MENY
[pro_ad_display_adzone id=68868]

Kolumn

Viktor Kock

Viktor Kock: Feldt-Ranta har alla egenskaper som behövs, viktigt att alla röstar!

När medlemsomröstningen nu startar är det viktigt att alla medlemmar utnyttjar sin rösträtt, skriver FSD:s ordförande Viktor Kock.

Under vintern målades det upp en bild att SDP har problem att hitta en lämplig presidentkandidat. Spekulationer om olika tänkbara kandidater, som en efter en avböjde en kandidatur, fördes. Röster höjdes för att SDP borde ställa sig bakom Sauli Niinistös kandidatur. Det var ändå aldrig självklart att någon av de som det spekulerades kring skulle ha blivit nominerad till partiets kandidat även om de skulle ha tackat ja.

Antti Rinne har under sin tid som partiets ordförande betonat att SDP måste bli en folkrörelse igen. Partiet skall styras nerifrån upp, inte tvärtom. Inför nästa partikongress är det sannolikt att det hålls en riktgivande medlemsomröstning om partiordförandeposten. Därför borde det heller inte ha varit någon stor överraskning när partiledningen i juni meddelade att vår presidentvalskandidat skall utses genom medlemsomröstning.

Efter nomineringsprocessen stod det klart att medlemsomröstningen står mellan tre starka kvinnor: Tuula Haatainen, Sirpa Paatero och Maarit Feldt-Ranta. Att det spekulerats väldigt lite kring dessa på förhand är inte ett tecken på svaghet utan visar vilken bredd partiet har. Det är kännetecknade för en folkrörelse.

 

Media har lyft fram att skillnaderna mellan de tre kandidaterna är små. Det borde heller inte vara nån överraskning då de alla representerar samma parti och därmed har en gemensam värdegrund. Socialdemokratins värdegrund utgår från att man alltid ställer sig på de svagas sida vilket även bör vara grund för presidenten som värdeledare.

För FSD:s del är det självklart en stor sak att Maarit Feldt-Ranta är en av de nominerade. Hon har alla egenskaper som behövs för presidentämbetet.

När medlemsomröstningen nu startar är det viktigt att alla medlemmar utnyttjar sin rösträtt. Oberoende av vem som väljs till SDP:s presidentvalskandidat har vi en kompetent kandidat men endast genom att medlemmarna röstar kan vi göra anspråk på att vara den folkrörelse vi så gärna vill vara.

 

Viktor Kock

 

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139047]

Kolumn

Lukas Lundin

Lukas Lundin: Palme skulle vända sig i graven

Om exakt två månader kommer den svenska befolkningen av allt att döma vakna upp i ett nytt land – sannolikt med en sällan skådad baksmälla. Ett land där de etablerade politiska krafternas oförmåga att ge raka svar spelat populisterna rakt i händerna. Ett land där, om man ska tro opinionsmätningarna, nästan var femte medborgare valt att rösta på ett parti med sina rötter i nazismen. Ett land där socialdemokraterna valt att pantsätta både sig själva och välfärden i en hejdlös jakt på populistiska sympatiröster.

Lue lisää

Stefan Löfven

Kolumn

Veronica Kalhori

kirjoittaja on Filosofian tohtori ja
Espoon kulttuurilautakunnan jäsen

Läkemedel framtidens tillväxtbransch

Finland har toppforskning på många områden och när det gäller cancerforskning är vi ett av världens ledande länder. Det är precis vad vi borde vara stolta över.

Högteknologi har en mycket central roll i världsekonomin. Utvecklingen inom bioteknik sker fort och läkemedelsindustrin växer snabbt, som har en stor potential. Tyvärr insjuknar man mer och mer i allvarliga sjukdomar såsom cancer, men med en kvalitativ vård och god medicinsk teknologi kan patienter behandlas effektivt och man kan leva med sjukdomen. Med nya lovande läkemedel kan vi bota många sjukdomar som tidigare inte gick att behandla.

Så kallade målstyrda mediciner (targeted medicin)  och biologiska mediciner möjliggör nya typer av behandling och revolutionerar hälsovården. Med  dessa läkemedel kan man nå goda resultat; öka patienternas livskvalitet och förlänga deras livstid. Genom rätt behandlingsmetod kan vi förbättra människors arbetsförmåga och hålla dem i arbetslivet. Skräddarsydd och personlig behandling är till nytta för både patienten och samhället som helhet. På lång sikt kan sjukvårdskostnader minskas om patienten behandlas med högkvalitativa läkemedel, fast behandlingsmetoden ifråga i sig skulle bli kostsam.

Både forskningsinstitutioner och bio- och läkemedelsföretag måste stödjas så att vi är konkurrenskraftiga inom bio- och läkemedelsforskning. Man måste satsa på samarbetet mellan universiteten och industrin. Finska läkemedelsföretag har goda möjligheter att vara framgångsrika på den globala  marknaden genom att utveckla nya läkemedel. Vi bör också komma ihåg att kunskap och ny teknologi kan förbättra människors livskvalitet.

Nya dörrar bör öppnas på marknaden för forskningsintensiva produkter. De nya innovationerna kommer att gynna i första hand patienterna. Genom att investera i bio- och läkemedelsindustrin skapar vi även nya arbetsmöjligheter. Finland är ett land med högteknologi och god kunskap.

 

Kolumn

Britta Lindblom

För att inte glömma

Det är som ett stort hål i mej. Jag tittar in i det emellanåt och det svindlar. Jag är två personer. Jag är Britta Lindblom och jag är RP. Jag tänker inte avslöja mitt hemliga namn. Det tillhör min familj, min biologiska familj. Efter två års ålder blev jag Britta. RP namnet föddes jag i.
Men då måste ja ta några kliv bakåt i vårt lands historia. Till det svåra året 1918 som också bestämde mitt öde.
Min biologiska morfar försvann, någonstans i Heinolatrakten. Han var vakt vid en fabriksport. Han är namnlös för mej.
Min mormor gav sej ut för att leta efter sin man. Hon är också namnlös för mej och hon försvann. Vart? Och hur? Det finns inga svar.
Efter sej lämnade paret tre små barn. Ellen sex år och tvillingarna Jussi och Liisa, tre år. Liisa var min mamma.
Eftersom två treåringar och en sexåring ansågs vara farliga personer, möjligen barn till röda, placerades de alla tre på olika hemorter, i olika  familjer.
Så var det i Finland det tragiska året 1918.
Syskonen träffades först som vuxna och ogifta Ellen och Jussi började bo tillsammans i Anjalankoski och arbetade vid, tror jag, pappersfabriken.
Liisa gifte sej med Taavetti och fick tre barn. Det yngsta barnet R var jag. Taavetti drog ut i krig och återvände svårt sårad i magen. Jag hade två syskon, I och R som var betydligt äldre. När jag skulle födas blev det bråttom och pappa Taavetti gränslade sin motorcykel och petade upp Liisa på bönpallen. Det var nära att jag skulle födas i farten. På motorcykeln? Men de hann till sjukhuset i Vasa och klockan 11 den 30 juli föddes jag år 1946.
Ganska snart visade det sig att Liisa hade tuberkulos som var mycket långt gången och förstås smittsam. Hon förflyttades till sanatorium och jag till Folkhälsans barnhem i Korsholmstrakten. Hon dog 33 år ung. Dottern I och sonen R stannade hos sin pappa. Myndigheterna ansåg att han inte skulle klara av tre barn. Och i början när Liiisa insjuknade tyckte myndigheterna att jag som var väldigt liten skyddades från smittan genom att flyttas till barnhem.
Allt detta rullades upp för mej när jag fyllt 21, då blev jag myndig och en advokat i Helsingfors skrev ett brev och talade om att jag var den och den, dotter till Taavetti och Liisa och nu hade Taavetti dött. Kunde jag komma och träffa hans andra hustru och reda upp arvsskiftet. Änkan var sur över att hon behövde betala skatt för ett helt frontmannahus som jag var delägare i.
Det var som att få mattan dragen undan fötterna och slå huvudet i golvet. Uppskakande, förvirrande och frågorna virvlade i huvudet på mej. Vem var jag?
Jag reste till Helsingfors, klev in på advokatkontoret och träffade en brunhårig medelålders kvinna. Så skrev jag på några papper och fick ett litet arv. Änkan fick full äganderätt till huset. Jag reste till Paris för arvet och ägnade mej åt kultur och sightseeing och fantasiflykt i några veckor.
Frågan är, visste jag? Jag visste att jag var adopterad men ingenting om min biologiska familj. Min nya familj visste knappast heller särskilt mycket om mitt förflutna. Det vat många underliga diskussioner om arv och miljö. Jag förstod inte mycket av det. Mitt nya liv som Britta mådde bäst av att glömma varifrån jag kom.
MEN alla har rätt till sitt eget livs historia, oavsett hur ont det kan kännas, eller hur främmande.
Ibland känner jag mej som en av dehär ryska dockorna med nya dockor i olika storlekar inuti.
Jag blir aldrig mitt hemliga jag RP. Och jag blir aldrig helt och hållet Britta.  Finns det ett tredje nytt namn någonstans?
För att inte glömma
ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50534]

Kolumn

SDP kollage

Ledare: Långsiktigt arbete börjar ge resultat

Hundratals socialdemokrater engagerade i ett trettiotal arbetsgrupper skapar en stabil grund för partiet att stå på. Programarbetet har redan placerat partiet i samhällsdebattens nav.

Lue lisää

SDP kollage

Kolumn

Jacob Söderman

Jacob Söderman: Blåst och regn framöver – ”glädjande är dock att SDP troligtvis gör ett gott riksdagsval”

Nu är det tid att i klartext berätta vad dagens sote-reform betyder för vanligt folk, skriver Jacob Söderman.

Lue lisää

sky-195413_1280