MENY
Turva – Hymy

Kommentar: Vad Footloose inte handlar om

En svartsjuk ung man misshandlar sin före detta flickvän. Det hela slätas över och ignoreras. För det är inte vad Footlose handlar om. Men det är utifrån tragedin på Jägarbacken vad Raseborg skulle behöva en pjäs om.


I min hemstad Raseborg ges superba teaterföreställningar i sommar. Tyvärr är de i min tankevärld oskyldigt associerade med ett mord (juridiskt sett fortfarande ett misstänkt sådant). Låt mig ta det i ordning:

 

En tisdag kväll upplever jag och min käresta Okänd soldat i Harparskog, en berörande version av Väinö Linnas tragedi som förtjänar de flesta av lovord. Pjäsen väcker tankar om moral, historia, våld, krig, liv och död.

På väg hem noterar vi två polisbilar på en av granngårdarna i vårt bostadsområde Jägarbacken i Ekenäs. Att polisen dyker upp här är inte helt ovanligt, men vanligtvis kommer de med endast en bil.

Vid midnatt känns någonting konstigt. Det är dels ett planerat elavbrott, dels något i luften, både känslomässigt och konkret – dånande helikoptrar. Varför?

Följande dag får vi svaret. Det kommer att omtalas som tragedin i Ekenäs. Under dagen bekräftar polisen det som djungeltrumman redan entydigt sagt: En ung man misstänks ha mördat sin före detta flickvän. På eftermiddagen kommer meddelandet att han hittats död.

Fallet får stor uppmärksamhet i media eftersom polisen skickat ut en efterlysning med bild och varning för att den unga mannen var beväpnad.

 

Småstaden chockades. Staden ordnade föredömligt snabbt krishjälp och församlingen ordnade en välbehövlig sorgceremoni i kyrkan. Den kollektiva sorgen fick ta sin berättigade plats. Tidningen Västra Nylands chefredaktör Marina Holmberg skrev en viktig ledartext om sorgen. Det som däremot inte direkt kom upp till ytan, och kanske av olika skäl inte kunde göra det, var en mer allvarlig diskussion om problemet med mäns aggressivitet. Fallet beskrevs av många som en unik tragedi, en ofattbar katastrof, som något som inte hänt tidigare. Det är fel. Svartsjukemord har begåtts tidigare, även i lilla Ekenäs. Mäns våld och brott mot liv är ett vardagligt problem i Finland. Vi borde tala om det. För statistik kan ljuga ibland, men inte om detta:

 

“Enligt Statistikcentralens uppgifter uppgick antalet offer för familjevåld och våld i nära relationer, som kommit till myndigheternas kännedom, till 8 800 år 2016, vilket är 0,4 procent färre än året innan. Av offren för familjevåld och våld i nära relationer var 69,0 procent kvinnor. Av familjevåld och våld i nära relationer var 40,6 procent våld mellan gifta par och sambor. Av de som misstänktes för familjevåld och våld i nära relationer var 77,9 procent män. En fjärdedel av offren var minderåriga.”

 

Totalt blev 37 600 personer offer för de våldsbrott som kom till polisens kännedom 2016. Hur stort mörkertalet är vet vi inte, men vi vet att det finns ett sådant. Men om en del fall aldrig når offentligheten blev det nästan frosseri i media av det misstänkta mordet och självmordet i Ekenäs. Det diskuterades överallt. Jag mötte samtalsämnet på stan, hemma på gården, på Facebook och på mitt jobb här i Helsingfors. En kvällstidning intervjuade en anhörig kort efter chockbeskedet. Etiskt försvarbart? Kanske, kanske inte. Men vi går vidare:

 

En del av småstaden lyckades kanske tänka på annat under midsommarhelgen. En del var fortsättningsvis försatt i sorg. För de anhöriga försvinner sorgen aldrig. Men hur är det för oss andra, är saken slutbehandlad? Är allting över för allmänhetens del? Ännu denna morgon var ljus och blommor kvar vid granngården. Ett fotografi på den unga kvinnan. Orden Vila i frid. Och en av anledningarna till att jag sitter och tänker på detta fall är gårdagens premiär av Footloose på Raseborgs sommarteater. Den klassiska musikfilmen fick en lyckad urpremiär som musikal i Finland. Pjäsen är dansant och sångrik så det förslår. Den ungdomliga energin sprakar. Pjäsen handlar om nya killen i en småstad där det sedan en dödsolycka är förbjudet att dansa. Även om dödens skugga är med på ett hörn är det en ganska lättsam och glad historia, en föreställning utan åldersgräns. Footlose handlar främst om dans, kärlek, sång och ungdom.

Västra Nylands recensent Elsa Kemppainen konstaterar ändå med rätta att en tyngre tematik ibland glimtar fram under den dansanta ytan. Glimtar var ordet. Och det som den fina VN-recensionen inte nämner och som 80-talsklassikern Footlose inte heller handlar om är att en svartsjuk ung man rövar bort och misshandlar sin före detta flickvän. Det finns med i pjäsen, men det slätas över med en axelryckning. Detsamma gäller gången som pjäsens pappa slår till dottern. Den saken tas inte upp mer än att hon försonligt hyllar honom i en senare scen. Inget förlåt, ingen större notis om saken. Och den unga kvinnomisshandlaren är fortsättningsvis med i gymnasieklassen som vanligt. Kanske för att den unga kvinnan inte dör i pjäsen. Måste någon faktiskt dö för att vi ska reagera, för att våldet ska behandlas i en pjäs?

 

För att undvika missförstånd: Nej, jag tycker inte att sommarteatern som riktar sig till hela familjen är rätt forum för de tunga våldsfrågorna. Och ja, hela ensemblen har gjort ett fantastiskt jobb! Poängen är snarare denna: vad säger det om vår kultur att en klassiker kan ha med en kvinnomisshandel utan att handla om detta våldsproblem? Jag vill hävda att det säger något som visar att tragedin på Jägarbacken inte var ett isolerat fenomen utan ett symtom på ett större samhällsproblem. Ett problem som inte får viftas undan med kommentarer om att “inte alla män…” och “en del kvinnor är också våldsamma”.

 

Som jag redan sade: Vi måste tala om mäns våld och aggressivitet. Kanske också behandla ämnet med en ny pjäs. Småstaden behöver någonting i stil med Raseborgs vinterteater – en kontrast till festen där man dansar vidare som om ingenting hänt.

 

Johan Kvarnström

ÄMNESORD

Viktor Kock: Nato-frågan ständigt på FSD:s bord

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

– I debatten om Nato är ett av de vanligaste argumenten bland förespråkare att vi måste börja tala om frågan. Jag hoppas att de även lyfter upp frågan om Finland skall investera i fredsorganisationer eller krigsorganisationer på sina bord, säger FSD:s ordförande Viktor Kock.

 

I Yles senaste opinionsmätning om finländarnas inställning till Nato uppgav 53 procent att de är negativa till ett medlemskap medan 19 procent är positiva. Ifall Sverige ansöker om medlemskap ökade andelen som understöder ett finskt medlemskap till 30 procent men fortfarande är 50 procent negativa.

 

– Inom FSD har vi en ständig diskussion om det säkerhetspolitiska läget. Senast på fredagens styrelsemöte dryftades den oroväckande utvecklingen i Polen och Ungern där man gör stora inskränkningar i demokratin samtidigt som högerextrema rörelser stärker positionerna, säger Viktor Kock och tillägger att Natofrågan diskuteras väldigt ofta på FSD:s styrelsemöten. De ökade spänningarna runt Östersjön, upprustningen i Arktis och den farliga tuppfäktningen mellan Trump om Kim Jong-Un är för tillfället grunden till den diskussionen.

 

– Efter diskussionerna har vi alla gånger varit överens om att Finlands alliansfrihet är att föredra framom ett Natomedlemskap.

 

Det sistnämnda alternativet har dykt upp i media igen i och med att den nya moderatledaren, Ulf Kristersson, inför kommande riksdagsval vill göra Natofrågan till den stora valfrågan i Sverige. Viktor Kock understryker att Finlands säkerhetspolitik i vilket fall som helst inte ska styras av intressen vare sig från väst eller öst, den besluter vi själv om.

 

Natofrågan har förstås fått visst liv i och med presidentvalet där endast SFP:s kandidat Nils Torvalds öppet vill arbeta för ett medlemskap.

 

– Jag lyfter på hatten åt SU:s Christoffer Ingo som i samband med presidentvalet vill lyfta upp frågan även på SFP:s bord. Att Nils Torvalds förespråkar ett Natomedlemskap kan inte ha undgått någon men däremot tror jag det har gått fler förbi att det också är partiets linje, säger Viktor Kock och konstaterar att SDP:s åsikt är en annan.

 

Och det beror inte på att frågan inte skulle diskuteras, som Natoivrarna ofta påstår. Socialdemokraternas linje är, efter ständigt pågående diskussioner, att Finlands fredsarbete, som bör gynnas i alla situationer, inte gynnas av ett Natomedlemskap.

 

– Tyvärr beslöt riksdagen före jul att kraftigt minska finansieringen till fredsorganisationerna. SDP:s samtliga riksdagsledamöter motsatte sig nedskärningarna (medan så gott som alla från SFP röstade för nedskärningarna, Eva Biaudet undantaget, red.anm.).

 

– I debatten om Nato är ett av de vanligaste argumenten bland förespråkare att vi måste börja tala om frågan. Jag hoppas att de även lyfter upp frågan om Finland skall investera i fredsorganisationer eller krigsorganisationer på sina bord, säger Viktor Kock.

 

 

ÄMNESORD

Diskussion

Feldt-Ranta: Utvecklingen i Ungern en stor utmaning

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Maarit Feldt-Ranta på FSD:s styrelsemöte i Helsingfors den 19 januari.

EU har 40 gånger förlåtit länder som brutit mot ekonomiska överenskommelser, men fallet Ungern skiljer sig och handlar framför allt om mänskliga rättigheter, säger FSD:s riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta, nyss hemkommen från Budapest.

Lue lisää

Diskussion

FSUD: Haatainen har blivit konstigt behandlad i media

FSUD:s meme om mediabevakningen av Tuula Haatainen i presidentvalet 2018.

Finlands svenska unga socialdemokrater anser att mediabevakningen av Tuula Haatainen har varit orättvis i den meningen att fokuset har handlat om bland annat hennes kläder i stället för sakfrågor.

Lue lisää

Min färd i rörelsen del 3: Zigenarfrågan

Jacob Söderman.

Oberoende om jag ville eller ej, skapade min aktivitet i zigenarfrågan min offentliga profil för en lång tid framåt. Positiv, mänsklig i mångas ögon, men även sura kommentarer förekom…”

Lue lisää

Tuula Haatainen: Nu kör vi för fullt!

Kuva: Meeri Koutaniemi
Tuula Haatainen.

Arbetarbladet ställer fem frågor till SDP:s presidentkandidat Tuula Haatainen då förhandsröstningen står för dörren. 

 

Det är bråda dagar för presidentkandidaterna. Evenemangen är många och utspridda över hela landet samtidigt som kampanjen aldrig tar paus i social medier. Tuula Haatainen trivs trots allt det hektiska i och med att hon får föra fram frågor och budskap hon verkligen brinner för. Engagemanget är inte att ta miste på då ABL gör en lägeskoll inför förhandsröstningen.

 

Idag, tisdag, öppnade din valstuga i Helsingfors och imorgon börjar förhandsröstningen, hurdan är stämningen och vad kretsar tankarna kring just nu?

– Stämningen är god. Människor är uppmuntrande och kommer öppet fram och talar. Valet närmar sig och det är mer och mer folk på alla evenemang. Nu kör vi till slutet med full fart.

 

Du har fått god respons för att ha satt agenda och påverkat presidentvalets debatter genom att lyfta fram till exempel kvinnors situation ur ett jämställdhetsperspektiv och ojämlikhetens risker, vad tänker du om din påverkan så här långt?

– I min kampanj har jag talat om ett brett säkerhetsbegrepp. Säkerhet och trygghet bygger på vardagliga saker. Samhällelig ojämlikhet är vårt största säkerhetshot. Därför har jag i min kampanj talat om välfärdstjänster, rättvisa, utslagning och ojämlikhet, aktivitet i internationella forum, kvinnors och flickors ställning såväl i Finland som i resten av världen. Ingen får glömmas bort i samhället, alla måste tas med. Och vi måste känna vårt ansvar globalt.

 

Kandidaternas skillnader i värderingar och olika åsikter i sakfrågor har kommit bättre fram ju närmare valet vi kommit, då till exempel Sauli Niinistö stödjer aktiveringsmodellen som du kritiserar starkt. Håller du med?

– Ja, jag och Sauli Niinistör är av olika åsikter om huruvida aktiveringsmodellen fungerar. Den sätter arbetslösa i en sinsemellan ojämlik situation. Om du bor på en mindre ort och det helt enkelt inte finns arbetsplatser bestraffar modellen den arbetslösa av skäl som hen inte kan påverka. Medborgare ser det här som orättvist. SDP har många bättre alternativ att erbjuda. En förlängning av läroplikten över en avgiftsfri utbildning på andra stadiet hjälper på lång sikt.

 

Vad tänker du om svenskans ställning i dagens Finland då vi har till exempel det kritiserade språkexperimentet och andra hotbilder?

– För mig är tvåspråkighet i Finland en självklarhet. Det handlar om mer än språk, också om kulturella, ekonomiska och sociala relationer med vår nordiska familj.

 

Sista frågan, har du någon avslutande hälsning till läsarna?

– Valet närmar sig, nu är det dags att göra sin röst hörd. Ta med också grannen till vallokalen.

 

Imorgon börjar allvaret. Då är Haatainen på allvar i sitt första presidentval. Hennes berättelse fram till detta kan du läsa om här.