MENY

Dansk journalist till ABL: Socialdemokratin behöver formulera en politik för den nya tiden

Danmark har inte lyckats integrera sina invandrare. Och socialdemokratin i Europa måste förnya sig. Det är några av de frågor som Arbetarbladet diskuterat med de två danska socialdemokratiska journalisterna Rolf Poulsen och Jens Holmsgaard. 

– Personligen känner jag många invandrare i Danmark som lärt sig språket och som integrerats i samhället. De är hjärtligt välkomna, säger Rolf Poulsen som är pensionerad journalist med bakgrund bland annat inom fackförenings- och den socialdemokratiska pressen.

 

För många decennier sedan inledde han sin karriär vid Bornholmeren, en sedermera nedlagd socialdemokratisk lokaltidning på Bornholm.

 

Poulsen är numera bosatt i Skagen på Danmarks nordspets där han är med i den lokala socialdemokratiska partiföreningen. Han har inga politiska uppdrag, men följer noga med vad som sker i det danska samhället.

 

– Jag har en frisör som ursprungligen kommer från Kroatien och som talar utmärkt danska. Det är inga som helst problem, säger Poulsen.

 

Han betonar vikten av integration av invandrare och flyktingar.

 

– Vi har många invandrare som lärt sig danska, som har har arbete och som sköter sig och sina familjer. De behövs i samhället.

 

Han har tidigare bland annat jobbat vid det danska livsmedelsarbetarförbundet.

 

– Från den branschen vet jag att det till exempel inom slakterierna finns många invandrare som anpassat sig mycket bra. Men den danska invandrarpolitiken har slagit grundligt fel. Det har nämligen uppstått invandrarmiljöer som är isolerade från det övriga samhället. Danmark är ett litet land och vi kan inte ta hur många invandrare som helst. Och det är ytterst beklagligt att man inom ett EU som skulle stå för öppenhet nu tvingas ta till åtgärder som att stänga gränserna.

 

Rolf Poulsen är bekymrad över socialdemokratins situation.

 

– Här i Danmark byggde socialdemokratiska ledare som Jens Otto Krag och Viggo Kampmann i tiderna upp ett modernt välfärdssamhälle. Men i dagens läge har både den danska och den europeiska socialdemokratin inte lyckats formulera en politik för den nya tid vi nu lever i. Istället för att kritisera den borgerliga regeringen på små enskilda punkter borde man för väljarna berätta vad man vill under de kommande fem–tio åren. Hur vi ska upprätthålla vårt välfärdssamhälle är en av de stora frågorna man borde ge ett svar på.

 

Poulsen menar att socialdemokratin borde bli tydligare bland annat i förhållande till företagandet. Den danska extremvänstern krävde i tiderna ”bort med kapitalet”. Men till det brukade Poulsen alltid svara ”utan kapital inget arbete”. Han vet vad han talar om.

 

– Jag har varit vd för Hafnia-Tryk, ett fackföreningsägt tryckeriföretag. Jag var ansvarig för att med en omsättning på 36 miljoner danska kronor trygga jobben för de 36 personer som var anställda av tryckeriet, säger Rolf Poulsen.

 

“Vi kan inte hjälpa alla”

 

Jens Holmsgaard, socialdemokratisk journalist med bakgrund bland annat i fackföreningspressen, påminner om den tidigare danske socialdemokratiske partiledaren Svend Auken som ville ha fler invandrare till Danmark.

 

–Auken var en humanist men idag lever vi i en helt annan verklighet då det formligen strömmat in flyktingar av vilka de flesta är muslimer.

 

Holmsgaard framhåller att danskarna inte är främlingsfientliga.

 

– Vi är inga fascister. Tvärtom tycker danskarna om invandrare som vill jobba. Med sådana invandrare som grannar säger dansken: dom är bra folk. Det vet vi av praktisk erfarenhet. Men om danskarna enbart har erfarenhet av invandrare på basen av allt det negativa som skandalpressen skriver, ja då uppstår problem.

 

Holmsgaard understryker att alla i Danmark är eniga om att man inte kan ta emot ett oändligt antal flyktingar och invandrare.

 

– Men man är oenig om hur många man kan ta in, säger Holmsgaard.

 

Han konstaterar att Danmark nog är ett rikt land. För närvarande går det alldeles utmärkt för dansk industri där arbetslösheten är rekordlåg och produktiviteten hög.

 

– Men vi har inte tillräckligt med överflöd för att kunna hjälpa alla. I Danmark har vi 5,6 miljoner invånare. Det är lite mer än i en storstad som S:t Petersburg. Samma uppfattning har man även inom det danska socialdemokratiska partiet som sagt att vi inte kan öppna dörrarna för alla.

 

Jens Holmsgaard anser att danskarna är ett humanistiskt folk.

 

– I många år har man i Danmark försökt sitt bästa för att hjälpa dem som lider nöd. Men man kan inte hjälpa så många att man själv blir helt utmattad.

 

Henrik Helenius

ÄMNESORD

Diskussion

Miljontals människor berövade sin rätt till nationalitet

Kuva: Foto: Parvez Ahmad Faysal/IPS
Kvinnor och barn som lyckats fly undan det brutala våldet i Burma väntar i ett flyktingläger på biståndshjälp.

Många miljoner människor i världen förnekas rätten till en nationalitet – och därmed till en rad andra grundläggande rättigheter. Nu uppmärksammas deras situation i en ny FN-rapport.

 

Exakt hur många som lever som statslösa är okänt, men den vanligaste orsaken till att människor nekas medborgarskap är känd – de tillhör en etnisk, religiös eller språklig minoritet i ett land där de ofta har bott i flera generationer.

Det handlar om miljontals människor som utsätts för diskriminering, exkludering och förföljelse, enligt en ny rapport från FN-organet UNHCR.

– Statslösa människor vill ha samma grundläggande rättigheter som alla andra medborgare. Men statslösa minoriteter, som rohingya, drabbas ofta av systematisk diskriminering och förvägras sina rättigheter, sade UNHCR:s chef Filippo Grandi i samband med att den nya rapporten lanserades.

Rapportförfattarna har intervjuat 120 personer från olika statslösa minoritetsgrupper, och studien understryker hur avgörande det är att människors rätt till medborgarskap tillgodoses.

Arbetet med rapporten genomfördes innan den senaste krisen i Burma, vilken lett till att många hundratusentals rohingyer har tvingats på flykt till grannlandet Bangladesh. Men enligt FN-organet är den mycket svåra situation som rohingyerna – som tillhör världens största statslösa minoritetsgrupp – utsätts för ett exempel på vad många år av diskriminering och exkludering kan leda till.

En vanlig orsak till att minoritetsgrupper förnekas sin nationalitet hänger samman med att de skiljer ut sig – genom sin historia, sitt utseende, sitt språk eller sin religiösa hemvist.

Samtidigt innebär statslösheten ofta att exkluderingen förvärras ytterligare – genom att människor förnekas möjligheten att få en utbildning, tillgång till sjukvård, riktiga anställningar, möjligheten att resa fritt och rätten att rösta.

UNHCR understryker att diskrimineringen även lyser igenom i många länders lagstiftning, då minst 20 länder har diskriminerande lagar som innebär att människor kan förnekas medborgarskap.

Ett av de tydligaste exemplen på hur statslösa minoriteter förnekas sina rättigheter gäller de svårigheter de ofta har att få fram födelseattester eller identitetshandlingar. Att sakna sådana dokument leder i sin tur till en ond cirkel där myndigheterna även förnekar personerna andra grundläggande rättigheter.

Diskussion

Dammbyggen i Mekongfloden kan förorsaka katastrof

Kuva: Foto: Pixabay

Miljontals människors uppehälle och tillgång till mat hotas enligt kritiker av de vattenkraftsdammar som Laos planerar att bygga längs den mäktiga Mekongfloden.

En gigantisk betongmur är långsamt på väg att resa sig över den frodiga skogen vid Mekongfloden i Laos. Vattenkraftdammen Don Sahong ses som en viktig symbol för det stora energibehov som finns i denna del av Asien. Men kritiker menar att dammen också förebådar en kommande katastrof.

Laos satsar på att bli en sydostasiatisk energijätte. Det bergiga landets geografi anses vara idealisk för vattenkraft och Don Sahong är bara en av nio vattenkraftsdammar som Laos ledning vill uppföra längs Mekongfloden. Laos hävdar att detta är det enda sättet att få igång den ekonomiska utvecklingen i landet.

Men kritiken är hård mot uppbyggnaden av Don Sahong, som anses genomföras utan att någon hänsyn tas till dess inverkan på vare sig ekosystemen eller alla de människor som lever längs Mekongfloden.

Enligt FN-organet FAO är Mekong den näst mest värdefulla floden i världen i fråga om biologisk mångfald. I de nedre delarna av floden lever 1 300 fiskarter, men dessa fiskars vandringsrutter hotas nu enligt kritiker av dammarna.

I flodområden längs de nedre delarna av Mekong är mängder av människor beroende av floden för sitt uppehälle och sin tillgång till mat. Miljontals människor tillgång till fisk som föda hotas nu i Laos, Kambodja, Thailand och Vietnam, enligt kritiker.

 

”Kan drabba 60 miljoner”

Chhith Sam Ath är chef för den kambodjanska avdelningen av Världsnaturfonden, WWF, och han säger till det internationella nyhetsmagasinet The Diplomat att Don Sahong Dam kan beskrivas som ”en tidsinställd ekologisk bomb”.

– Den utgör ett hot mot matsäkerheten för 60 miljoner människor som lever vid Mekongdeltat. Dammen kommer att få katastrofala effekter på ekosystemet hela vägen ner till floddeltat i Vietnam, enligt Chhith Sam Ath.

Särskilt hårt skulle en sådan utveckling slå mot Kambodja, ett land som ligger nedströms och där 70 procent av människor proteinbehov kommer från fisk.

Dammbygget utgör även ett allvarligt hot mot irrawaddydelfinen, som är beroende av floden, och som är viktig för ekoturismen i Kambodja. Enligt Världsnaturfonden finns det för närvarande bara ett 80-tal individer av dessa delfiner kvar, varav några lever nära den plats där Don Sahong uppförs. Världsnaturfonden uppger att kraftverksbygget kan leda till att arten utrotas.

Laos regering har dock inte tagit några intryck av kritiken, utan hävdar att de inte kan sätta stopp för landets möjligheter att utvecklas. I stället har man talat om att genomföra vissa åtgärder för att skydda fisk, men kritiker anser att dessa inte kommer att vara tillräckliga.

Längre ned längs floden, i Kambodja, pågår en liknande satsning på kraftverksbyggen. I september kunde landets premiärminister Hun Sen inviga ett vattenkraftverk vid floden Sesan, nära den plats där den flyter samman med Mekong. Kraftverket har byggts med kinesisk teknik och finansiering.

Vid invigningen hyllade Hun Sen de kinesiska investerarna och underströk att efterfrågan på elektricitet ökar snabbt.

Längre upp längs floden Sesan i Kbal Romeas har befolkningen flyttat för att undkomma de stigande vattenmassorna och den tilltagande fattigdomen. Det enda som påminner om den en gång livliga orten Kbal Romeas är det tak till en pagod som ser ut att flyta ovanpå vattnet.

Fiskarter hotas

Maureen Harris vid organisationen International Rivers understryker i en studie att floden Sesan nu har blockerats av dammbygget, vilket drabbar de många fiskarter som brukar ta sig från Mekong till Sesanfloden när de leker.

Samtidigt planeras ytterligare vattenkraftsbyggen längs Mekongfloden. Nyligen släppte det mellanstatliga organet Mekongkommissionen, MRC, en preliminär rapport vars resultat väcker oro. Enligt rapporten kommer de två kraftverksdammar som redan står klara tillsammans med ytterligare elva planerade kraftverksbyggen att leda till att fiskpopulationen i de nedre delarna av Mekongdeltat halveras.

Kraftverken bedöms även drabba närmare 20 miljoner människor i Vietnams Mekongdelta, vars åkermarker riskerar att bli mindre bördiga på grund av dammarna.

Kambodjas premiärminister Hun Sen har dock tillbakavisat kritiken.

– Hur skulle vi annars kunna utvecklas? Det finns ingen utveckling som inte påverkar miljön, har premiärministern sagt.

MRC menar samtidigt att flodens potential för att generera elektricitet överskattas av de bolag som driver på för fler vattenkraftanläggningar och har föreslagit att det införs ett tio år långt tillfälligt stopp för nya kraftverksbyggen. Hittills har dock få regeringar lyssnat på uppmaningen.

Diskussion

Flyktingar vittnar om fruktansvärda övergrepp i Libyen

Kuva: Foto: Pixabay

Mängder av flyktingar och migranter som anländer till Italien berättar om hur de utsatts för tortyr, utpressning och tvångsarbete i Libyen. En del säger att de inte hade planerat att resa vidare över Medelhavet, men att den hemska situationen i Libyen tvingade fram beslutet. 

 

– Vi arbetade på en byggplats när jag fördes åt sidan. En vakt drog sitt vapen och siktade på mig och sa att han skulle skjuta om jag försökte gå därifrån. Sedan kom en lastbil som jag beordrades ombord på. Den körde till en strand där en grupp människor stod bevakade av uniformerade vakter med dragna vapen. De tvingade upp oss på en gummibåt som de sedan knuffade ut på öppet hav. Efter en dag räddades vi av ett europeiskt fartyg.

Det berättar 23-åriga Amidou Kone, som nu befinner sig i ett flyktingläger i Toscana. Han är en av de över 113 000 människor som har tagit sig från Libyen till Italien över Medelhavet. En resa som är mycket farlig – under året beräknas den ha kostat drygt 2 700 människor livet.

Amidou Kone lämnade sitt hemland Elfenbenskusten efter att hela hans familj hade dödats i samband med de oroligheter som utspelade sig i landet 2011. Efter att ha rest genom Burkina Faso och ha arbetat som herde för en bonde i Niger, tror han sig ha blivit såld av sin arbetsgivare till libyska milisgrupper i samband med att de gjorde en gemensam arbetsresa till Libyen.

– Milisgruppen ville att jag skulle ringa min familj och begära en lösensumma. De trodde inte på att alla var döda, så de började tortera mig, berättar Amidou Kone.

Han visar de ärr han har i huvudet, som enligt honom uppkom efter att han blivit misshandlad med kolvarna till maskingevär. Runt höger fotled och ett av sina fingrar har han märken.

– De tänkte skära av mig mitt finger med en kniv och slog min fot med en ficklampa. Varför sådan grymhet? Jag har inte den blekaste aning.

 

”Blomstrande marknad för kidnappning”

De senaste två åren har det kommit många återkommande rapporter om de grymheter som drabbar flyktingar och migranter i libyska interneringsläger. Nyligen skrev Läkare utan gränsers ordförande Joanne Liu ett öppet brev där hon beskrev libyska häkten för migranter som en blomstrande marknad för ”kidnappning, tortyr och utpressning”.

Hon anklagade samtidigt Europa för att vara medskyldigt, eftersom EU, ”förblindade av det enskilda målet att hålla människor utanför Europa”, finansierar Libyen för att hjälpa till med att se till att båtar inte kan lämna landet.

19-årige Bai kommer från Mali och anlände till Siciliens kust i början av september. Han berättar om en av de masskidnappningar som genomförs i Libyen.

– Vi var ett fyrtiotal personer som bodde i ett hus i staden. En kväll kom två män med kalasjnikovs in och började skrika. De tvingade in oss i bilar som stod parkerade på gatan, sedan låstes vi in och blev slagna med påkar och kedjor. Vi tvingades ringa hem. Alla som kunde övertyga sina familjer om att skicka pengar släpptes. Min familj sade ja, men redan veckan därpå fångades jag in av en annan grupp. Då hade inte min familj några mer pengar att skicka, så gruppen satte mig i arbete för att betala min resa till Europa.

Enligt lokala lagar kan alla papperslösa migranter och flyktingar i Libyen gripas och rivaliserande lokala myndigheter och milisgrupper driver olika häkten för flyktingar och migranter.

Av dessa har FN:s flyktingorgan UNHCR endast tillträde till de interneringsläger som drivs av premiärministern Fayaz al-Sarrajs regering, den regering som erkänts av EU.

Det är dock okänt hur många liknande häkten det finns i landet.

Både Bai och Amidou Kone säger att de tvingades till tvångsarbete medan de hölls fångna i Libyen.

– Jag fick arbeta som murare i två års tid utan någon lön. Under dessa år fick jag leva på vatten och bröd, berättar Amidou Kone.

Han säger att han fördes till båten när han till sist var för utmattad för att kunna arbeta.

Anaspasia Papadopoulou, vid Europeiska rådet för flyktingar och fördrivna, Ecre, i Bryssel, säger att flyktingar behandlas som rena handelsvaror i Libyen.

– Miliserna utnyttjar dem för att tjäna pengar. När de inte längre kan utnyttjas så gör de sig av med dem.

Amidou Kone är långt ifrån ensam om att berätta om hur de tvingats ut på havet från Libyen. Många berättar att de inte tog sig till Libyen för att resa vidare till Europa, utan hade arbetat länge i landet innan de tvingades resa vidare.

En av dem är Balde Tcherno, 37, som kommer från Guinea-Bissau och arbetade som skoförsäljare i Libyen i fem års tid. En gång om året reste han hem för att träffa sin familj. Men enligt honom greps han sedan och tvingades under vapenhot att borda en båt med destination Italien.

En annan är Rockson Adams, 27, som kommer från Ghana och reste till Libyen efter att Muammar Gaddafi hade störtats, och fick då ett bra arbete inom byggindustrin. Efter två år i landet blev han dock kidnappad och tvingades betala en lösensumma för att friges. Efter att några av hans bekanta hade blivit mördade beslutade han sig för att betala en människosmugglare för att kunna ta sig över Medelhavet.

ÄMNESORD

Diskussion

Ny teknik i kampen mot torka

Kuva: Foto: Pixabay
Torka.

Klimatförändringarnas negativa effekter i Afrika – som torka, brist på vatten och mat – skulle kunna minskas med hjälp av mobilbaserad teknik och drönare. Det uppger experter, som samtidigt menar att utvecklingen måste skyndas på.

 

FN:s organ mot ökenspridning, UNCCD, beräknar att närmare 1,8 miljarder människor kommer att ha brist på vatten 2025, medan två tredjedelar av världens regioner kommer att ha problem att få fram tillräckligt med vatten. Efterfrågan på vatten förväntas stiga med 50 procent fram till 2050.

Samtidigt orsakar torkor, som ofta hänger samman med klimatförändringar, redan nu fler dödsfall och att fler människor drivs på flykt än alla andra former av naturkatastrofer.

Extrema väderfenomen i form av torkor, översvämningar och orkaner ökar riskerna för brist på mat. Både torkor och översvämningar slår mot åkermarkers bördighet, och därmed mot produktiviteten.

För Afrikas del finns det ett behov av att hitta nya metoder för att kunna motverka och stå emot klimatförändringarnas effekter.

En del av lösningen kan bestå av tidiga varningssystem och andra nya tekniska lösningar som kan användas av regionens meteorologiska institut, en ökad användning av mobiltelefoner för att nå ut med information till lokalbefolkningar, och en ökad användning av drönare för att samla in data.

Företrädare för UNCCD uppger att utvecklandet av avancerade varningssystem skulle kunna bidra till att analysera riskerna för torkor och i god tid varna både myndigheter och småbönder för kommande torkor – men också bidra med råd om hur situationen ska hanteras.

Med hjälp av mobiltelefoner skulle dessutom boskapsuppfödare i torra områden kunna få information om var de närmaste vattentäkterna finns. Med hjälp av samma teknik skulle de även kunna få viktig information i samband med nödsituationer. 

 

Ett stort behov

Torkor förekommer på många platser i världen, men slår hårdare mot utvecklingsländer där möjligheterna att hantera dess effekter är sämre.

I södra Afrika har torkor lett till en omfattande brist på mat, och närmare 36 miljoner människor från Etiopien till Zimbabwe har blivit drabbade.

Torkornas effekter har även en tendens att leda till ökande sociala spänningar, fler lokala konflikter och till att människor tvingas bort från sina hemtrakter. De ökar även risken för att människor rekryteras av extremistiska grupper.

Nicholas Sitko vid FN-organet FAO är expert på landsbygdsutveckling med lång erfarenhet från Afrika. Han påpekar för IPS att en mycket stor andel av befolkningen på kontinenten är beroende av jordbruket och att det därför finns ett mycket stort behov av insatser i syfte att öka böndernas kunskaper om klimatförändringarnas effekter. Detta för att de ska ha en möjlighet att välja rätt typ av utsäde eller grödor.

– Det är helt nödvändigt för att stärka motståndskraften mot klimatförändringarna. Möjligheten att med hjälp av digital teknik nå ut med nya prognosmodeller till både beslutsfattare och bönder är något helt nytt jämfört med hur det såg ut för bara några år sedan. Men än så länge är användningen begränsad och måste utökas, säger Nicholas Sitko.

Nyligen påpekade FAO-chefen José Graziano da Silva att det fortfarande finns 75 länder i världen, främst i Afrika, där möjligheter att nå ut med mer långsiktiga väderprognoser till bönderna fortfarande saknas.

– Det finns ett akut behov att de uppgifter som finns tillgängliga når ut på marknivå, underströk José Graziano da Silva.

ÄMNESORD

Diskussion