MENY
tyovaenkirjallisuuspaiva
kaisaniemi

En pjäs i arbetarnas anda – Fabrikens kvinnor sjunger både kampsånger och psalmer

Kuva: Kari Hulkko

Då kriget rasar axlar  fabrikskvinnorna ett större ansvar på hemmafronten, både i produktionen och i kampen för arbetarnas rättigheter och arbetsskydd. Denna krigets baksida ställs i fokus i Annika Åmans pjäs Lumpänglars väg som följer upp succén Lumpänglar.

 

Pjäsen Lumpänglar – som utspelade sig på 1920- och 1930-talet – blev en kritikerrosad succé 2013-14. I sommar ger Oravais teater en fortsatt skildring av livet på Oravais fabrik. Publiken på vridläktaren på spelplatsen Kyroboas i Kimo får följa med hur livet fortsätter på Masunin, en av landets viktigaste textilindustrier, denna gång under tiden 1933-1945. Till perioden hör alltså både vinterkriget och fortsättningskriget, men pjäsen är snarast ett komplement till krigsskildringarna. Nu skildras i stället arbetarkvinnornas kamp.

Annika Åman, manusförfattare och regissör, ser pjäsen som en hyllning till kvinnorna som drog ett stort historiskt lass men som ofta faller i skuggan av av andra typer av hjältedåd. Pjäsen tar vid där föregångaren slutade. “Härmi-Almas” dotter Saga har blivit stum efter broderns tragiska bortgång. Nu får publiken följa henne från stum flicka till tonåring och ung kvinna.

Första frågan till Åman är hur fristående den här pjäsen fungerar.

– Man kan nog mycket väl se fortsättningen även om man inte såg förlagan. Redan i skrivstadiet har jag tänkt på publiken och på vilket sätt vi presenterar sådant som härstammar från förra pjäsen så att man hänger med även om man är helt blank. Det tror jag vi har lyckats med.

– Här finns många trådar från förra pjäsen, så har man sett den förra får man några extra karameller och känner karaktärerna från förr. Det var fint förra gången, att publiken kom karaktärerna så nära. Har man sett den känner man till personerna, känner med och för dem. Men det är inget som hindrar att man ser denna direkt.

 

Krigsmotstånd och arbetarkamp

Pjäsen skildrar en viktig del av Finlands historia utifrån arbetarnas vardag vid en viktig textilindustri. Det var livfullt på Masunin och till arbetarnas villkor och verklighet hörde en hel del dramatik. Under krigen åkte en del av männen till fronten, varpå kvinnorna tog mer ansvar och arbetade allt hårdare. De dikade, byggde hus, tog extra nattskift. Denna aspekt finns med i pjäsen, men alla män var ingalunda inkallade till kriget. Dels behövde fabriken rulla på även för militärens behov, dels fanns det ett relativt stort krigsmotstånd, speciellt mot fortsättningskriget.

– Vi har lyft fram att det fanns en viss kritik mot krigsivern och vad man får göra i krigsiverns namn. Vi har till exempel en direktörska som vurmar för Lotta Svärd-rörelsen, Martha-rörelsen och det finlandssvenska kulturarvet. Det är en inställning som vissa fabriksarbetare inte alltid delar med direktörskan, berättar Åman.

 

Har arbetarnas roll på hemmafronten hamnat i skymundan och försummats?

– Det är alldeles rätt och det här är något jag har velat lyfta fram. Det är en aspekt som inte syns och hörs alla gånger då man presenterar finlands historia. Baksidan av allt krigande syns kanske inte alltid i strålkastarljuset. Det är främst hjälteinsatser och krigsromantiserandet vi ser, inte bara i Finland utan överlag. Krigsromantiserandet får väldigt mycket plats, både på bioduken och teaterscenerna. Det finns mycket intressant att berätta också om motståndet mot kriget och det är ett medvetet val att ha med det.

 

Förutom arbetarnas kamp och krigsmotståndet skildrar pjäsen två relationer mellan mor och dotter. I ena fallet utgör moderns religion en friktion, i det andra är det moderns politiska övertygelse som sätter relationen på prov. Fallen har gemensamma nämnare, men olikheterna krossar samtidigt en stereotypisk homogen bild av arbetarkvinnorna vid denna tid.

– Jag har medvetet velat lyfta fram dessa olikheter, och att de trots olikheterna har en gemenskap. Man kan sjunga kampsånger sida vid sida med någon som sjunger religiösa och andliga sånger. Det är sådana vi människor är, komplexa. Jag kan vara både andlig och burdus, politiskt starkt driven och religiös. Jag kan vara sårbar och orädd. I pjäsen visas kvinnorna verkligen mångfacetterat, säger Åman.

Hon upplever det som ett privilegium att få skriva pjäsen utifrån givna skådespelare och spelplats.

– Tack vare detta har jag fått mycket gratis.

 

Vad vill du väcka för tankar och känslor med den här pjäsen?

– Jag hoppas att även nutidsmänniskan känner igen sig i pjäsen även om den utspelar sig på 30- och 40-talet. Det är fiktiv lokalhistoria med universella teman att känna igen sig i. Här finns en del livshemligheter. Sådana är vi bra på även i vårt 100 års jubilerande Finland. Vi ser hur det går om man tiger ihjäl saker och inte talar om trauman.

– I pjäsen finns en ganska maffig komplott av komik och allvar, även tragiska händelser. Jag hoppas publiken kan känna igen sig i våra lumpänglar och ta med sig hem ett nytt perspektiv eller en framtidsdröm.

 

Johan Kvarnström

 

 

Lumpänglars väg

Plats: Oravais teater

Manus och regi: Annika Åman

Musik: Charlotta Kerbs

Mask: Anna Vesterback

Kostym: Marina Karppinen

Medverkande: Agnes Bertell, Evelina Österberg, Alexandra Mangs, Anci Holm, Boris Bränn, Lena Österberg, Pia Simons, Ulf Johansson, Wilma Gammelgård, Roland Engström, Arttu Flen, Kaija Grannas, Stefan Sandin, Sune Nygård m.fl.

Datum 2017: 6.7, 9.7, 11.7, 12.7, 13.7, 16.7, 18.7, 19.7, 20.7, 23.7, 25.7, 26.7, 27.7, 30.7.

Hemsida: oravaisteater.fi

 

MNESORD

Diskussion

Välkommen till nya Arbetarbladet!

Chefredaktörerna Mikko Salmi och Johan Kvarnström samarbetar gärna över språkgränsen.

ABL har genomgått en stor förändring i samarbete med tidningen Demokraatti.

Lue lisää

MNESORD

Donner: Känslor får inte plats i vårt samhällssystem

Rafael Donner skriver om känslor och efterlyser en empatisk politik som tar fasta på hur olika reformer och beslut påverkar hur människor känner sig, inte bara hur siffror ändrar.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

”Låt inte det nordiska samarbetet bli en kaffeklubb!”

Nya nätverk, möten med nya människor, möjligheter att påverka Nordenpolitiken så att den fokuserar på ungdomarnas vardag i Norden.

Det är några av de fördelar Kai Alajoki nämner då vi talar om hans engagemang i ungdomspolitiken på nordisk nivå.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

Finlands Pen slår larm: Rasistiska och xenofobiska uttalanden får allt oftare passera

– Vi kämpar mot hat mellan raser, samhällsklasser och folk. Och vi motarbetar alla försök att slå ner yttrandefriheten samt spridandet av medvetna lögner.

Så beskrivs Pen Internationals grundprinciper av Marianne Bargum som sedan 2011 är vice ordförande för Finlands Pen.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

Tre tidigare ordförande stödjer Maarit Feldt-Ranta – ”Ett fenomen föds”

I veckans nummer av tidningen Demokraatti som publiceras i dag, torsdag, finns en helsidesannons med omkring 100 av de namn som stödjer Feldt-Ranta. Tre av dessa har varit ordförande för SDP.

Lue lisää