MENY
[pro_ad_display_adzone id=68868]

Kommentar: Vad Footloose inte handlar om

En svartsjuk ung man misshandlar sin före detta flickvän. Det hela slätas över och ignoreras. För det är inte vad Footlose handlar om. Men det är utifrån tragedin på Jägarbacken vad Raseborg skulle behöva en pjäs om.


I min hemstad Raseborg ges superba teaterföreställningar i sommar. Tyvärr är de i min tankevärld oskyldigt associerade med ett mord (juridiskt sett fortfarande ett misstänkt sådant). Låt mig ta det i ordning:

 

En tisdag kväll upplever jag och min käresta Okänd soldat i Harparskog, en berörande version av Väinö Linnas tragedi som förtjänar de flesta av lovord. Pjäsen väcker tankar om moral, historia, våld, krig, liv och död.

På väg hem noterar vi två polisbilar på en av granngårdarna i vårt bostadsområde Jägarbacken i Ekenäs. Att polisen dyker upp här är inte helt ovanligt, men vanligtvis kommer de med endast en bil.

Vid midnatt känns någonting konstigt. Det är dels ett planerat elavbrott, dels något i luften, både känslomässigt och konkret – dånande helikoptrar. Varför?

Följande dag får vi svaret. Det kommer att omtalas som tragedin i Ekenäs. Under dagen bekräftar polisen det som djungeltrumman redan entydigt sagt: En ung man misstänks ha mördat sin före detta flickvän. På eftermiddagen kommer meddelandet att han hittats död.

Fallet får stor uppmärksamhet i media eftersom polisen skickat ut en efterlysning med bild och varning för att den unga mannen var beväpnad.

 

Småstaden chockades. Staden ordnade föredömligt snabbt krishjälp och församlingen ordnade en välbehövlig sorgceremoni i kyrkan. Den kollektiva sorgen fick ta sin berättigade plats. Tidningen Västra Nylands chefredaktör Marina Holmberg skrev en viktig ledartext om sorgen. Det som däremot inte direkt kom upp till ytan, och kanske av olika skäl inte kunde göra det, var en mer allvarlig diskussion om problemet med mäns aggressivitet. Fallet beskrevs av många som en unik tragedi, en ofattbar katastrof, som något som inte hänt tidigare. Det är fel. Svartsjukemord har begåtts tidigare, även i lilla Ekenäs. Mäns våld och brott mot liv är ett vardagligt problem i Finland. Vi borde tala om det. För statistik kan ljuga ibland, men inte om detta:

 

“Enligt Statistikcentralens uppgifter uppgick antalet offer för familjevåld och våld i nära relationer, som kommit till myndigheternas kännedom, till 8 800 år 2016, vilket är 0,4 procent färre än året innan. Av offren för familjevåld och våld i nära relationer var 69,0 procent kvinnor. Av familjevåld och våld i nära relationer var 40,6 procent våld mellan gifta par och sambor. Av de som misstänktes för familjevåld och våld i nära relationer var 77,9 procent män. En fjärdedel av offren var minderåriga.”

 

Totalt blev 37 600 personer offer för de våldsbrott som kom till polisens kännedom 2016. Hur stort mörkertalet är vet vi inte, men vi vet att det finns ett sådant. Men om en del fall aldrig når offentligheten blev det nästan frosseri i media av det misstänkta mordet och självmordet i Ekenäs. Det diskuterades överallt. Jag mötte samtalsämnet på stan, hemma på gården, på Facebook och på mitt jobb här i Helsingfors. En kvällstidning intervjuade en anhörig kort efter chockbeskedet. Etiskt försvarbart? Kanske, kanske inte. Men vi går vidare:

 

En del av småstaden lyckades kanske tänka på annat under midsommarhelgen. En del var fortsättningsvis försatt i sorg. För de anhöriga försvinner sorgen aldrig. Men hur är det för oss andra, är saken slutbehandlad? Är allting över för allmänhetens del? Ännu denna morgon var ljus och blommor kvar vid granngården. Ett fotografi på den unga kvinnan. Orden Vila i frid. Och en av anledningarna till att jag sitter och tänker på detta fall är gårdagens premiär av Footloose på Raseborgs sommarteater. Den klassiska musikfilmen fick en lyckad urpremiär som musikal i Finland. Pjäsen är dansant och sångrik så det förslår. Den ungdomliga energin sprakar. Pjäsen handlar om nya killen i en småstad där det sedan en dödsolycka är förbjudet att dansa. Även om dödens skugga är med på ett hörn är det en ganska lättsam och glad historia, en föreställning utan åldersgräns. Footlose handlar främst om dans, kärlek, sång och ungdom.

Västra Nylands recensent Elsa Kemppainen konstaterar ändå med rätta att en tyngre tematik ibland glimtar fram under den dansanta ytan. Glimtar var ordet. Och det som den fina VN-recensionen inte nämner och som 80-talsklassikern Footlose inte heller handlar om är att en svartsjuk ung man rövar bort och misshandlar sin före detta flickvän. Det finns med i pjäsen, men det slätas över med en axelryckning. Detsamma gäller gången som pjäsens pappa slår till dottern. Den saken tas inte upp mer än att hon försonligt hyllar honom i en senare scen. Inget förlåt, ingen större notis om saken. Och den unga kvinnomisshandlaren är fortsättningsvis med i gymnasieklassen som vanligt. Kanske för att den unga kvinnan inte dör i pjäsen. Måste någon faktiskt dö för att vi ska reagera, för att våldet ska behandlas i en pjäs?

 

För att undvika missförstånd: Nej, jag tycker inte att sommarteatern som riktar sig till hela familjen är rätt forum för de tunga våldsfrågorna. Och ja, hela ensemblen har gjort ett fantastiskt jobb! Poängen är snarare denna: vad säger det om vår kultur att en klassiker kan ha med en kvinnomisshandel utan att handla om detta våldsproblem? Jag vill hävda att det säger något som visar att tragedin på Jägarbacken inte var ett isolerat fenomen utan ett symtom på ett större samhällsproblem. Ett problem som inte får viftas undan med kommentarer om att “inte alla män…” och “en del kvinnor är också våldsamma”.

 

Som jag redan sade: Vi måste tala om mäns våld och aggressivitet. Kanske också behandla ämnet med en ny pjäs. Småstaden behöver någonting i stil med Raseborgs vinterteater – en kontrast till festen där man dansar vidare som om ingenting hänt.

 

Johan Kvarnström

ÄMNESORD

Anette Karlsson: ”Kiky” kastar orättvis skugga över mångas sommar

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

FSD:s vice ordförande finner det olyckligt att konkurrenskraftsavtalet (“kiky”) nu drabbar lågavlönade människor som vore förtjänta av att få fira semester ordentligt.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139132]

FFC-utredning: Man får ut mer av den nya teknologin om arbetstagarna får delta i anskaffningsbesluten

Kuva: Pixabay

Det lönar sig att ta med arbetstagarna i ett så tidigt skede som möjligt, när man planerar att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna. Ett forskningsprojekt om smart teknologi som FFC har låtit göra visar att det verkar finnas ett avgörande samband mellan hur väl arbetstagarnas upplever att de kan påverka besluten och hur de förhåller sig till den nya teknologin.

 

Besluten om att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna är ofta förhastade och systemen är många gånger halvfärdiga. Det visar en intervjuundersökning som FFC har låtit göra. Till exempel har hemvårdarna fått billiga mobiltelefoner av arbetsgivaren, men det går långsamt och är komplicerat att sköta uppgifterna med mobilerna.

 

– Arbetstagarna är ofta försökskaniner som blir tvungna att testa maskiner, apparater och halvfärdiga program, ofta utan nödvändig utbildning eller introduktion. Det här leder till problem med både kunnande och teknik som inte fungerar, konstaterar FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

I FFC:s förtroendemannapanel, som publicerades i våras, uppgav endast 28 procent av de svararande att den nya teknologin har förbättrat produktiviteten på arbetsplatsen. Antila anser att andelen är häpnadsväckande liten.

 

– Den svaga inverkan på produktiviteten beror antagligen på att man inte tar hänsyn till personalens synpunkter när man fattar beslut om att skaffa maskiner och apparater. Det leder till brister i arbetstagarnas förmåga att utnyttja den nya teknologin.

 

Antila föreslår därför att man i Finland tar i bruk ett nytt utvecklingsprogram för arbetslivet, som kan hjälpa med att ta i bruk och utnyttja digitala lösningar på arbetsplatserna.

 

– Programmet skulle bidra till att höja produktiviteten, förbättra arbetshälsan och förlänga arbetskarriärerna.

 

Arbetet blir allt mer ensamt

Temaintervjuerna visar att det sociala umgänget och kommunikationen ansikte mot ansikte har minskat på arbetsplatserna inom FFC:s branscher. En posthanterare arbetar ensam i bullret från sin maskin och en skogsmaskinsförare ser sina arbetskamrater en gång om året. En resebyråtjänsteman upplever att kärnan i jobbet – dialogen med kunderna – har försvunnit.

 

Ingen av dem som intervjuades uppgav att teknologin skulle ha rationaliserat kommunikationen mellan människor och gett mer tid för verklig växelverkan.

 

– Kommunikationsteknologin har lett till att antalet meddelanden har ökat, men samtidigt har det personliga umgänget människor emellan minskat. Att man ska vara anträffbar, pressen på att svara snabbt på meddelanden och att meddelandena missförstås har lett till ökad belastning för en del av den arbetande befolkningen, påpekar Juha Antila.

 

Arbetsuppgifter försvinner, men nya uppstår i stället

Någon oro över att få behålla jobbet framkom inte på individnivå i temaintervjuerna, trots att det på ett allmänt plan fanns en oro över att automatiseringen och effektiveringen leder till färre arbetstillfällen. Till exempel berättade en servicetekniker på en bilfirma att den nya tekniken leder till mindre mekaniskt servicearbete, men mer elarbete och programmering.

 

– Vissa arbetsuppgifter försvinner, men inte nödvändigtvis hela jobbet. När det handlar om tunga eller farliga arbetsuppgifter kan det här också vara en bra sak, säger FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

Också de utredningar som FFC tidigare har publicerat tyder på att de teknologiska reformerna inte har märkbara effekter på sysselsättningen. I FFC:s arbetslivsbarometer berättade 74 procent av arbetstagarna på de arbetsplatser som har tagit i bruk ny teknologi, att inga arbetsuppgifter som de har haft har övertagits av maskiner, automater, robotar eller annan teknologi. Motsvarande resultat gav FFC:s förtroendemannapanel, där 72 procent av de förtroendevalda bedömde att den nya teknologin inte har haft någon effekt på sysselsättningen.

 

Så här har FFC utrett vilken inverkan smart teknologi har på arbetslivet

 

Finlands största löntagarorganisation FFC har under våren utrett hur ibruktagandet av artificiell intelligens och annan smart teknologi påverkar löntagarnas arbete. Utredningarna är en del av FFC:s fyraåriga projekt Möjligheternas tid. Projektet inleddes i fjol och tidigare teman har varit den nya vuxenutbildningen och arbetstagarnas ställning inom plattformsekonomin.

 

Temaintervjuer: Den artificiella intelligensen kommer – förändras vardagen i arbetaryrken?

Utredningen gjordes med kvalitativ metod. Åtta personer i sju olika yrken intervjuades strukturerat i februari och mars 2018. En av intervjuerna gjordes per telefon, medan de övriga sex intervjuerna gjordes personligen ansikte mot ansikte. Utredningen gjordes av Mikko Kesä Oy på uppdrag av FFC.

 

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50534]

Monika Fagerholm om välfärdssamhällets grundprincip: ”Det handlar om att bidra till något större”

Kuva: Johan Kvarnström
Monika Fagerholm anser att Sipiläs regering undkommer svåra och angelägna frågor alltför enkelt.

Demokratin måste ständigt vinnas på nytt, sade Olof Palme för 50 år sedan och det gäller även i dag. Författaren Monika Fagerholm tillskriver journalister en avgörande roll i detta och förfasas över dagens brist på kritiska följdfrågor. Hon anser att regeringen ständigt kommer för enkelt undan och hoppas på förändring efter en socialdemokratisk valrörelse som lyfter fram och klargör de grundläggande principerna för välfärdssamhället.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50540]

Socialdemokratiska Kvinnor varnar: Brådska med vårdreformen äventyrar demokratin

Tytti Tuppurainen leder Demarinaiset.

Ändamålen helgar inte medlen, säger Tytti Tuppurainen, ordförande för Demarinaiset (Socialdemokratiska Kvinnor) angående vård- och landskapsreformen.

 

SDP:s kvinnoförbund understryker att social- och hälsovårdstjänsterna måste förnyas varsamt och eftertänksamt i enlighet med laglighet och rättsstatens principer. Att det behövs en reform är givet, bland annat för att utjämna hälsoskillnader och förbättra tillgången till service.

Ordförande Tytti Tuppurainen ser den offentliga sektorns förtjänster, som finns tack vare yrkemänniskornas helhjärtade insatser, som en stark grund att bygga förbättringar på.

Hon anser att en reform framför allt ska förbättra tillgången till service på grund (primär) nivå i hela landet och minska hälsoskillnader mellan människor och olika områden.

Även vårdkedjans smidighet behöver ses över och socialtjänster garanteras för de som mest behöver dem.

Förbundet lyfter fram att finansieringen måste säkras.

Allt detta är i enlighet med hela SDP:s strävanden. Enligt Demarinaiset handlar det dock om grundläggande principer som Sipiläs regering dessvärre har övergett.

Tuppurainen efterlyser samarbete med förståelse och ödmjukhet.

– Regeringens politik är redan hotfullt nära gränsen för maktutövning, vilket leder från demokrati till despotism, säger Tuppurainen.

 

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139162]