MENY

New York – staden som går på övervarv

ABL-medarbetaren Britta Lindblom besökte ”The Big Apple”: New York är inte en stad för barn och inte för äldre heller. Du skall vara 30-50 år, ha ett bra arbete och mycket god lön för att klara av att leva där.

 

De röda kepsarna, “lippisarna”, ligger i långa rader i turistbutikernas hyllor. MAKE AMERICA GREAT AGAIN.

Vi tummar på att INTE köpa en sådan, och vi tummar på att inte prata om Mister T. Då blir vi bara arga. Vi har nyhetsstopp! Så bästa ABL-läsare om ni väntar er att få läsa en inträngande analys om Amerika under president Trumps ledarskap får ni vänta länge. Kanske rentav förgäves!

Det är nästan 30 år sedan jag senast besökte Amerika och då mera otypiska områden i Florida, Fort Lauderdale, Miami och senare Disneyland i Orlando, Everglades indianreservat och fantastiska Key West. Mina barn var med på resan, då små pojkar. Viktor 7 år och Alexander under 2 år.

Idag är de vuxna män och Viktor bor i New York.

– Varför finns det så lite barn i New York? frågar jag nyfiket. Och Viktor säger att människorna inte har råd. Av lönen går 40 procent till skatt och av den 60 procent som finns kvar går 30 procent till hyra, få äger sin bostad i New York. Sedan behövs en hälsoförsäkring som kan variera mellan 400 och 600 dollar i månaden. Resor till och från arbetet tar sin del och så kommer mat, kläder, nöjen. Lönekontot krymper hastigt.

 

Små hundar istället

NY-borna har istället hundar, små som leksaker, hundar med jumprar och egen liten vagn att rulla i. Som en barnvagn. Eller så sitter de under armen, som en handväska ungefär. I Central Park går de professionella hundrastarna ut med hundarna medan matte/husse arbetar ihop till hundmaten och jumprarna. En hundrastare har en bunt koppel med tio hundar att ta hand om! New York är kanske inte heller den bästa miljön för ett barn att växa upp i. Barnfamiljerna bor på annat håll, i förstäderna med mera grönt och mindre trafik.

 

New York, Det stora Äpplet, Staden som Aldrig Sover ser ut som filmerna vi ser, såporna på televisionen. Friends och Sex and the City. Overkligt på något sätt. Ibland tänker jag att min roll är att vara en undrande turist som med stora ögon noterar trafiken, energin, den etniska mångfalden och storstadens enormt snabba puls. Det är utmattande.

NY är inte en stad för barn och inte för äldre heller. Du skall vara 30-50 år, ha ett bra arbete och mycket god lön för att klara av att leva där.

– Nej tack, tänker jag och tittar på mina svullna turistfötter.

 

Våldet är närvarande

Anslag i den gula taxin: Det är upp till 25 års fängelse för överfall på taxichaufför. Vi går till Times Square, neonreklamerna blinkar och flimrar. Gatuteater pågår, akrobater visar sin skicklighet och böjlighet. Människomassan väller omkring. Följande vecka sker ett attentat på exakt samma plats, en galning kör in i människorna och många dör eller skadas. Den kunde ha varit vi – en vecka tidigare?

Jättebutikskedjan Walmart säljer livsmedel, hygien, kläder och vapen! Bland alla de vardagliga produkterna för livets upprätthållande finns några låsta skåp med dödligt innehåll! Jag blir så chockad så jag bara gapar. Det är inte små vapen, utan meterlånga automatvapen, Rambo skulle genast ha krossat glaset och ryckt åt sig några och skjutit serier med ett vapen i varje hand. På subwayen återkommer varningarna genom högtalare, meddela om du ser något hotande, kvarglömda paket? Väskor?

 

Wallet biopsi?

Ett uttryck för de dyra hälsovårdskostnaderna kallas i folkmun för wallet biopsi. Det betyder att trafikoffer, sjukdomsoffer där patienten är medvetslös och liknande blir muddrade. Fickor vänds ut och in, handväskor undersöks, plånböckerna öppnas och ambulanspersonalen kontrollerar om den medvetslösa patienten har pengar, eller bevis för att betala för vård. Först efter det besluter personalen om hur patienten behandlas och var. Cyniskt och inte särskilt etiskt heller!

 

Ground zero

När Twin Towers rasade under terroristattacken den 11 september 2001 blev platsen en massgrav för 2606 dödsoffer. Av dem var 2192 civila, 71 poliser och 353 tappert kämpande brandmän. Ombord på de två planen dog 147 passagerare och 10 terrorister.

Idag reser sig minnesmärket som vita änglavingar över de rasade byggnaderna på Manhattan i New York. Och utanför finns en stor vattenbassäng med offrens namn ingraverade och ständigt strömmande vatten. Värdigt och vackert och ack så sorgesamt, människors dårskap och fanatism övergår ibland allt som du kan fatta med vanligt förnuft.

Väl hemma igen på den lilla grekiska ön möts jag av nyhetsflödet. Trumps resa i världen med klavertramp, ohövlighet och okunnighet. Tyska tidningars kommentarer om presidenten.

Och plötsligt känns det som att titta in i ett svart hål och påminna mej reaktionerna i USA på 1930-talet. Då trodde många reaktionära människor att Adolf Hitler var den bästa garanten mot kommunism. Företagare som Henry Ford och andra protesterade mot president Roosevelts politik och grundade högergrupper under devisen America First.

Kommer den tiden på nytt? undrar jag.

 

Britta Lindblom

ÄMNESORD

Diskussion

Karita Blom: Bra resultat når vi genom att satsa på undervisning

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Karita Blom på SDP:s partifullmäktige i Åbo den 18 november 2017.

FSD:s representant på höstens partifullmäktige, Karita Blom, slog ett slag för satsning på utbildning.

Lue lisää

Diskussion

In memoriam: Peter J. Boldt

Kuva: Foto: ABL-arkiv

Nationalekonomen Peter J. Boldt avled efter en tids sjukdom den 29 oktober i Helsingfors. Peter var född i Helsingfors som även var hans hemstad. Han studerade nationalekonomi och statistik vid Helsingfors Universitet och avlade sin kandidatexamen (magisterexamen idag) år 1972.

Fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen var Peters politiska hemvist och hans yrkeskarriär. Han inledde sin yrkeskarriär som ekonom på arbetarnas ekonomiska forskningsinstitution (TTT) och gick därefter över till Nordens Fackliga Samorganisation (NFS/PAY) i Stockholm var han arbetade som expert till år 1982 då han gick över till FFC:s ekonomiskpolitiska avdelning. Från början präglades Peters arbete av frågor som berörde den europeiska och internationella ekonomin. I mer än två årtionden representerade han FFC både i NFS och i den europeiska samt den världsomspännande fackliga samorganisationen (EFS och IFS). Peters expertis kom även till nytta i olika statsledda trepartsorgan samtidigt som han representerade hela löntagarrörelsen på bl.a. de konferenser i Seattle 1999 och Doha 2004 var man kom överens om de spelregler som gäller för världshandeln.

Peter J. Boldt var med sin expertis och erfarenhet i frågor som berörde världsekonomin en efterfrågad polemisk talare och debattör inom fackföreningsrörelsen. Han hade den sällsynta pedagogisk gåvan, att kunna sammanfatta olika invecklade frågor till ett paket som man kunde förstå. Sina inlägg och anekdoter kryddade han med humor både på svenska, finska och engelska.

Peter var en av de första ekonomer som tydligt flaggade för att Finland bör gå med i EU och den monetära unionen (EMU). Under åren 2002-2006 hade han en central roll i löntagargruppen inom den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK).

Peter var inte enbart intresserad av den ”hårda” ekonomin. Både de mänskliga och fackliga rättigheterna hade en stark ställning i hans tänkande och verksamhet. Han var även en människorättsaktivist i andra generationen: hans far överste Lauri Boldt vår under många år, efter att han övergått till reserven, vice ordförande för Amnesty Internationals finländska avdelning.

Vi som kände Peter saknar hans rättframma sätt, hans humor och hans finlandssvenska vidsynthet. Peter var även känd för sina omfattande kunskaper i historia och kultur. Hans käraste plats torde ha varit Boldt-familjens sommarstuga med sin båtbrygga vid Ekholmen i närheten av Hangö udd.

Peter fick trots att sjukdomen spreds erfara glädjen att vara farförälder: under den sista delen av hans liv var hans dotter Hildur och hennes dotter Frida ljuspunkten i hans liv.

 

Text: Markku Jääskeläinen

Översättning: Hans Virtanen

ÄMNESORD

Diskussion