Kontakt

Insändare: Var dröjer vår folkvandringspolitik?

16.05.2017

Man tacklar inte det politiska missnöjet genom att anklaga de politiskt missnöjda för deras politiska missnöje. Det är missnöjets grundläggande skäl som ska tacklas, skriver Herbert Walther.

Och helt plötsligt flödar det av inlägg om socialdemokratins och om vänsterns framtid i Arbetarbladet. Det vore svagt av en f.d. politruk att inte bidra med anteckningar till diskussionen.

Trots att Kalevi Sorsa fondens Mikko Majander ogärna vill ”vrida om kniven” ytterligare, ringer han i varningsklockorna på fondens hemsida då han noterar, att SDP gick bakåt i landets sju största städer, d.v.s. i de, där landets universitet och högskolor finns. De Gröna och Vänsterförbundet gick framåt i samma städer.

Det torde redan vara ett begrepp att de yngre väljargrupperna, i val efter val, kommer att ha en allt svagare uppfattning om vänsterns politiska lösningar, medan de som har den, blir allt färre. Med ålderns rätt.

Majander ställer sitt hopp till SDP:s nya urbana politik, vars utformning partiets unga och lyskraftiga vice ordförande Sanna Marin skall leda. I henne ser han SDP:s Jeanne d’Arc, och han vill också se henne som socialdemokraternas följande presidentkandidat. Med den reservationen, att det slutade illa för Jeanne d’Arc.

Av inläggen i Abl kan man dra den slutsatsen att populismen är ett långt större problem för den finländska vänstern än vad man skulle kunna tro. Det förvånar, framför allt då arbetarrörelsen i vårt land tog sina första steg uttryckligen som en vänsterpopulistisk rörelse.

Visst uppfattades Erfurt-programmet som den socialdemokratiska katekesen, men det var nog inte den katekesen som ingick i det finländska läsförhörets litteraturförteckning.

Man tacklar inte det politiska missnöjet genom att anklaga de politiskt missnöjda för deras politiska missnöje. Det är missnöjets grundläggande skäl som ska tacklas. Det är ingen hemlighet att EU och flyktingfrågan utgjort en grogrund för det politiska missnöjet i Europa.

EU:s har sagts vara en fredsprocess, men i själva verket har den ekonomiska fördelen hela tiden utgjort den europeiska ekonomiska integrationens drivande kraft. Men inte allas ekonomiska fördel.

Samtidigt som förmögenheten koncentrerats till fickorna hos fåtalet, har ett flertal tvingats acceptera marginaliseringens utsiktslöshet, en försämrad levnadsstandard samt den eländiga känslan av att hela tiden befinna sig på fel sida av den sociala muren.

I flyktingfrågan handlar det också om utsiktslösheten. Vi här i vårt land grälar värre om antalet kvotflyktingar: sjuhundra eller tusen. Men ute i världen har redan miljontals människor tagit till vandrarstaven. Var dröjer vår folkvandringspolitik?

Anette Karlssons initiativ att besöka partiets höjdare där de befinner sig är intressant, men eventuellt inte så unikt. Förr utnyttjades motsvarande för att försynt berätta för föreningens medlemmar, vem som i föreningen har de riktiga och viktiga kontakterna och vem som så att säga är inne och vem som är ute. Det var då det.

Hur som haver framstår höjdarträffen som ett möte i Folkets hus källare, om man inte går ut och berättar för väljarna vad det var som diskuterades vid träffen.

Politik är inte juridik. Det är inte vänstern fel att den etablerade eller populistiska högern vinner. Det beror på att väljarnas flertal har ett svagt förtroende för vänsterns politiska lösningar.

 
Herbert Walther
Helsingfors

Inga kommentar ännu.

Kommentera