Kontakt

Lukas Lundin: Det fula ordet socialism

26.06.2017

Lukas Lundin är vice ordförande för Finlands svenska unga socialdemokrater (FSUD) och studerar vid Ekenäs gymnasium.

Jag hoppas att de finska socialdemokraterna låter sig inspireras av Jeremy Corbyn, Bernie Sanders och de andra. Det är verkligen inte populistiskt och det finns ingen skam i att vara radikal och ärlig i sina åsikter och uttalanden, skriver Lukas Lundin.

 

Den som den senaste tiden spenderat tid på sociala medier har nog sett bilderna vid det här laget; den brittiske Labour-ledaren Jeremy Corbyn som tas emot som en rockstjärna, först runt om i landet under valkampanjen som ledde fram till valsuccén för några veckor sedan och nu senast på jättefestivalen Glastonbury. Unga röster som till tonerna av The White Stripes hitlåt ”Seven Nation Army” enas i den blivande klassikerramsan ”Oh Jeremy Corbyn”. Jublet då den uttalade socialisten gång på gång svingar hårt mot såväl ojämlikhet som högerpopulism och talar sig varm för solidaritet och rättvisa i vård och utbildning.

 

Corbyn är ändå långt ifrån ensam, utan utgör snarare en del av ett allt tydligare fenomen. Det vill säga att unga väljare i västvärlden återigen söker sig allt längre ut på den politiska vänsterkanten i jakt på de värderingar som till synes gått förlorade. Det är lätt hänt i dagens politiskt korrekta debattklimat där många etablerade partier och politiker håller sig från att ta tydlig ställning i diverse frågor, rädda för att stämplas som populister. Något som ofta tenderar få icke önskvärd effekt då man istället spelar väljarna i famnen på de verkliga populisterna.

 

Under senare tid, detta är förstås relativt, känns det ändå som om nya och fräscha vindar börjat blåsa och tvingat högerpopulisterna att sätta sig ner i båten eller istället falla ur den. Ingen har väl glömt demokraternas primärvalsrörelse inför presidentvalet i USA i fjol, då den 75-årige senatorn Bernie Sanders blev de unga, frustrerade amerikanernas röst mot etablissemanget och slutligen samlade fler röster bland väljare under 30 än Hillary Clinton och Donald Trump tillsammans. Eller Pablo Iglesias som med sitt Podemos åtminstone tillfälligt vände upp och ner på det spanska politiska landskapet för bara några år sedan, även han med ett övertygande stöd bland de unga väljarna. Och för all del, varför inte nämna den franska yttervänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon som uppbackad av stora delar av den franska ungdomen samlade närmare 20 procent av rösterna i presidentvalet för bara några veckor sedan.

 

Och nu då Jeremy Corbyn, den 68 år gamla parlamentsledamoten från Islington i London, som under sin tid som partiledare blivit de unga brittiska väljarnas nya fixstjärna. I valet för drygt två veckor sedan lockade han inte bara fler väljare under 35 till vallokalerna än tidigare, utan kammade dessutom hem kring två tredjedelar av deras röster. Givetvis kan Brexit-frågan ha spelat in, men tydligt är att även Corbyns öppna och ärliga stil tilltalat många yngre väljare.

 

Samtidigt anar vi motsatt effekt här hemma i Finland där Socialdemokraterna bara fortsätter tappa unga väljare; gubbstämpeln känns svår att tvätta bort och undersökningar visar att endast 7,5 procent av alla väljare under 50 stöder SDP. Det borde rimligtvis få alarmklockorna att ringa. Men alltför ofta känns det som om detta bemöts med en uppgiven axelryckning och en motvilja att ta tydlig ställning i sakfrågor – kanske för att vara alla till lags?

 

Undantag finns givetvis. Flera modiga beslut i samband med partikongressen bådar gott inför framtiden; exempelvis beslutet att gå in för de unga socialdemokraternas basinkomstmodell, den så kallade Yleisturvan. Bara en snabb titt på resultatet i kommunalvalet visar ändå tydligt vilka oppositionspartier som nått ut till de stora massorna under katastrofregeringen Sipiläs tid vid makten. Och samtidigt som SDP:s ideologi, liksom väljarnas hårfärg, känns allt gråare talar man mest om hur viktigt det är med ”brett i vägg och högt i tak”. Och istället för att spetsa till den socialdemokratiska ideologi, vars värderingar utgör grundpelarna för vårt välfärdssamhälle, diskuterar man rentav att helt slopa det fula ordet socialism ur partiprogrammet.

 

Jag hoppas att de finska socialdemokraterna låter sig inspireras av Jeremy Corbyn, Bernie Sanders och de andra. Det är verkligen inte populistiskt och det finns ingen skam i att vara radikal och ärlig i sina åsikter och uttalanden. Med det menar jag verkligen inte att sakligheten ska överges eller att Antti Rinne måste dansa upp på scenen under Ruisrock om några veckor. För min del räcker det fint att återuppta kontakten med den ideologi som man tycks ha glömt bort så ofta under de senaste åren. Det skulle vara viktigt för partiet, för väljarna och framförallt för vårt land som kommer att behöva de socialdemokratiska värderingarna igen efter dessa ofredsår.  

 

Lukas Lundin

2 Responses to Lukas Lundin: Det fula ordet socialism

  1. Sven-Erik Nylund 26.6.2017 at 16:24 #

    Bra Lukas ! Vi skall inte vara rädda för ordet socialism eller ordet kamrater. Att kommunismen förstörde dessa ord betyder inte att socialdemokraterna behöver överge dem. Demokratisk socialism är det vi strävar efter, inte statlig byråkrati eller femårsplaner. Vi behöver visserligen statsägd infrastruktur i landet som bevakas av riksdagen. Vi skall inte sälja bort sådana bolag som Neste, Fortum, Statens järnvägar eller liknande.
    Bra att de anställda reagerade på försäljningen av Nestes aktier. En sak som retar mig är att Neste löverlät ledningen av de få tankfartyg vi har kvar till norrmännen. Vi behöver kunskaper i rederiverksamhet och isynnerhet oljetransporterna.

    Fortsätt på denna linje Lukas.

  2. Björn Backman 30.6.2017 at 11:49 #

    Har inte ännu röstat på SDP, men den dagen partiet börjar stöda företagsamheten och hela landets intressen istället för att hårdnackat hålla fast förlegade principer som riktas inåt för egen bästa, får de min röst. Arbetet för en fungerande välfärdsstat har skötts rätt bra, men det är bara genom stöd för privat företagsverksamhet vi kan skapa nya jobb, som enligt mig är garanten för nämnda samhälle

Kommentera