MENY
tyovaenkirjallisuuspaiva
kaisaniemi

Kolumn: Någon måste leda en valrörelse

Kuva: Kari Hulkko

Orsaken till förlusten var naturligtvis inte bara bristen på ledarskap, utan även partiets gammalmodiga politiska profil och brist på vision, skriver Jacob Söderman om SDP och kommunalvalet i Helsingfors. 

SDP i Helsingfors hade organiserat ett tillfälle i Helsingfors Universitets café inför kommunalvalet.  

Sveriges utrikesminister Margot Wallström och borgmästarkandidaten Tuula Haatainen uppträdde med feminism som tema.

Den nya partisekreteraren Antton Rönnholm ledde debatten.

Tyvärr pratade man för länge i en arbetsgrupp, som under Seppo Tiitinens ledning, försöker förnya statsrådets arbetssätt, så jag kom försent.

Tillfället pågick i aulan. I ett hörn stod de tre agerande och talade till ett femtiotal studeranden. Jag stod en stund och lyssnade.

Tillfället gick på engelska.

Sveriges utrikesminister kom till Helsingfors universitet, som officiellt är tvåspråkigt – finska och svenska – och talade engelska.

Arrangörerna påstod senare att man valde engelska så att utländska studeranden skulle förstå vad som sades. Om tillfället skulle stärka borgmästarkandidat Haatainens valframgång, varför välja språket efter dem som inte kunde rösta i valet?

Jag gick tyst därifrån.

I kvällsnyheterna såg jag Sveriges utrikesminister tala engelska med utrikesminister Timo Soini.
Varför talar inte en svensk minister svenska i ett land som enligt grundlagen har två officiella språk, finska och svenska?

Utrikesminister Timo Soini sken som en sol under Wallströms besök.

Han gillar inte det finlandssvenska eller svenskan.

Han är däremot positivt inställd till Sverigedemokraterna. Han har deras trosfränder i sitt eget parti.

 

Tillfället i UNI:s café tydde på att ingen ledde valrörelsen i Helsingfors med eftertanke. Det bådade inte gott.

Erkki Tuomioja, som i HOK-Elanto valet 2016 tog över 4000 röster, ett fantastiskt resultat, ville inte ställa upp i kommunalvalet 2017.

Han menade att en tidigare biträdande stadsdirektör inte bör kandidera. Han hade varit det på 80-talet, för länge, länge sen. Hans kandidatur hade stoppat mycket av svinnet till De gröna. Nu blev det ett bottennapp.

Eero Heinäluoma, som hade varit en hård nöt att knäcka för högerns borgmästarkandidat Jan Vapaavuori, vägrade bli borgmästarkandidat. Kanske blir han presidentkandidat, kanske inte.

Man lyckades få Tuula Haatainen att ställa upp för borgmästarposten. Hon vägrar dock att bli biträdande borgmästare.

Osku Pajamäki, som ledde den socialdemokratiska gruppen i Helsingfors fullmäktige rätt länge, blev plötsligt direktör på Folkets Hus just före kommunalvalet.

Det fixades troligen av företrädaren på posten, Jorma Bergholm, en prominent herre i kulisserna.

Då kommunalvalet redan var i förstugan, valdes en duglig, mindre känd politiker i hans ställe. Han klappade tyvärr igenom i valet.

Pilvi Torsti, som energiskt lett det finskspråkiga partidistriktet i åratal, hoppade också av inför kommunalvalet. I hennes ställe valdes emeritus professor Pentti Arajärvi till ordförande. Han blev inte varm i kläderna innan valet var över.

Pilvi Torsti kovände delvis. Hon blev kandidat i kommunalvalet, men vägrar enligt hörsägen att bli biträdande borgmästare.

Med alla denna vägran av de mest kända och meriterade socialdemokraterna i bagaget, gick socialdemokraterna till val i Helsingfors.

Någon måste leda en valrörelse annars går det illa. Man kan inte bara tänka på sig själv i en folkrörelse.

Distriktsbyrån gjorde så gott den kunde. Det räcker inte långt om de mest kända socialdemokraterna krånglar.

Understödet i Helsingfors för SDP halkade i kommunalvalet ned till 13 procent .

Partiet blev klart distanserat av både Samlingspartiet och De gröna som nu kan styra Helsingfors i fyra år. Vänsterförbundet nafsar i hasorna.

Orsaken till förlusten var naturligtvis inte bara bristen på ledarskap, utan även partiets gammalmodiga politiska profil och brist på vision. SDP var inte tilltalande för nya kandidater, men De gröna var det.

SDP ville råda bot på bostadsbristen som är ett problem i Helsingfors, men att offra en del av centralparken var onödigt och illa.

Den finlandssvenska kandidaten Thomas Wallgren obstruerade här, så jag hade någon att rösta på.

Han blev omvald och nämns nu som en möjlig biträdande borgmästarkandidat. Jag hoppas att han inte tackar nej han också.

Helsingfors, en nordisk stad i en vacker miljö. Den skulle må bra av Thomas med i ledningen. Han är bildad, språkkunnig, omtyckt i gruppen och har kurage att stå upp för de fattigaste i vårt samhälle, även tiggarna och de papperslösa.

Nasima Rasmyar ville inte kandidera för borgmästare. Omvald i fullmäktige ses hon som en möjlig biträdande borgmästare.

En ny intressant medlem i fullmäktige, Eveliina Heinäluoma, nämns som ett fräscht namn för biträdande borgmästarposten. Hon gjorde en fin valrörelse och har en massa politisk kunskap i bagaget hemifrån. Därtill har hon en lämplig examen.

Det är oroande att hon jobbar på lobbyistföretaget Milton.

Det gjorde visserligen partisekreteraren Rönnholm också, innan han tog emot sitt jobb i partiet.

Naturligtvis skall de unga ha rätt att ta de jobb de gillar.

Det är dock problematiskt att vi inte har någon lagstiftning, som gör att lobbandet sker öppet och under hederliga former och att dess ojustaste företeelser kriminaliseras.

Europarådets organ för motarbetande av korruption – Greco – kräver att till exempel att köpande eller säljande av otillbörligt inflytande kriminaliseras.

Varken De grönas eller SFP:s  justitieminister lyckades få iväg en proposition om detta. Sannfinnländarnas justitieminister håller på med ärendet.

Kriminaliseringen är svår att formulera, men å andra sidan är risken att blir oriktigt dömd liten i dessa fall.

Enligt en färsk rapport av OECD är det svårt att få någon dömd för korruption i Finland överhuvudtaget.

Socialdemokraterna kunde itu ordentligt med kraft för att landet får en modern lagstiftning om lobbande och att dess värsta former kriminaliseras.

Det skulle passa såväl vår traditionella som förnyade profil.

 

Jacob Söderman

MNESORD

Välkommen till nya Arbetarbladet!

Chefredaktörerna Mikko Salmi och Johan Kvarnström samarbetar gärna över språkgränsen.

ABL har genomgått en stor förändring i samarbete med tidningen Demokraatti.

Lue lisää

MNESORD

Donner: Känslor får inte plats i vårt samhällssystem

Rafael Donner skriver om känslor och efterlyser en empatisk politik som tar fasta på hur olika reformer och beslut påverkar hur människor känner sig, inte bara hur siffror ändrar.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

”Låt inte det nordiska samarbetet bli en kaffeklubb!”

Nya nätverk, möten med nya människor, möjligheter att påverka Nordenpolitiken så att den fokuserar på ungdomarnas vardag i Norden.

Det är några av de fördelar Kai Alajoki nämner då vi talar om hans engagemang i ungdomspolitiken på nordisk nivå.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

Finlands Pen slår larm: Rasistiska och xenofobiska uttalanden får allt oftare passera

– Vi kämpar mot hat mellan raser, samhällsklasser och folk. Och vi motarbetar alla försök att slå ner yttrandefriheten samt spridandet av medvetna lögner.

Så beskrivs Pen Internationals grundprinciper av Marianne Bargum som sedan 2011 är vice ordförande för Finlands Pen.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

Tre tidigare ordförande stödjer Maarit Feldt-Ranta – ”Ett fenomen föds”

I veckans nummer av tidningen Demokraatti som publiceras i dag, torsdag, finns en helsidesannons med omkring 100 av de namn som stödjer Feldt-Ranta. Tre av dessa har varit ordförande för SDP.

Lue lisää