Ung i facket och politiken – visst kan vi påverka

Kuva: Kari Hulkko

I en tid då det sägs att ungdomen inte är politiskt intresserad anser jag att man nog kan påverka genom politiken. Det säger Rickard Ström från Västanfjärd. Med sina 25 år på nacken har han redan fått några viktiga fackligt-politiska förtroendeuppdrag. Alltid har det gett mig någonting, menar han.

Rickard Ström bor i Västanfjärd som tidigare var en självständig kommun. Numera tillhör Västanfjärd Kimitoöns kommun. Han jobbar vid Västanfjärds mekaniska verkstad där han gör lite av varje.

– Jag gör bland annat tunnplåtsarbeten och tunnplåtstak enligt kundernas önskemål. Dessutom sköter jag grävmaskinen, berättar han.

Vid Västanfjärds mekaniska verkstad arbetar omkring tio arbetare på verkstadsgolvet. Ström konstaterar att bara en del av arbetstagarna är fackligt organiserade inom Dalsbruks metallarbetarfackavdelning nr. 54.

– Det är främst ungdomar som inte hör till facket därför att de inte är så insatta. Men jag har nog gett dem lite vinkar om varför det är bra att ansluta sig.

Ström är medlem av styrelsen för metallfackavdelningen i Dalsbruk. Dessutom är han ordförande för fackavdelningens ungdomssektion.

– Sektionen håller på att köra igång sin verksamhet. Meningen är att man ska aktivera ungdomarna inom avdelningen. Inom Metallarbetarförbundet finns en hel del ungdomsaktiviteter som även vi har nytta av.

Ström framhåller att fackets kampanj mot nollavtal för närvarande är mycket viktig. Där är också Metallarbetarförbundet engagerat.

– Nollavtal innebär att arbetstagaren skriver på ett arbetsavtal som betyder arbete från noll till fyrtio timmar i veckan. Arbetsgivaren kan ringa och säga: Nu ska du på jobb. Eller så har man inget arbete alls. I praktiken leder nollavtal till att företagarrisken överförs på arbetstagarna, säger Ström

Därför anser han att det är viktigt att så många som möjligt tecknar på medborgarinitiativet ”Operation fastjobb” som strävar till ett förbud mot nollavtal.

– Får medborgarinitiativet ihop 50 000 namn så måste den nya riksdagen ta upp saken till behandling, poängterar Ström.

Han är nöjd med den utbildning som fackföreningsrörelsen ger sina medlemmar.

– I synnerhet arbetarskyddet är alltid lika aktuellt. Det handlar om hur saker och ting fungerar, om arbetslagstiftningen och om hur man ska vara försiktig i jobbet så att man inte skadar sig.

En del av Rickard Ströms intresse för fackliga frågor har han fått hemifrån.

– Min far Börje Ström är mycket aktiv både inom facket och politiken. Han är bland annat ordförande för Västanfjärds socialdemokratiska förening, säger sonen Rickard.

Rickard Ström har gått på byggnadslinjen vid Åbolands yrkesinstitut i Pargas.

– Jag har alltid tyckt om att syssla med byggjobb. För närvarande håller jag på med att reparera Café Eugenia i Västanfjärd.

Då hela Kimitoön ännu lider av sviterna efter FNsteels konkurs i Dalsbruk 2012 klarar sig Västanfjärds mekaniska verkstad riktigt bra.

– Vi har tillräckligt med jobb och förra våren byggde vi en ny hall för sandblästring och pulverlackering. Också båtservice och båtförvaring är viktiga för företaget. En stor del av kunderna är nämligen sommargäster som har båtar.

Ström säger att han trivs hyfsat vid Västanfjärds mekaniska verkstad. Det är ett omväxlande arbete och ingen dag är den andra lik.

– Efter FNsteels konkurs var det många som blev arbetslösa och som måste söka sig bort till andra orter. Men tack vare Västanfjärds mekaniska verkstad har jag kunnat bo kvar på min hemort, säger Rickard Ström.

Henrik Helenius

AVAINSANAT

Migranter varnar andra för att resa mot Europa

Kuva: Pixabay

El Adama Diallo begav sig från hemlandet Senegal för att förverkliga drömmen och ta sig till Europa. Ett drygt år senare kom han hem igen efter att ha överlevt en fruktansvärd resa. Nu sprider han information och varnar andra för att göra samma sak.

 

El Adama Diallos resa började hösten för två år sedan då han beslutade sig för att resa mot Europa trots att han saknade giltiga dokument. Han reste genom Mali till Agadez i Niger, den stad där många afrikanska migranter inleder sin resa genom öknen, och sedan vidare genom Sahara fram till en stad i södra Libyen.

Längs hela vägen fanns det beväpnade människosmugglare, kriminella och mängder av migranter som var svaga och utslagna av brist på både vatten och mat. Många hade lämnats att dö under den heta nordafrikanska solen. El Adama Diallo säger att han hade tur som överlevde.

– Alla vägar som leder till Agadez och vidare mot Libyen och Italien är farliga. För mig är drömmen om att som papperslös ta mig till Europa över, och jag uppmanar alla som överväger att resa illegalt att inte göra det, berättar han för IPS under en paus från en livesändning på Radio Afia i den senegalesiska huvudstaden Dakar.

I slutet av förra året kunde han till sist återvända till hemlandet med hjälp av FN:s migrationsorganisation, IOM.

Numera arbetar han som volontär i en informationssatsning som drivs av IOM där migranter som återvänt hem själva får berätta om de faror, trauman och övergrepp som de utsatts för under sina resor.

När El Adama Diallo anlände till orten Sabha i sydvästra Libyen mötte han migranter från hela Afrika. Hans förhoppning var att ta sig vidare till Tripoli för att sedan ta en båt mot Italien. Men i stället blev han kidnappad av en kriminell grupp som gav sken av att vara människosmugglare.

– För att släppa mig krävde de en lösensumma på 800 dollar, som en vecka senare betalades ut av min familj hemma i Senegal, berättar han.

När han väl släppts blev han ändå kvar i Libyen i tio månaders tid, och fortsatte drömma om att ta sig över Medelhavet. Till sist greps han dock och sattes i ett förvar i Tripoli. Förhållandena var fruktansvärda och det var i förvaret El Adama Diallo insåg att det enda han ville var att kunna ta sig hem igen. Han satt i förvaret i två månaders tid.

– Det var så överfullt att vi blev instuvade ovanpå varandra som fiskar. En del fick sova stående medan andra övernattade på stinkande toaletter och vi fick bara mat en gång om dagen. Det var hemskt.

Till sist fick han så möjlighet att resa hem igen genom IOM.

Mamoudou Keita, är reporter på Radio Afia, och menar att migranternas berättelser har möjlighet att få genomslag via radiostationen.

– Men budskapet kan inte begränsas till medierna, utan måste nå ut på gatorna, till moskéerna och kyrkorna för att alla ska höra det. Det måste även nå ut på marknadsplatserna eftersom vissa mammor finansierar sina barns resor till Europa. De måste få veta att det är moraliskt fel och farligt, säger Mamoudou Keita.

 

”Människor dog i Saharaöknen”

IOM:s talesperson El Hadji Saidou Nourou Dia berättar för IPS att FN-organet samarbetar med 30 olika lokalradiostationer i de städer och regioner i Senegal varifrån flest papperslösa migranter ger sig av.

– När en migrant berättar om sina egna upplevelser och vad de gått igenom så kan det få andra att tänka sig för en extra gång innan de beger sig iväg på samma resa, säger El Hadji Saidou Nourou Dia till IPS.

Hiphop-artisten Matar Khoudia Ndiaye, mer känd som Big Makhou Djolof, är en annan som engagerat sig i frågan. Han har själv återvänt till hemlandet efter att ha försökt ta sig till Europa.

– Det går att bli framgångsrik även om man stannar kvar hemma, berättar han, som släppt en låt om att den papperslösa migrationen måste få ett slut.

– Jag såg med egna ögon hur människor dog i Saharaöknen, och hur kvinnor tvingades in i prostitution för att överleva. Dessutom våldtar människosmugglare de kvinnor de ska hjälpa över till Europa, berättade han nyligen i en intervju på radiokanalen Oxy Jeunes.

Han var två månader i Libyen och betalade en stor summa pengar till människosmugglare som skulle hjälpa honom att ta sig till Italien. Men resan blev aldrig av. Till de föräldrar som finansierar sina barns resor till Europa har Matar Khoudia Ndiaye ett tydligt budskap:

– Sluta utöva påtryckningar på era barn om att de ska bli rika och försörja familjen. Att betala för en illegal resa till Europa är dåligt, för om barnen dör blir er förlust så stor.

Migrationsjuristen Ramatoulaye Diene, som deltog i samma radioprogram, understryker att migration är en rättighet som delas av alla. Samtidigt påpekar hon att migrationen måste ske legalt, för att undvika att människor råkar illa ut. Hon menar att Afrikas regeringar måste skapa miljöer i hemländerna som är inkluderande för de unga.

– Jag anser att de afrikanska regeringarna har misslyckats med sina förpliktelser att hjälpa de unga att få bättre liv här hemma. De måste stötta genom program för att ge de unga arbeten, och genom att skapa möjligheter för en legal migration.

SDP:s fyra första namn i EU-valet klara – ”redo att förnya Europa”

Kuva: Johan Kvarnström
Kaisa Penny, Mikkel Näkkäläjärvi, Miapetra Kumpula-Natri, Tuulia Pitkänen, Antti Rinne och Antton Rönnholm på fredagens presskonferens i Runda huset i Hagnäs, Helsingfors.

Socialdemokraterna ställer upp Miapetra Kumpula-Natri, Mikkel Näkkäläjärvi, Kaisa Penny och Tuulia Pitkänen som kandidater i EU-valet i maj 2019.

Lue lisää

Kjell Westö om politiken: Jag har dåligt samvete för att jag inte är med

Kuva: Johan Kvarnström
– Min sympati för vänstern har varit ett engagemang med förhinder. Personer i yttervänstern har alltid betraktat mig som en förklädd borgare. Men i alla hårda, centrala frågor har jag svar som gör att jag fortsätter säga att jag är vänster. Jag är för progressiv beskattning fast jag periodvis själv hör till ett välbärgat skikt i samhället. Kapitalskatten borde vara högre i förhållande till skatten på arbete. Och kvinnans euro borde vara densamma som mannens, säger Kjell Westö.

Författarens brunn har sinat i torkan. Det ordnar sig med en ny borrbrunn, men andra följder av klimatförändringen kan inte klaras upp lika enkelt. Det behövs bland annat partipolitik – en värld som Westö prioriterar bort, till priset av känslan att inte axla ansvar.

Lue lisää

ÄMNESORD