MENY
[pro_ad_display_adzone id=68868]

Pierre Gilly: Svårigheten att förhandla med en sadist

Kuva: Lehtikuva
Donald Trump kan inte acceptera Parisavtalet eftersom det är en kompromiss som begränsar USA handlingsfrihet. Det får honom att känna sig svag och blir därför automatiskt ett hot mot hans ömtåliga självkänsla, skriver Pierre Gilly.

När jag bodde på Kungsholmen i Stockholm i mitten av nittiotalet hade jag att göra med en knepig fastighetsskötare. Om man talade normalt med honom blev han oförskämd, men om behandlade honom som en olydig hund blev han genast undergiven och hjälpsam. Det finns en klar logik bakom det här till synes obegripliga beteendet. Folk med sadistiska personlighetsdrag respekterar styrka och föraktar svaghet. För dem är rättvisa, medmänsklighet, plikt, solidaritet, eller sanning ord utan betydelse. En välfärdsstat som gör folk starka kan göra dem rasande eftersom de behöver kunna se svaga människor omkring sig för att må bra. 
 
Det är svårt att förhandla med sadister om man inte vet vem eller vad man har att göra med. ”Tyskland påminner mig om en hund som ylar när den är kedjad, men gläfser vänligt åt dig när kopplet är borta, förklarade en begåvad fransk diplomat i början av trettiotalet. Han såg optimistiskt på framtiden: ”Hitler kommer att regera: dvs, sätt hunden lös så kommer det att bli lugnt och fridfullt igen…” Diplomatens antagande hade var högst rimligt om Hitler haft en normal personlighet. Men varje gång Frankrike och Storbritannien försökte kompromissa med den tyske diktatorn uppmuntrade de bara hans ambitioner. Hitler kände bara förakt för de som kom med eftergifter. 
 
Tyvärr är det inte heller att lätt förhandla med sadister även om man vet vem och vad de är. Det är inte alla som är så enkla att ha att göra med som min fastighetsskötare. En man med makt, grandios självuppfattning och sadistisk personlighet kan vara farlig att utmana, men också farlig att inte utmana. Hitler hade kanske backat om de allierade hotat med krig 1936 eller 1937 men så fort han kände sig militärt överlägsen var det omöjligt att rädda freden.
 
Donald Trump kan inte acceptera Parisavtalet eftersom det är en kompromiss som begränsar USA handlingsfrihet. Det får honom att känna sig svag och blir därför automatiskt ett hot mot hans ömtåliga självkänsla. Huruvida avtalet i fråga är bra eller dåligt för USA och planeten i längden spelar ingen roll: det avgörande är vilket intryck det ger. Hans personlighetsstörning gör att han ser varje avtal som ett nollsummespel där någons vinst alltid är resultatet av någon annans förlust. Att gå sin egen väg, även om den inte leder någonstans, blir därför det naturliga valet. 
 
Europa måste också söka sig en egen väg, bort från USA. Trump som gjort sitt bästa för att underminera EU har ofrivilligt gett unionen vad som krävs för att skapa en mer integrerad och funktionell organisation: en fiende.
Pierre Gilly
Aktuell med boken Konsten att sälja krig – Propaganda från Cato till Nato (Verbal förlag)
ÄMNESORD
[pro_ad_display_adzone id=139047]

Anette Karlsson: ”Kiky” kastar orättvis skugga över mångas sommar

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

FSD:s vice ordförande finner det olyckligt att konkurrenskraftsavtalet (“kiky”) nu drabbar lågavlönade människor som vore förtjänta av att få fira semester ordentligt.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139132]

FFC-utredning: Man får ut mer av den nya teknologin om arbetstagarna får delta i anskaffningsbesluten

Kuva: Pixabay

Det lönar sig att ta med arbetstagarna i ett så tidigt skede som möjligt, när man planerar att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna. Ett forskningsprojekt om smart teknologi som FFC har låtit göra visar att det verkar finnas ett avgörande samband mellan hur väl arbetstagarnas upplever att de kan påverka besluten och hur de förhåller sig till den nya teknologin.

 

Besluten om att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna är ofta förhastade och systemen är många gånger halvfärdiga. Det visar en intervjuundersökning som FFC har låtit göra. Till exempel har hemvårdarna fått billiga mobiltelefoner av arbetsgivaren, men det går långsamt och är komplicerat att sköta uppgifterna med mobilerna.

 

– Arbetstagarna är ofta försökskaniner som blir tvungna att testa maskiner, apparater och halvfärdiga program, ofta utan nödvändig utbildning eller introduktion. Det här leder till problem med både kunnande och teknik som inte fungerar, konstaterar FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

I FFC:s förtroendemannapanel, som publicerades i våras, uppgav endast 28 procent av de svararande att den nya teknologin har förbättrat produktiviteten på arbetsplatsen. Antila anser att andelen är häpnadsväckande liten.

 

– Den svaga inverkan på produktiviteten beror antagligen på att man inte tar hänsyn till personalens synpunkter när man fattar beslut om att skaffa maskiner och apparater. Det leder till brister i arbetstagarnas förmåga att utnyttja den nya teknologin.

 

Antila föreslår därför att man i Finland tar i bruk ett nytt utvecklingsprogram för arbetslivet, som kan hjälpa med att ta i bruk och utnyttja digitala lösningar på arbetsplatserna.

 

– Programmet skulle bidra till att höja produktiviteten, förbättra arbetshälsan och förlänga arbetskarriärerna.

 

Arbetet blir allt mer ensamt

Temaintervjuerna visar att det sociala umgänget och kommunikationen ansikte mot ansikte har minskat på arbetsplatserna inom FFC:s branscher. En posthanterare arbetar ensam i bullret från sin maskin och en skogsmaskinsförare ser sina arbetskamrater en gång om året. En resebyråtjänsteman upplever att kärnan i jobbet – dialogen med kunderna – har försvunnit.

 

Ingen av dem som intervjuades uppgav att teknologin skulle ha rationaliserat kommunikationen mellan människor och gett mer tid för verklig växelverkan.

 

– Kommunikationsteknologin har lett till att antalet meddelanden har ökat, men samtidigt har det personliga umgänget människor emellan minskat. Att man ska vara anträffbar, pressen på att svara snabbt på meddelanden och att meddelandena missförstås har lett till ökad belastning för en del av den arbetande befolkningen, påpekar Juha Antila.

 

Arbetsuppgifter försvinner, men nya uppstår i stället

Någon oro över att få behålla jobbet framkom inte på individnivå i temaintervjuerna, trots att det på ett allmänt plan fanns en oro över att automatiseringen och effektiveringen leder till färre arbetstillfällen. Till exempel berättade en servicetekniker på en bilfirma att den nya tekniken leder till mindre mekaniskt servicearbete, men mer elarbete och programmering.

 

– Vissa arbetsuppgifter försvinner, men inte nödvändigtvis hela jobbet. När det handlar om tunga eller farliga arbetsuppgifter kan det här också vara en bra sak, säger FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

Också de utredningar som FFC tidigare har publicerat tyder på att de teknologiska reformerna inte har märkbara effekter på sysselsättningen. I FFC:s arbetslivsbarometer berättade 74 procent av arbetstagarna på de arbetsplatser som har tagit i bruk ny teknologi, att inga arbetsuppgifter som de har haft har övertagits av maskiner, automater, robotar eller annan teknologi. Motsvarande resultat gav FFC:s förtroendemannapanel, där 72 procent av de förtroendevalda bedömde att den nya teknologin inte har haft någon effekt på sysselsättningen.

 

Så här har FFC utrett vilken inverkan smart teknologi har på arbetslivet

 

Finlands största löntagarorganisation FFC har under våren utrett hur ibruktagandet av artificiell intelligens och annan smart teknologi påverkar löntagarnas arbete. Utredningarna är en del av FFC:s fyraåriga projekt Möjligheternas tid. Projektet inleddes i fjol och tidigare teman har varit den nya vuxenutbildningen och arbetstagarnas ställning inom plattformsekonomin.

 

Temaintervjuer: Den artificiella intelligensen kommer – förändras vardagen i arbetaryrken?

Utredningen gjordes med kvalitativ metod. Åtta personer i sju olika yrken intervjuades strukturerat i februari och mars 2018. En av intervjuerna gjordes per telefon, medan de övriga sex intervjuerna gjordes personligen ansikte mot ansikte. Utredningen gjordes av Mikko Kesä Oy på uppdrag av FFC.

 

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50534]

Monika Fagerholm om välfärdssamhällets grundprincip: ”Det handlar om att bidra till något större”

Kuva: Johan Kvarnström
Monika Fagerholm anser att Sipiläs regering undkommer svåra och angelägna frågor alltför enkelt.

Demokratin måste ständigt vinnas på nytt, sade Olof Palme för 50 år sedan och det gäller även i dag. Författaren Monika Fagerholm tillskriver journalister en avgörande roll i detta och förfasas över dagens brist på kritiska följdfrågor. Hon anser att regeringen ständigt kommer för enkelt undan och hoppas på förändring efter en socialdemokratisk valrörelse som lyfter fram och klargör de grundläggande principerna för välfärdssamhället.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50540]

Socialdemokratiska Kvinnor varnar: Brådska med vårdreformen äventyrar demokratin

Tytti Tuppurainen leder Demarinaiset.

Ändamålen helgar inte medlen, säger Tytti Tuppurainen, ordförande för Demarinaiset (Socialdemokratiska Kvinnor) angående vård- och landskapsreformen.

 

SDP:s kvinnoförbund understryker att social- och hälsovårdstjänsterna måste förnyas varsamt och eftertänksamt i enlighet med laglighet och rättsstatens principer. Att det behövs en reform är givet, bland annat för att utjämna hälsoskillnader och förbättra tillgången till service.

Ordförande Tytti Tuppurainen ser den offentliga sektorns förtjänster, som finns tack vare yrkemänniskornas helhjärtade insatser, som en stark grund att bygga förbättringar på.

Hon anser att en reform framför allt ska förbättra tillgången till service på grund (primär) nivå i hela landet och minska hälsoskillnader mellan människor och olika områden.

Även vårdkedjans smidighet behöver ses över och socialtjänster garanteras för de som mest behöver dem.

Förbundet lyfter fram att finansieringen måste säkras.

Allt detta är i enlighet med hela SDP:s strävanden. Enligt Demarinaiset handlar det dock om grundläggande principer som Sipiläs regering dessvärre har övergett.

Tuppurainen efterlyser samarbete med förståelse och ödmjukhet.

– Regeringens politik är redan hotfullt nära gränsen för maktutövning, vilket leder från demokrati till despotism, säger Tuppurainen.

 

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139162]