern, västerländsk rapportering i bolaget, berättar Ralf. Han blev även känd för sin revolverjournalistik i program som Peukaloruuvi.

Att synas i tv var lägligt för en politisk karriär. Han hade tidigare varit medlem av Svensk Ungdom och blivit vald till Helsingfors stadsfullmäktige på SFPs lista, men 1966 anslöt han sig till det socialdemokratiska partiet.

– Jag var kekkonit och ogillade SDP:s utrikespolitik, som fört in i en  återvändsgränd. När Rafael Paasio valdes till partiets ordförande fanns det inga hinder längre för mig att ansluta mig till Helsingfors Svenska Arbetarförening.

– År 1968 ställde jag upp i elektorsvalet och blev vald. När Sigurd Norrmen inte lyckades ta det ”Fagerholmska mandatet” 1966 efter det K-A. hade lämnat riksdagen efter 36 år, blev elektorsvalet 1968ett slags provval för mig. Jag vann nomineringsomröstningen över Sigurd Norrmen med 14-7. Jag har kallat omröstningen för ”mitt livs viktigaste val”.

Ralf blev vald i valet 1970 mycket tack vare en aktiv kampanj där han utvidgade sitt nätverk utanför de finlandssvenskarna, bl.a finska väljare i de östra förorterna och specialgrupper som Rundradions personal och befattningsofficerarna. Friberg blev återvald 1972 och 1975. Han var även elektor 1978.

– I riksdagen arbetade jag  synnerhet för kriminal-, trafik- och bostadpolitiken samt sjömännens och befattningsofficerarnas rättigheter. Jag engagerade mig  även internationellt och satt i utrikes-och försvarsutskotten, Nordiska Rådets delegation och Interparlamentariska unionens organ, berättar Ralf.

År 1979 lyckades inte återvalet. Friberg engagerades dock internationellt. År 1980 utsågs han till Nordiska ministerrådets informationschef i Oslo och två år senare till pressråd vid Finlands ambassad i Stockholm.

– Jag efterträdde Tom Westergård i Oslo. Jag hade faktiskt redan tidigare varit kandidat som generalsekreterare för ministerrådet, minns Ralf.

År 1985 återgick han till journalistiken – som chefredaktör för kvällstidningen Iltalehti.

– Det var svårt att få grepp om redaktionen. Här gällde inte Expressens sätt att göra en kvällstidning, och kraven på mig personligen var andra än jag väntat mig. Det fanns t.ex. mycket mera kommersialism. Det blev nog ett delvist misslyckande, tillstår Ralf. Men inte helt. Beträffande rapporteringen av Palme-mordet slog Iltalehti klart sin arga rival Ilta-Sanomat.

Så blev det ånyo dags för diplomatin.

– Utrikesminister Kalevi Sorsa ville utveckla ministeriets informationsverksamhet. Jag blev 1988 chef för press- och kulturbyrån, som blev en avdelning. Vi fick mera resurser och kunde satsa på rapportering och journalistbesök, samarbete med presidentens kansli och anställa professionella journalister som tidsbundna pressråd vid våra utlandsbeskickningar.

Efter fyra år i UM fick Ralf sin första ambassadörspost – Aten.

– Jag hamnade direkt i hetluften. Finland förde ju förhandlingar om EU-medlemskap och Grekland var bl.a ordförandeland för unionen. – Grekerna är duktiga. De är även måna om ”filotimo”, ett urgrekiskt begrepp för att varje individ har ett okränkbart människovärde. Det är  något som vi finländare lätt glömmer pga Greklands ekonomiska problem, säger Ralf.

Efter Aten blev det Köpenhamn.

– Det var härligt att jobba i ett nordiskt land. Som ambassadör satsade jag i synnerhet på kulturkontakter och samarbete mellan våra militärer. Jag kunde avsluta min karriär med president Tarja Halonens statsbesök i Danmark våren 2001.

Efter pensioneringen flyttade Fribergs till Ekenäs. Han har varit en aktiv pensionär som stadsfullmäktig, skribent i lokalpressen, och på ledande poster i Pensionärstagarnas Centralförbund. Han sitter även i panelen i det populära radioprogrammet De äldres råd.

– I kommunalpolitiken har jag satsat på kulturen. Vi har en utmärkt biograf. Högklassiga är också sommarkonserterna och bokkalaset på hösten. Och Raseborgs sommarteater, förstås, säger Ralf.

Han är bekymrad över stadens framtid.  Det finns inte arbetsplatser, själva staden tvingas permittera personal, skattöret på 22 procent är ett av landets högsta.

– Svenskans ställning är mera hotad än den var på 20- och 30-talet, nu när varken socialdemokraterna eller SFP sitter i regeringen. Även internationellt finns orosmoln. Vad händer i Ryssland efter Putin? Skall vi ansluta oss till Nato? Hur som helst är ett försvarssamarbete med Sverige oerhört viktigt.

Födelsedagen firas enkelt med vänner, senare med familjen. Han har två barn, sex barnbarn och sex barnbarnsbarn!

– Jag har haft ett långt och fint liv, avslutar Ralf vårt samtal.

Rolf Johansson

AVAINSANAT

Tomi Kontkanen redo för EU-valet – ”Jag kommer med stora ideal in i politiken”

Kuva: Johan Kvarnström
- Europa måste utvecklas mot större rättvisa och ett samhälle som står på de svagas sida. De växande klyftorna - med rika som blir allt rikare och fattiga som blir allt fattigare - måste stoppas. Samhället måste fungera för de många och inte enbart för de få, säger Tomi Kontkanen.

SDP:s partistyrelse har slagit fast nya kandidater till vårens EU-val, bland dem FSD-nominerade Tomi Kontkanen som vill arbeta för ett Europa som ingjuter hopp i mänskligheten och på ett ambitiöst sätt tacklar de globala utmaningarna som klimatförändringar och ekonomisk ojämlikhet.

Lue lisää

Människohandeln ökar globalt

Kuva: Pixabay

Människohandeln ökar och är värre än någonsin, rapporterar FN:s kontor för bekämpning av narkotika och kriminalitet, UNODC.

 

En ny rapport från UNODC visar att människohandeln globalt sett ökat stadigt sedan 2010.

– Människohandeln har nått fruktansvärda proportioner genom att väpnade grupper och terrorister använder sig av detta för att sprida rädsla och för att rekrytera nya stridande, säger UNODC-chefen Jurij Fedotov.

Den största ökningen av antalet identifierade offer har skett i Asien och Amerika, men enligt rapporten kan det också ha att göra med förbättrade möjligheter att identifiera och rapportera människohandel. Kvinnor och flickor utgör 70 procent av offren globalt. Flickor utgör 23 procent av alla offer. Andelen har ökat från 21 procent år 2014 och 10 procent år 2004.

UNODC framhåller att konflikter har ökat utsattheten för flickor genom att väpnade grupper använder människohandel för att finansiera aktiviteter och rekrytera fler stridande.

Yazidisk-kurdiska aktivisten Nadia Murad, som nyligen tilldelades Nobels fredspris, var en av tusentals kvinnor och flickor som fördes bort från sin by och tillfångatogs av terrorgruppen IS i Irak och såldes som sexslav.

– De som överlevt övergreppen behöver en säker och trygg väg tillbaka hem eller någon annanstans. Faktum är att det enda som kan göra att vi återfår vår värdighet är att rättvisa skipas och att brottslingar ställs till svar, säger hon.

Den sexuella exploateringen fortsätter att vara det huvudsakliga syftet med människohandeln och 60 procent av de globala fallen är kopplade till detta, medan tvångsarbete är syftet i 34 procent av alla identifierade fall.

Tre fjärdedelar av alla kvinnliga offer globalt sett säljs för sexuella ändamål.

Rapporten visar också för första gången att majoriteten av offren för människohandel utsätts i sina egna länder. Andelen offer inom de egna länderna har fördubblats från 27 procent 2010 till 58 procent 2016. Detta kan bero på förbättrade gränskontroller och en ökad medvetenhet om de olika formerna av människohandel, enligt rapporten.

Antalet fällande domar har bara nyligen ökat något och i många länder är det fortfarande oroväckande få. I Europa har antalet personer som fällts för människohandel minskat från 988 år 2011 till 742 år 2016. Under samma period har antalet identifierade offer för människohandel ökat från 4 248 till 4 429.

Det finns också luckor i kunskap och information, särskilt i olika delar av Afrika, Mellanöstern och Östasien, där det ofta saknas tillräckliga resurser för att samla in och sprida uppgifter om människohandel.

– Denna rapport visar att vi måste trappa upp det tekniska biståndet och stärka samarbetet för att stötta alla länder, skydda offer och ställa brottslingar inför rätta, sade Jurij Fedotov när rapporten släpptes.

Han påpekade att detta också är kopplat till de globala målen som FN:s medlemsländer antagit. Ett delmål för mål 16 handlar om att eliminera övergrepp, utnyttjande, människohandel och alla former av våld eller tortyr mot barn. Bland annat uppmanas medlemsstater att uppge antal offer för människohandel per 100 000 invånare, uppdelat på kön, åldersgrupp och typ av exploatering.

 

Tharanga Yakupitiyage

ÄMNESORD

Unga klimatstrejkar – ”Det här kan inte vänta tills jag blir vuxen”

Kuva: Johan Kvarnström

Hundratals elever och studerande deltog i fredagens klimatstrejk vid riksdagshuset. I Greta Thunbergs anda kräver de unga att vuxna vid makten ser till att bromsa klimatförändringarna och skapa en mer hållbar värld. De saknar inte konkreta förslag för hur det kan gå till.

 

Då klockan närmar sig 10 är en stor skara unga på plats på riksdagshusets trappa i stället för att vara i skolan eller på sin studieplats. En lärorik dag blir det säkert i vilket fall som helst – både för deltagarna och de som lyssnar på dem.

 

Slagorden handlar om att samhället behöver en klimatomställning – “NU!” – och att de står med Greta, eleven som vunnit världens uppmärksamhet med sin skolstrejk för klimatet och nu inspirerar unga världen över till “fridays for future” (fredagar för framtid).

 

Plakattexterna handlar om att det inte finns någon planet B att ta till, att det här inte kan vänta “tills jag blir vuxen” och att vi ska “Make the planet green again”.

 

Under den timme jag är på plats strömmar folk till demonstrationen, strejken. Av de politiska ledarna är det under just denna timme endast De grönas Pekka Haavisto som går runt och talar med de unga, uppenbarligen mäkta populär.

 

De ungas perspektiv är ändå inte partipolitiskt. Budskapet riktar sig till alla vuxna, och till beslutfattarna som kollektiv.

 

Fler tjejer än killar är på plats, och en stor andel är svenskspråkiga. Slagorden sägs turvis på finska och svenska, och många plakat är skrivna på engelska.

 

Alva Nordman håller i ett plakat som det på ena sidan står “Det här kan inte vänta tills jag blir vuxen” på och på andra sidan “I may be young but I´m not stupid”.

 

– Eftersom vi inte får rösta måste vi höja våra röster på andra sätt, säger hon och får medhåll av vännerna Sofie Savander och Stella Bondestam.

 

Vad önskar de då för förändring?

 

– För att Finland ska vara ett ledande exempel i frågan globalt borde vi införa flygskatt och andra punktskatter som köttskatt och samtidigt lägre skatt för elbilar, säger Nordman.

 

Sofie Savander tillägger att vi borde satsa mer på kollektivtrafik och införa mer vegetarisk mat i skolorna.

– Det handlar om så stora mängder mat att det faktiskt har betydelse.

 

Med klimatstrejken hoppas de väcka politikernas uppmärksamhet och bidra till att klimatet blir den centrala frågan i vårens val.

 

En klimatstrejk ordnades också på andra håll i landet, bland annat i Vasa.

 

Unga ringer i klockan. Stella Bondestam, Sofie Savander och Alva Nordman deltog i skolstrejken och vill väcka politikernas uppmärksamhet i klimatfrågan. Foto: Johan Kvarnström

 

Feldt-Ranta om regeringens senaste privatiseringsförslag: motbjudande

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

“Precis då man hoppas att landets regering inte längre skulle göra ett enda dumt beslut till, för regeringen ett lagförslag till riksdagen om att försöka styra operationsverksamhet från offentliga sjukhus till privata aktörer.”

 

Med de orden (i min översättning) inleder riksdagsledamot och SDP:s vice ordförande Maarit Feldt-Ranta dagens blogginlägg. Detta bara två dagar efter ett inlägg om hur vårdreformen som går in i ett avgörande skede nu innebär hot nog för den offentliga sektorn.

Nyckelordet i hennes ställningstagande är ordet “motbjudande”. Hon finner det motbjudande att främja business av människors vårdbehov och att kanalisera gemensamma resurser till privata vårdbolag samtidigt som offentliga sjukhus föreslås ta ansvar vid eventuella komplikationer.

Förslaget är också anmärkningsvärt då regeringen i början av år 2017 med brådska drev igenom en förnyelse av hälso- och sjukvårdslagen som innebar mindre operationsverksamhet vid regionsjukhus. Verksamhet som nu erbjuds till privata sidan trots att lagändringen motiverades med patientsäkerhet (att denna kunde garanteras endast vid de största sjukhusen, vilket regeringen nu inte verkar bry sig om).

Den socialdemokratiska riksdagsgruppens ordförande Antti Lindtman sade i riksdagen i dag att förslaget är “höjden av bäste broder-kapitalism”.

Även Feldt-Ranta är hård i sin avslutande kommentar:

Regeringen för handel med människors hälsa och skickar räkningen till skattebetalarna. Det är sannerligen motbjudande.

 

FFC vill förenkla arbetslöshetsskyddet – Lättare för ströjobbare och mindre byråkrati

Kuva: Johan Kvarnström
Saana Siekkinen – direktör på FFC.

Att FFC vill skrota “aktiveringsmodellen” var väntat. Nyheterna i FFC:s sporrande sysselsättningsskydd är framför allt betoningen av en heltäckande förnyelse som minskar byråkratin, slopar en del karensdagar och ger mer stöd och service till arbetssökande samtidigt som tilliten stärks.

 

FFC:s modell presenterades på torsdagen som ett underlag för en nödvändig reform. Framtidens sysselsättningsskydd beskrivs i centralorganisationens pressmeddelande som “ett enkelt och flexibelt utkomstskydd under arbetslösheten”, ett skydd som vid behov kompletterar “utkomsten också för dem som ströjobbar.”

 

Ett mediauppbåd på cirka 30 personer fick en timmeslång presentation av modellen som litar på de arbetslösa, men också uppmuntrar dem att jobba.

 

– Det räcker inte längre att man lappar problemen inom arbetslöshetsskyddet och servicen för arbetslösa. Arbetslöshetsskyddet i Finland måste under nästa regeringsperiod reformeras i sin helhet – inte bara i små bitar som man hittills har gjort, betonar Saana Siekkinen som är direktör på FFC.

 

– Samtidigt måste man sätta mer resurser på servicen för arbetslösa, så att vi kan uppnå samma nivå som Sverige och Danmark när det gäller kvaliteten på tjänsterna. Vi måste värna om de arbetslösas arbetsförmåga och kunnande.

 

Två förmåner – mindre papper

FFC anser att det räcker med två arbetslöshetsförmåner: grundskydd och förtjänstskydd. Byråkratin ska minskas även på andra sätt, bland annat genom att avskaffa självriskdagarna, utnyttja det nya inkomstregistret, genom att sluta granska arbetstiden samt genom en tydligare gräns mellan lönearbete och företagande.

 

– Många ströjobbare upplever att de har hamnat i en byråkratifälla, där de är tvungna att lämna in otaliga utredningar till olika instanser för att kunna trygga sin utkomst. I framtiden ska all relevant information, som behövs för att förmånen ska kunna betalas ut, gå att få från inkomstregistret som togs i bruk vid årsskiftet, säger Siekkinen.

 

I dagens läge kan någon som utför vissa tjänster, typ matbud, klassas som företagare även utan att ha ett företag och mista rätten till stöd. Att förnya socialskyddet räcker inte som lösning på detta problem enligt FFC. Siekkinen vill att lagen tydligare stipulerar när en är i ett anställningsförhållande.

 

Torsdagens presentation kryddades med filmsnuttar där ströjobbare intervjuades om sina utmaningar.

 

Mikko Kesä berättade om en kvalitativ undersökning där han intervjuat 11 elva slumpmässigt utvalda ströjobbare.

 

Kesä konstaterade att aktiveringmodellen gäller även ströjobbare eftersom dessa ibland har mycket jobb, ibland är arbetssökande. Däremot beaktar inte modellen att de ofta gör klokt i att söka jobbuppdrag på informella vägar som inte passar in i byråkratin. Skådespelaren som söker en roll får uppdrag på andra sätt än att skriva en CV och skicka in en öppen ansökan.

 

De som Kesä intervjuade uppgav att en stor del av deras tid går till jobbsökning och att det är ett problem att dagens arbetsskydd kräver olika intyg och lönespecifikationer som ofta tar tid att få fram.

 

– Tidsmässigt och ekonomiskt har en ströjobbare ofta ganska lite förtjänstarbete. Däremot går en enorm del av arbetstagarens tid åt till att söka jobb, få arbetslöshetsskyddet att passa ihop och lösa olika problem, konstaterar Kesä i sin rapport.

 

Ett litet jobbuppdrag kan i dag innebära en liten ersättning som kommer följande månad samtidigt som stödet kommer två månader efter att ett litet jobb är utfört. Ett sådant system sporrar inte till sysselsättning. Tvärtom kan det vara avskräckande att ta emot små uppdrag, enligt de intervjuade.

 

De upplever också att myndigheterna har en misstänksam och nekande inställning. FFC:s modell bygger istället på tillit.

 

Tilliten kommer till uttryck också i skäliga karenser:

 

“I början är karenserna lindriga och därefter skärps de om de arbetslösa upprepar sina försummelser. De arbetslösa kan också undvika karenserna genom att rätta till sina försummelser, eller genom att arbeta, ägna sig åt företagsverksamhet, eller delta i utbildning eller annan service som främjar sysselsättningen” står att läsa i pressmeddelandet.

 

– Nu är systemet sådant att de arbetslösa kan förlora sin utkomst för en månad eller två på grund av en oavsiktlig försummelse. Första gången räcker det med en varning. Aktiveringsmodellen är ett annat exempel på de onödiga förändringar som har gjorts under de senaste åren och som leder till ökad rädsla och gör arbetslöshetsskyddet mer komplicerat, påpekar Saana Siekkinen.

 

FFC föreslår också en sysselsättningsbonus för den som flyttar efter jobb.

 

ÄMNESORD