MENY
Turva – Hymy

New York – staden som går på övervarv

ABL-medarbetaren Britta Lindblom besökte ”The Big Apple”: New York är inte en stad för barn och inte för äldre heller. Du skall vara 30-50 år, ha ett bra arbete och mycket god lön för att klara av att leva där.

 

De röda kepsarna, “lippisarna”, ligger i långa rader i turistbutikernas hyllor. MAKE AMERICA GREAT AGAIN.

Vi tummar på att INTE köpa en sådan, och vi tummar på att inte prata om Mister T. Då blir vi bara arga. Vi har nyhetsstopp! Så bästa ABL-läsare om ni väntar er att få läsa en inträngande analys om Amerika under president Trumps ledarskap får ni vänta länge. Kanske rentav förgäves!

Det är nästan 30 år sedan jag senast besökte Amerika och då mera otypiska områden i Florida, Fort Lauderdale, Miami och senare Disneyland i Orlando, Everglades indianreservat och fantastiska Key West. Mina barn var med på resan, då små pojkar. Viktor 7 år och Alexander under 2 år.

Idag är de vuxna män och Viktor bor i New York.

– Varför finns det så lite barn i New York? frågar jag nyfiket. Och Viktor säger att människorna inte har råd. Av lönen går 40 procent till skatt och av den 60 procent som finns kvar går 30 procent till hyra, få äger sin bostad i New York. Sedan behövs en hälsoförsäkring som kan variera mellan 400 och 600 dollar i månaden. Resor till och från arbetet tar sin del och så kommer mat, kläder, nöjen. Lönekontot krymper hastigt.

 

Små hundar istället

NY-borna har istället hundar, små som leksaker, hundar med jumprar och egen liten vagn att rulla i. Som en barnvagn. Eller så sitter de under armen, som en handväska ungefär. I Central Park går de professionella hundrastarna ut med hundarna medan matte/husse arbetar ihop till hundmaten och jumprarna. En hundrastare har en bunt koppel med tio hundar att ta hand om! New York är kanske inte heller den bästa miljön för ett barn att växa upp i. Barnfamiljerna bor på annat håll, i förstäderna med mera grönt och mindre trafik.

 

New York, Det stora Äpplet, Staden som Aldrig Sover ser ut som filmerna vi ser, såporna på televisionen. Friends och Sex and the City. Overkligt på något sätt. Ibland tänker jag att min roll är att vara en undrande turist som med stora ögon noterar trafiken, energin, den etniska mångfalden och storstadens enormt snabba puls. Det är utmattande.

NY är inte en stad för barn och inte för äldre heller. Du skall vara 30-50 år, ha ett bra arbete och mycket god lön för att klara av att leva där.

– Nej tack, tänker jag och tittar på mina svullna turistfötter.

 

Våldet är närvarande

Anslag i den gula taxin: Det är upp till 25 års fängelse för överfall på taxichaufför. Vi går till Times Square, neonreklamerna blinkar och flimrar. Gatuteater pågår, akrobater visar sin skicklighet och böjlighet. Människomassan väller omkring. Följande vecka sker ett attentat på exakt samma plats, en galning kör in i människorna och många dör eller skadas. Den kunde ha varit vi – en vecka tidigare?

Jättebutikskedjan Walmart säljer livsmedel, hygien, kläder och vapen! Bland alla de vardagliga produkterna för livets upprätthållande finns några låsta skåp med dödligt innehåll! Jag blir så chockad så jag bara gapar. Det är inte små vapen, utan meterlånga automatvapen, Rambo skulle genast ha krossat glaset och ryckt åt sig några och skjutit serier med ett vapen i varje hand. På subwayen återkommer varningarna genom högtalare, meddela om du ser något hotande, kvarglömda paket? Väskor?

 

Wallet biopsi?

Ett uttryck för de dyra hälsovårdskostnaderna kallas i folkmun för wallet biopsi. Det betyder att trafikoffer, sjukdomsoffer där patienten är medvetslös och liknande blir muddrade. Fickor vänds ut och in, handväskor undersöks, plånböckerna öppnas och ambulanspersonalen kontrollerar om den medvetslösa patienten har pengar, eller bevis för att betala för vård. Först efter det besluter personalen om hur patienten behandlas och var. Cyniskt och inte särskilt etiskt heller!

 

Ground zero

När Twin Towers rasade under terroristattacken den 11 september 2001 blev platsen en massgrav för 2606 dödsoffer. Av dem var 2192 civila, 71 poliser och 353 tappert kämpande brandmän. Ombord på de två planen dog 147 passagerare och 10 terrorister.

Idag reser sig minnesmärket som vita änglavingar över de rasade byggnaderna på Manhattan i New York. Och utanför finns en stor vattenbassäng med offrens namn ingraverade och ständigt strömmande vatten. Värdigt och vackert och ack så sorgesamt, människors dårskap och fanatism övergår ibland allt som du kan fatta med vanligt förnuft.

Väl hemma igen på den lilla grekiska ön möts jag av nyhetsflödet. Trumps resa i världen med klavertramp, ohövlighet och okunnighet. Tyska tidningars kommentarer om presidenten.

Och plötsligt känns det som att titta in i ett svart hål och påminna mej reaktionerna i USA på 1930-talet. Då trodde många reaktionära människor att Adolf Hitler var den bästa garanten mot kommunism. Företagare som Henry Ford och andra protesterade mot president Roosevelts politik och grundade högergrupper under devisen America First.

Kommer den tiden på nytt? undrar jag.

 

Britta Lindblom

ÄMNESORD

Diskussion

Viktor Kock: Nato-frågan ständigt på FSD:s bord

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

– I debatten om Nato är ett av de vanligaste argumenten bland förespråkare att vi måste börja tala om frågan. Jag hoppas att de även lyfter upp frågan om Finland skall investera i fredsorganisationer eller krigsorganisationer på sina bord, säger FSD:s ordförande Viktor Kock.

 

I Yles senaste opinionsmätning om finländarnas inställning till Nato uppgav 53 procent att de är negativa till ett medlemskap medan 19 procent är positiva. Ifall Sverige ansöker om medlemskap ökade andelen som understöder ett finskt medlemskap till 30 procent men fortfarande är 50 procent negativa.

 

– Inom FSD har vi en ständig diskussion om det säkerhetspolitiska läget. Senast på fredagens styrelsemöte dryftades den oroväckande utvecklingen i Polen och Ungern där man gör stora inskränkningar i demokratin samtidigt som högerextrema rörelser stärker positionerna, säger Viktor Kock och tillägger att Natofrågan diskuteras väldigt ofta på FSD:s styrelsemöten. De ökade spänningarna runt Östersjön, upprustningen i Arktis och den farliga tuppfäktningen mellan Trump om Kim Jong-Un är för tillfället grunden till den diskussionen.

 

– Efter diskussionerna har vi alla gånger varit överens om att Finlands alliansfrihet är att föredra framom ett Natomedlemskap.

 

Det sistnämnda alternativet har dykt upp i media igen i och med att den nya moderatledaren, Ulf Kristersson, inför kommande riksdagsval vill göra Natofrågan till den stora valfrågan i Sverige. Viktor Kock understryker att Finlands säkerhetspolitik i vilket fall som helst inte ska styras av intressen vare sig från väst eller öst, den besluter vi själv om.

 

Natofrågan har förstås fått visst liv i och med presidentvalet där endast SFP:s kandidat Nils Torvalds öppet vill arbeta för ett medlemskap.

 

– Jag lyfter på hatten åt SU:s Christoffer Ingo som i samband med presidentvalet vill lyfta upp frågan även på SFP:s bord. Att Nils Torvalds förespråkar ett Natomedlemskap kan inte ha undgått någon men däremot tror jag det har gått fler förbi att det också är partiets linje, säger Viktor Kock och konstaterar att SDP:s åsikt är en annan.

 

Och det beror inte på att frågan inte skulle diskuteras, som Natoivrarna ofta påstår. Socialdemokraternas linje är, efter ständigt pågående diskussioner, att Finlands fredsarbete, som bör gynnas i alla situationer, inte gynnas av ett Natomedlemskap.

 

– Tyvärr beslöt riksdagen före jul att kraftigt minska finansieringen till fredsorganisationerna. SDP:s samtliga riksdagsledamöter motsatte sig nedskärningarna (medan så gott som alla från SFP röstade för nedskärningarna, Eva Biaudet undantaget, red.anm.).

 

– I debatten om Nato är ett av de vanligaste argumenten bland förespråkare att vi måste börja tala om frågan. Jag hoppas att de även lyfter upp frågan om Finland skall investera i fredsorganisationer eller krigsorganisationer på sina bord, säger Viktor Kock.

 

 

ÄMNESORD

Diskussion

Feldt-Ranta: Utvecklingen i Ungern en stor utmaning

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Maarit Feldt-Ranta på FSD:s styrelsemöte i Helsingfors den 19 januari.

EU har 40 gånger förlåtit länder som brutit mot ekonomiska överenskommelser, men fallet Ungern skiljer sig och handlar framför allt om mänskliga rättigheter, säger FSD:s riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta, nyss hemkommen från Budapest.

Lue lisää

Diskussion

FSUD: Haatainen har blivit konstigt behandlad i media

FSUD:s meme om mediabevakningen av Tuula Haatainen i presidentvalet 2018.

Finlands svenska unga socialdemokrater anser att mediabevakningen av Tuula Haatainen har varit orättvis i den meningen att fokuset har handlat om bland annat hennes kläder i stället för sakfrågor.

Lue lisää

Min färd i rörelsen del 3: Zigenarfrågan

Jacob Söderman.

Oberoende om jag ville eller ej, skapade min aktivitet i zigenarfrågan min offentliga profil för en lång tid framåt. Positiv, mänsklig i mångas ögon, men även sura kommentarer förekom…”

Lue lisää

Tuula Haatainen: Nu kör vi för fullt!

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen.

Arbetarbladet ställer fem frågor till SDP:s presidentkandidat Tuula Haatainen då förhandsröstningen står för dörren. 

 

Det är bråda dagar för presidentkandidaterna. Evenemangen är många och utspridda över hela landet samtidigt som kampanjen aldrig tar paus i social medier. Tuula Haatainen trivs trots allt det hektiska i och med att hon får föra fram frågor och budskap hon verkligen brinner för. Engagemanget är inte att ta miste på då ABL gör en lägeskoll inför förhandsröstningen.

 

Idag, tisdag, öppnade din valstuga i Helsingfors och imorgon börjar förhandsröstningen, hurdan är stämningen och vad kretsar tankarna kring just nu?

– Stämningen är god. Människor är uppmuntrande och kommer öppet fram och talar. Valet närmar sig och det är mer och mer folk på alla evenemang. Nu kör vi till slutet med full fart.

 

Du har fått god respons för att ha satt agenda och påverkat presidentvalets debatter genom att lyfta fram till exempel kvinnors situation ur ett jämställdhetsperspektiv och ojämlikhetens risker, vad tänker du om din påverkan så här långt?

– I min kampanj har jag talat om ett brett säkerhetsbegrepp. Säkerhet och trygghet bygger på vardagliga saker. Samhällelig ojämlikhet är vårt största säkerhetshot. Därför har jag i min kampanj talat om välfärdstjänster, rättvisa, utslagning och ojämlikhet, aktivitet i internationella forum, kvinnors och flickors ställning såväl i Finland som i resten av världen. Ingen får glömmas bort i samhället, alla måste tas med. Och vi måste känna vårt ansvar globalt.

 

Kandidaternas skillnader i värderingar och olika åsikter i sakfrågor har kommit bättre fram ju närmare valet vi kommit, då till exempel Sauli Niinistö stödjer aktiveringsmodellen som du kritiserar starkt. Håller du med?

– Ja, jag och Sauli Niinistör är av olika åsikter om huruvida aktiveringsmodellen fungerar. Den sätter arbetslösa i en sinsemellan ojämlik situation. Om du bor på en mindre ort och det helt enkelt inte finns arbetsplatser bestraffar modellen den arbetslösa av skäl som hen inte kan påverka. Medborgare ser det här som orättvist. SDP har många bättre alternativ att erbjuda. En förlängning av läroplikten över en avgiftsfri utbildning på andra stadiet hjälper på lång sikt.

 

Vad tänker du om svenskans ställning i dagens Finland då vi har till exempel det kritiserade språkexperimentet och andra hotbilder?

– För mig är tvåspråkighet i Finland en självklarhet. Det handlar om mer än språk, också om kulturella, ekonomiska och sociala relationer med vår nordiska familj.

 

Sista frågan, har du någon avslutande hälsning till läsarna?

– Valet närmar sig, nu är det dags att göra sin röst hörd. Ta med också grannen till vallokalen.

 

Imorgon börjar allvaret. Då är Haatainen på allvar i sitt första presidentval. Hennes berättelse fram till detta kan du läsa om här.