MENY
Turva – Hymy

Socialdemokratins problem som en fråga om livets mening och våra ”bufflar”

Ett samtal om samhället med Merete Mazzarella blir ett kritiskt samtal om socialdemokratins utmaningar i en ny tid och i förlängningen en fråga om livsmening.

Merete Mazzarella är aktuell som en stark solidarisk röst i flyktingdebatten och med sin senaste bok Om livets mening, ett kritikerrosat och tankeväckande verk som inte väjer för de stora frågorna.

 

En av utgångspunkterna är gemenskap, att meningsfullt uppleva sig som en del av ett större sammanhang. Det är därför bufflarna blir den stora symbolen för sammanhang och mening i boken.

 

Prärieindianer hade i tiden buffeln som villebråd och betydligt mer än det. Bufflarna var inte bara deras föda utan även deras själsliga näring. Den var som Mazzarella skriver ”grunden för deras andliga liv och deras samhälle”.

 

Då de vita utrotade buffeln förlorade indianerna mer än sitt näringsfång; de berövades sitt sammanhang, sin livsmening. En gammal hövding, Plenty Stoups, lär ha sagt att folks hjärtan föll till marken och att de inte orkade lyfta upp dem på nytt. Och att ”efter det hände ingenting”.

 

Bufflarna är ett konkret exempel på någonting bärande som varje samhälle behöver. Något som människor blir tomma och villrådiga utan, kanske själsligt undernärda. Mazzarella väcker frågan om vår kulturs bufflar med en befogad oro:

 

Merete Mazzarella- Om livets mening.

“Men hur ser då vår världsbild ut i stort? Hur ska man förstå graffitin ”Gud är död, Marx är död och själv mår jag inte heller så bra”? Betyder den att något väsentligt försvunnit – kanske rentav vår kulturs motsvarighet till bufflarna?

  Ja, jag tror faktiskt att vår världsbild har blivit utarmad och jag vill föreslå tre orsaker: den nya människosynen, individualismen och globaliseringen.”

 

Denna utarmning, dessa förlorade bufflar, kan vara en förklaring till vad som kallas för socialdemokratins kris i Europa. Det finns andra åsikter och det finns undantag – med Norge,Sverige och Tyskland som socialdemokratiska ljusglimtar – men en utbredd uppfattning om att socialdemokratins utmaningar är stora, att förnyelsebehovet är reellt. Det är en debatt som förs både offentligt och inom den socialdemokratiska rörelsen. Nu blir det en blandning då socialdemokratiska ABL intervjuar Mazzarella som inte är partipolitiskt aktiv eller något parti troget överhuvudtaget.

 

– Socialdemokratin måste kämpa för att ha ett uppdrag. Den står svag i många länder. På sätt och vis har den segrat sig till döds. Målen som ställdes upp i Forssa [1903, gällande åtta timmars arbetsdag, minimilön, skolplikt med mera, red. anm.] är uppnådda. Vi är nu i en annan situation då de utsatta inte längre är de som arbetar i fabriker. De är inte en enhetlig grupp och prydligt samlade. De utsatta i dag är en heterogen grupp av människor som kanske inte alltid har sympati eller förståelse för varandra.

 

Även om målen i någon mening är uppnådda behövs ju en fortsatt kamp för att bevara dem, för att bevara den nordiska välfärdsstaten?

– Ja, det här är svårt. Man kan säga att den allmänna välfärden riskerar nedmonteras.

 

Och vad gäller den utsatta gruppens heterogenitet är ett lösningsförslag som förts fram någon form av medborgarlön, vad tror du om det?

– Man ska vara glad att experimentet nu genomförs, samtidigt som det har fått kritik. Visst ska man få ifrågasätta till exempel vad det ska vara för summa, men vi ska i varje fall ge det en chans. Det som oroar mig med medborgarlön är risken för passivering. Däremot vore det bra om stödsystemet förenklades och blev mindre förödmjukande.

 

“Föråldrad, facklig själviskhet”

 

Det stora samhällsproblemet nu är enligt Mazzarella polariseringen mellan en elit (både ekonomisk och intellektuell) och populister, “de som är rädda om jobben och rädda för invandrare och flyktingar”.

 

– Man kan tycka att populisternas åsikter är hur osympatiska som helst. Det gäller ändå att överbrygga den här klyftan.

 

Då kommer vi igen in på socialdemokratiska rörelsens roll. Mazzarella blir allvarligt bestämd och talar med en viss besvikelse i rösten:

 

– Jag har svårt med sympati för den socialdemokrati jag ser i dag. Jag ser föråldrad, facklig själviskhet. Det måste hända något med rörelsen.

 

Då är vi tillbaka vid grundproblemet: Vi, människor i dagens Finland och Västvärld, har förlorat bufflarna.

 

– Då kan till exempel en medborgarlön möjligtvis vara en bra sak. Men det är inte en lösning på buffelproblemet.Då klarar folk livhanken, men de får inte en mening med livet.

 

Så, vad behövs?

– Lite samhällsvisioner. Jag vill gärna se visioner för vad ett gott samhälle är, och hur det är gott för människan, hur ett samhälle ser ut som är inkluderande. Egentligen handlar det om att uppleva livet också som gemenskap.

 

Du lyfter fram just individualismen som en anledning till att våra “bufflar” dött. Kan bristen på gemenskap i grund och botten handla om utbredd acceptans av den fria kapitalismen?

– Vi föreställer oss att det här är vad vi har att leva med. Vi hör ständigt att det inte finns alternativ. Om man tänker i termer av alternativ stämplas man lätt som naiv. Nu utgår vi från att det handlar om hur man håller den här kapitalismen i styr. Vi tänker att privata vårdbolag är okej, men inte att de smiter undan skatten.

 

“Vad har vi att erbjuda?”

 

Vi behöver alltså “bufflar”. Vår saknad av dem är problematisk på flera sätt. Mazzarella tar i sin bok upp frågan om extremister i stil med IS. Det talas om hur vi ska bekämpa extremismen i miljöer med risk för radikalisering. Det är i och för sig vettigt. Den svåra fråga som hon ändå ställer i boken är vad vi egentligen har att erbjuda som motvikt till extremisternas bufflar.

 

Frågan ger, eller borde ge, upphov till kulturell självkritik. Men…

 

Just det att extremisternas “bufflar” kan vara starka säger väl något om att bufflar som ger sammanhang och mening inte nödvändigtvis är goda eller rättfärdiga?

– Det stämmer. Drömmen om bufflar är i sig själv farlig.

 

Enligt Mazzarella lever vi i ett samhälle med för få människor i det offentliga rummet. Där vi förr möttes av personal möter vi nu en skärm av något slag, det kan vara då vi ska köpa tågbiljett, checka in på flygplatsen eller betala i butiker där självbetjäningskassorna gör intåg.

 

– En av orsakerna till att jag gillar Ekenäs är att jag där går in i en butik och växlar några ord om väder och vind med den som står i kassan, säger Mazzarella som är skriven i Raseborg.

 

Och ja, i vårens kommunalval var det inte i mindre städer som Raseborg som SDP gick bakåt. Det var – trots något undantag – framför allt i de största städerna som Socialdemokraterna förlorade. Det säger kanske något om utmaningarna i förhållande till sammanhang och gemenskaper, till nya vindar och behov.

Johan Kvarnström

ÄMNESORD

Viktor Kock: Nato-frågan ständigt på FSD:s bord

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

– I debatten om Nato är ett av de vanligaste argumenten bland förespråkare att vi måste börja tala om frågan. Jag hoppas att de även lyfter upp frågan om Finland skall investera i fredsorganisationer eller krigsorganisationer på sina bord, säger FSD:s ordförande Viktor Kock.

 

I Yles senaste opinionsmätning om finländarnas inställning till Nato uppgav 53 procent att de är negativa till ett medlemskap medan 19 procent är positiva. Ifall Sverige ansöker om medlemskap ökade andelen som understöder ett finskt medlemskap till 30 procent men fortfarande är 50 procent negativa.

 

– Inom FSD har vi en ständig diskussion om det säkerhetspolitiska läget. Senast på fredagens styrelsemöte dryftades den oroväckande utvecklingen i Polen och Ungern där man gör stora inskränkningar i demokratin samtidigt som högerextrema rörelser stärker positionerna, säger Viktor Kock och tillägger att Natofrågan diskuteras väldigt ofta på FSD:s styrelsemöten. De ökade spänningarna runt Östersjön, upprustningen i Arktis och den farliga tuppfäktningen mellan Trump om Kim Jong-Un är för tillfället grunden till den diskussionen.

 

– Efter diskussionerna har vi alla gånger varit överens om att Finlands alliansfrihet är att föredra framom ett Natomedlemskap.

 

Det sistnämnda alternativet har dykt upp i media igen i och med att den nya moderatledaren, Ulf Kristersson, inför kommande riksdagsval vill göra Natofrågan till den stora valfrågan i Sverige. Viktor Kock understryker att Finlands säkerhetspolitik i vilket fall som helst inte ska styras av intressen vare sig från väst eller öst, den besluter vi själv om.

 

Natofrågan har förstås fått visst liv i och med presidentvalet där endast SFP:s kandidat Nils Torvalds öppet vill arbeta för ett medlemskap.

 

– Jag lyfter på hatten åt SU:s Christoffer Ingo som i samband med presidentvalet vill lyfta upp frågan även på SFP:s bord. Att Nils Torvalds förespråkar ett Natomedlemskap kan inte ha undgått någon men däremot tror jag det har gått fler förbi att det också är partiets linje, säger Viktor Kock och konstaterar att SDP:s åsikt är en annan.

 

Och det beror inte på att frågan inte skulle diskuteras, som Natoivrarna ofta påstår. Socialdemokraternas linje är, efter ständigt pågående diskussioner, att Finlands fredsarbete, som bör gynnas i alla situationer, inte gynnas av ett Natomedlemskap.

 

– Tyvärr beslöt riksdagen före jul att kraftigt minska finansieringen till fredsorganisationerna. SDP:s samtliga riksdagsledamöter motsatte sig nedskärningarna (medan så gott som alla från SFP röstade för nedskärningarna, Eva Biaudet undantaget, red.anm.).

 

– I debatten om Nato är ett av de vanligaste argumenten bland förespråkare att vi måste börja tala om frågan. Jag hoppas att de även lyfter upp frågan om Finland skall investera i fredsorganisationer eller krigsorganisationer på sina bord, säger Viktor Kock.

 

 

ÄMNESORD

Diskussion

Feldt-Ranta: Utvecklingen i Ungern en stor utmaning

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Maarit Feldt-Ranta på FSD:s styrelsemöte i Helsingfors den 19 januari.

EU har 40 gånger förlåtit länder som brutit mot ekonomiska överenskommelser, men fallet Ungern skiljer sig och handlar framför allt om mänskliga rättigheter, säger FSD:s riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta, nyss hemkommen från Budapest.

Lue lisää

Diskussion

FSUD: Haatainen har blivit konstigt behandlad i media

FSUD:s meme om mediabevakningen av Tuula Haatainen i presidentvalet 2018.

Finlands svenska unga socialdemokrater anser att mediabevakningen av Tuula Haatainen har varit orättvis i den meningen att fokuset har handlat om bland annat hennes kläder i stället för sakfrågor.

Lue lisää

Min färd i rörelsen del 3: Zigenarfrågan

Jacob Söderman.

Oberoende om jag ville eller ej, skapade min aktivitet i zigenarfrågan min offentliga profil för en lång tid framåt. Positiv, mänsklig i mångas ögon, men även sura kommentarer förekom…”

Lue lisää

Tuula Haatainen: Nu kör vi för fullt!

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen.

Arbetarbladet ställer fem frågor till SDP:s presidentkandidat Tuula Haatainen då förhandsröstningen står för dörren. 

 

Det är bråda dagar för presidentkandidaterna. Evenemangen är många och utspridda över hela landet samtidigt som kampanjen aldrig tar paus i social medier. Tuula Haatainen trivs trots allt det hektiska i och med att hon får föra fram frågor och budskap hon verkligen brinner för. Engagemanget är inte att ta miste på då ABL gör en lägeskoll inför förhandsröstningen.

 

Idag, tisdag, öppnade din valstuga i Helsingfors och imorgon börjar förhandsröstningen, hurdan är stämningen och vad kretsar tankarna kring just nu?

– Stämningen är god. Människor är uppmuntrande och kommer öppet fram och talar. Valet närmar sig och det är mer och mer folk på alla evenemang. Nu kör vi till slutet med full fart.

 

Du har fått god respons för att ha satt agenda och påverkat presidentvalets debatter genom att lyfta fram till exempel kvinnors situation ur ett jämställdhetsperspektiv och ojämlikhetens risker, vad tänker du om din påverkan så här långt?

– I min kampanj har jag talat om ett brett säkerhetsbegrepp. Säkerhet och trygghet bygger på vardagliga saker. Samhällelig ojämlikhet är vårt största säkerhetshot. Därför har jag i min kampanj talat om välfärdstjänster, rättvisa, utslagning och ojämlikhet, aktivitet i internationella forum, kvinnors och flickors ställning såväl i Finland som i resten av världen. Ingen får glömmas bort i samhället, alla måste tas med. Och vi måste känna vårt ansvar globalt.

 

Kandidaternas skillnader i värderingar och olika åsikter i sakfrågor har kommit bättre fram ju närmare valet vi kommit, då till exempel Sauli Niinistö stödjer aktiveringsmodellen som du kritiserar starkt. Håller du med?

– Ja, jag och Sauli Niinistör är av olika åsikter om huruvida aktiveringsmodellen fungerar. Den sätter arbetslösa i en sinsemellan ojämlik situation. Om du bor på en mindre ort och det helt enkelt inte finns arbetsplatser bestraffar modellen den arbetslösa av skäl som hen inte kan påverka. Medborgare ser det här som orättvist. SDP har många bättre alternativ att erbjuda. En förlängning av läroplikten över en avgiftsfri utbildning på andra stadiet hjälper på lång sikt.

 

Vad tänker du om svenskans ställning i dagens Finland då vi har till exempel det kritiserade språkexperimentet och andra hotbilder?

– För mig är tvåspråkighet i Finland en självklarhet. Det handlar om mer än språk, också om kulturella, ekonomiska och sociala relationer med vår nordiska familj.

 

Sista frågan, har du någon avslutande hälsning till läsarna?

– Valet närmar sig, nu är det dags att göra sin röst hörd. Ta med också grannen till vallokalen.

 

Imorgon börjar allvaret. Då är Haatainen på allvar i sitt första presidentval. Hennes berättelse fram till detta kan du läsa om här.