Kontakt

Maarit Feldt-Ranta analyserar valet: ”Ett komplext resultat”

11.04.2017

Maarit Feldt-Ranta analyserade valet på Pensionstagarnas centralförbunds svenska distrikts vårmöte i Pojo på tisdagen. Foto: Johan Kvarnström

– Den stora bilden är att oppositionspartierna gick framåt och regeringspartierna bakåt, säger Maarit Feldt-Ranta som konstaterar att det valresultatet i övrigt är märkvärdigt och svåranalyserat.

Det finns ingen entydig förklaring till kommunalvalets resultat, och ingen svartvit sanning att luta sig mot vid en analys. Variationerna är stora, men SDP:s vice ordförande Maarit Feldt-Ranta finner vissa punkter att ta fasta på då hon analyserar valresultatet.

Kommunalval hör till de knepigaste att analysera då lokala omständigheter varierar stort. Därtill kan person betyda mer än parti på ett starkare sätt än vid riksdagsval. Analyserandet försvåras också av att det kan gå bra på ett ställe och sämre på ett annat. Eller som i detta val för SDP: Partiet får fler röster än vid senaste kommunalval men en mindre andel av rösterna. Är det en framgång eller misslyckande? I hur stor utsträckning är valresultatet på kommunalnivå en reaktion på regeringens politik? Kan man alls jämföra med resultatet i senaste riksdagsval?

Det står i varje fall klart att det finns en odiskutabel förlorare: Sannfinländarna. Partiet gick bakåt med hela 3,5 procentenheter i förhållande till kommunalvalet 2012 och deras nuvarande andel på 8,8 procent kan sättas i relation till 17,6 procent i riksdagsvalet 2015.

För SDP:s del blev det andraplats i storleksordning med 19,4 procent av rösterna och därmed ett minus på 0,2 procentenheter.

En av de positiva sakerna var att valdeltagandet ökade trots att en del förutspådde att den skulle minska. Ett valdeltagande på 58,8 procent lämnar ändå förstås mycket att önska.

Kandidatnomineringen en utmaning för FSD

Då Maarit Feldt-Ranta sovit två nätter på saken och diskuterat om dagarna gör hon en analys av valet på Pensionstagarnas centralförbunds svenska distrikts vårmöte. Låt oss börja där hon slutar sin analys, nämligen med hur det gick för Finlands Svenska Socialdemokrater (FSD).
FSD fick sammanlagt 53 invalda. Det innebär ett till mandat i Pedersöre och Närpes, och tre till mandat i Raseborg. Därtill ökade andelen röster, men inte mandaten i Nykarleby, Jakobstad, Malax, Ingå och Borgå.

Däremot förlorade FSD mandat i Pargas (-4), Kronoby (-3), Hangö (-2), Lovisa (-4), Sibbo (-3, men SDP höll sina 5 platser),, Korsnäs (-1), Larsmo (-1), Kaskö (-1) och Karleby (-1).

I Lovisa kan minskningen förklaras med att platserna i fullmäktige minskat drastiskt. I övrigt bedömer Feldt-Ranta att de förlorade mandaten beror på kandidatnomineringen.

– Om det till exempel saknas en svenskspråkig SDP-kvinna i en kommun så är det klart att vi mister mandat.

En positiv sak är att det ser ut som om FSD vunnit ett tilläggsmandat i Folktinget, vilket ligger som grund för fördelningen av flera interkommunala uppdrag.

 

Fler röster, men mindre andel

Feldt-Ranta säger att partiledningen inte ännu har en helt klar analys av resultatet för hela partiet.

– Resultatet är märkligt. Vi har tappat i andel men samtidigt fått 10 000 fler röster än senast. Inte kan vi vara helt nöjda med detta resultat då vi är i oppositionen och har en sådan regering som vi har och vi har toppat opinionsmätningarna, plus att undersökningar visar sig att en väldigt stor del av finländarna förhåller sig positivt till socialdemokrater.

Partisekreterare Antton Rönnholm har redan i uppdrag att komma med mer underlag för en analys, men vissa saker står redan klara. I de flesta kommuner har SDP varken gått bakåt ellet framåt utan läget är oförändrat. Sedan finns det ljusglimtar och besvikelser.

– Vi har tittat ganska mycket på vad som händer inom de 40 största kommunerna, det vill säga där det avgörs vilket parti som är störst i landet. Och det är ett märkligt valresultat, verkligen komplext. I 21 av de 40 största kommunerna förbättrade vi vår position och i 11 gick det sämre. I 17 av dem är vi störst. Det gick framför allt bra i kommuner med mellan 50 000 och 100 000 invånare. Vad gäller de 9 kommuner som har över 100 000 invånare gick vi endast framåt i en, Lahtis.  Min första analys är därför att vi förlorat valet i stora städer, säger Feldt-Ranta.

Trots skillnaderna mellan riks- och lokalpolitik ser hon det som givet att vårens kommunalval också var ett mellanbetyg för partierna. Hon understryker att regeringspartierna faktiskt förlorade stort och miste sammanlagt 110 000 röster medan oppositionspartierna vann 160 000 röster.

– Det är en stor förskjutning. Även om andelen minskade något för SDP så ökade antalet röster för alla oppositionspartier. Vi fick 10 000 fler röster medan De gröna vann mest.

– Det beror på flera saker. En är att partiledare Ville Niinistö varit ettrig och tydlig och aktiv i debatter och är allmänt populär. En annan är att de starkt och konsekvent talar om utbildning och därför vann mycket på universitetsorter och bland unga människor. De lyckades mobilisera högutbildade yngre människor i stora städer. Därför vann de valet.

”Centern kommer sätta locket på”

Även Vänsterförbundet och Kristdemokraterna gjorde ett gott val, enligt Feldt-Ranta delvis på grund av partiledarna, Li Andersson (VF) Sari Essayah (KD). Att SFP gick framåt beror enligt Feldt-Ranta högst antagligen på att de lyckats mobilisera sig starkt kring frågan om jouren vid Vasa centralsjukhus. Proportionellt var det två SFP-kandidater som fick flest röster i valet, Joakim Strand i Vasa och så partiledare Anna-Maj Henriksson. Inom SDP fick Maarit Feldt-Ranta själv flest röster proportionellt.

Samlingspartiet tappade däremot stort, cirka 15 000 röster. Andelen minskade med 1,2 procentenheter även om partiet blev störst med en andel på 20,7 procent.

– Samlingspartiet tappade stort trots att det sägs att de vann valet. De har Jan Vapaavuori att tacka för mycket och gjorde ett trick då de sade att folk skulle rösta på en borgmästare i valet, vilket inte stämmer. Man röstar på fullmäktigeledamöter som sedan utser en borgmästare. Utan Vapaavuori hade Gröna varit störst i Helsingfors.

Även Centern gjorde ett dåligt val, ännu sämre än för fyra år sedan då partiet i sin nuvarande form gjorde sitt dittills sämsta val någonsin. Feld-Ranta tror inte det kommer påverka regeringen just nu, tyvärr.

– De kommer sätta locket på och inte fundera på resultatet. Centern kommer koncentrera sig på landskapsval, att det blir en landskapsmodell är deras dröm.

Vård- och landskapsreformen enligt den modell som Sipiläs regering för fram kan däremot bli en mardröm enligt andra värderingar och tankar om hur samhället ska fungera.

– Det blir en spännande vår då reformens lagar ska behandlas i riksdagen. Det är inget mindre än vår nordiska välfärdsmodell man beslutar om, säger Maarit Feldt-Ranta och påminner om att experter på bred front uttalar sig negativt om regeringens förslag.

Johan Kvarnström

5 Responses to Maarit Feldt-Ranta analyserar valet: ”Ett komplext resultat”

  1. jacob S 11.4.2017 at 16:48 #

    Vore bättre att medge att sdp.s valresultat i Helsingfors var ett fiasko och utreda varför än att hyssja med saken.

  2. Folke Sundman 12.4.2017 at 14:34 #

    SDP led en klar förlust i Helsingfors, en trist fortsättning på en längre trend, och en grundlig analys är av nöden.

    Eftersom Helsingfors inte fanns med i genomgången av FSDs resultat bör det ju sägas att FSD klarade sig hyfsat med tanke på de allmänna omständigheter. Thomas Wallgren blev invald för tredje gången, trots att partiet förlorade tre mandat.

  3. Jacke S 12.4.2017 at 14:54 #

    Thomas framgång är att applådera. Jag anser att han bleve en bra vice borgmästare.

  4. Herbert W. 14.4.2017 at 13:51 #

    På gamla goda tiden hette det, att det i Helsingfors går bra för de finlandssvenska socialdemokraterna då det går dåligt för ”piiri” som partiet i övrigt kallades för. Fenomenet ansågs bero på, att de svenska socialdemokraternas trofasta anhängare kände mer för sina få kandidater än vad partiets rörliga anhängare kände för sina många kandidater.

    Bilden har förstås förändrats genom åren, men det är värt att notera, att Thomas Wallgren invalts i stadsfullmäktige i alla de kommunalval partiet i Helsingfors ägnat sig åt sin kräftgång.

    Det står ingenstans skrivet, att det socialdemokratiska partiet Helsingfors måste vara ett stort parti, men med tanke på de konkurrensutsatta löntagarnas och de marginaliserade helsingforsarnas osäkra situation, är Jakob Södermans oro för socialdemokraternas framtid i huvudstaden befogad.

    Kräftgången för socialdemokraterna i Helsingfors inleddes i och med kommunalvalet 2008, då partiet förlorade över 11-tusen av de röster man kammade hem i segervalet 2004. I kommunalvalet 2012 dämpades den nedåtgående trenden då partiet endast förlorade ca. 1500 röster. I kommunalvalet i år uppgick antalet minusröster till ca. 3400.

    I kommunalvalen i Helsingfors har socialdemokraterna sedan valet 2004 tappat över 16-tusen röster, samtidigt som kurvorna för antalet väljare för och antalet avgivna röster huvudstaden stadigt pekat uppåt. Kräftgången har blivit en svanesången, då partiet helt enkelt inte engagerar nya väljare.

    Då det socialdemokratiska partiet i analysen efter valet gärna trängs in i den s.k. rödgröna bubblan, kan det antecknas, att De Gröna i kommunalvalet 2008 i Helsingfors vann närmare 13-tusen röster. I valet 2012 förlorade De Gröna ca. 800 röster, för att i år vinna över 14-tusen röster.

    För Vänsterförbundets del visade motsvarande resultat en framgång på ett par hundra röster i valet 2008 och en framgång på 5500 röster i valet 2012. I år gick Vänsterförbundet i Helsingfors framåt med över 7000-tusen röster.

    Problemet med bubblan är, att man måste sticka hål på den för att komma ut ur den. Såsom det ser ut, är det socialdemokraterna som drar det kortaste strået i den trevliga och trygga bubblan, medan det otrevliga ger sig till känna utanför bubblan. I kommunalvalet 2008 vann Sannfinländarna i Helsingfors över 10-tusen röster och i valet 2012 över 12-tusen röster.

    Då linjen för socialdemokraternas politik och linjen för väljarnas förhoppningar alltför ofta skär varandra vid en punkt som ligger och skräpar i fötterna på dem som tvingas ställa sig i brödkön, är det fullt begripligt att sannfinländarnas framgångar drabbat socialdemokraterna.

    Att sannfinländarnas nit i årets val inte kom socialdemokraterna till godo, hänger samman med att en besviken väljare sällan satsar på ett nytt parti omedelbart efter besvikelsen. Vanligtvis lägger sig den besvikna väljaren på sofflocket i ett par eller tre val innan det nya valalternativet tar form.

    Fredrik Jansson torde röra sig i verkligheten då han i sin bok ”Gemenskap & skötsamhet” hänvisar till Antonio Gramscis interregnum med dess stora variation av morbida symptom. Socialdemokraterna i Helsingfors har all anledning att begrunda hur man framöver ska komma till tals med väljarna.

  5. Jacke S 17.4.2017 at 12:34 #

    Du har så rätt Herbert. Partiet har verkligen anledning att bergunda hur man framöver skall komma till tals med väljarna.

Kommentera