MENY
[pro_ad_display_adzone id=68868]

Kolumn: Någon måste leda en valrörelse

Kuva: Kari Hulkko

Orsaken till förlusten var naturligtvis inte bara bristen på ledarskap, utan även partiets gammalmodiga politiska profil och brist på vision, skriver Jacob Söderman om SDP och kommunalvalet i Helsingfors. 

SDP i Helsingfors hade organiserat ett tillfälle i Helsingfors Universitets café inför kommunalvalet.  

Sveriges utrikesminister Margot Wallström och borgmästarkandidaten Tuula Haatainen uppträdde med feminism som tema.

Den nya partisekreteraren Antton Rönnholm ledde debatten.

Tyvärr pratade man för länge i en arbetsgrupp, som under Seppo Tiitinens ledning, försöker förnya statsrådets arbetssätt, så jag kom försent.

Tillfället pågick i aulan. I ett hörn stod de tre agerande och talade till ett femtiotal studeranden. Jag stod en stund och lyssnade.

Tillfället gick på engelska.

Sveriges utrikesminister kom till Helsingfors universitet, som officiellt är tvåspråkigt – finska och svenska – och talade engelska.

Arrangörerna påstod senare att man valde engelska så att utländska studeranden skulle förstå vad som sades. Om tillfället skulle stärka borgmästarkandidat Haatainens valframgång, varför välja språket efter dem som inte kunde rösta i valet?

Jag gick tyst därifrån.

I kvällsnyheterna såg jag Sveriges utrikesminister tala engelska med utrikesminister Timo Soini.
Varför talar inte en svensk minister svenska i ett land som enligt grundlagen har två officiella språk, finska och svenska?

Utrikesminister Timo Soini sken som en sol under Wallströms besök.

Han gillar inte det finlandssvenska eller svenskan.

Han är däremot positivt inställd till Sverigedemokraterna. Han har deras trosfränder i sitt eget parti.

 

Tillfället i UNI:s café tydde på att ingen ledde valrörelsen i Helsingfors med eftertanke. Det bådade inte gott.

Erkki Tuomioja, som i HOK-Elanto valet 2016 tog över 4000 röster, ett fantastiskt resultat, ville inte ställa upp i kommunalvalet 2017.

Han menade att en tidigare biträdande stadsdirektör inte bör kandidera. Han hade varit det på 80-talet, för länge, länge sen. Hans kandidatur hade stoppat mycket av svinnet till De gröna. Nu blev det ett bottennapp.

Eero Heinäluoma, som hade varit en hård nöt att knäcka för högerns borgmästarkandidat Jan Vapaavuori, vägrade bli borgmästarkandidat. Kanske blir han presidentkandidat, kanske inte.

Man lyckades få Tuula Haatainen att ställa upp för borgmästarposten. Hon vägrar dock att bli biträdande borgmästare.

Osku Pajamäki, som ledde den socialdemokratiska gruppen i Helsingfors fullmäktige rätt länge, blev plötsligt direktör på Folkets Hus just före kommunalvalet.

Det fixades troligen av företrädaren på posten, Jorma Bergholm, en prominent herre i kulisserna.

Då kommunalvalet redan var i förstugan, valdes en duglig, mindre känd politiker i hans ställe. Han klappade tyvärr igenom i valet.

Pilvi Torsti, som energiskt lett det finskspråkiga partidistriktet i åratal, hoppade också av inför kommunalvalet. I hennes ställe valdes emeritus professor Pentti Arajärvi till ordförande. Han blev inte varm i kläderna innan valet var över.

Pilvi Torsti kovände delvis. Hon blev kandidat i kommunalvalet, men vägrar enligt hörsägen att bli biträdande borgmästare.

Med alla denna vägran av de mest kända och meriterade socialdemokraterna i bagaget, gick socialdemokraterna till val i Helsingfors.

Någon måste leda en valrörelse annars går det illa. Man kan inte bara tänka på sig själv i en folkrörelse.

Distriktsbyrån gjorde så gott den kunde. Det räcker inte långt om de mest kända socialdemokraterna krånglar.

Understödet i Helsingfors för SDP halkade i kommunalvalet ned till 13 procent .

Partiet blev klart distanserat av både Samlingspartiet och De gröna som nu kan styra Helsingfors i fyra år. Vänsterförbundet nafsar i hasorna.

Orsaken till förlusten var naturligtvis inte bara bristen på ledarskap, utan även partiets gammalmodiga politiska profil och brist på vision. SDP var inte tilltalande för nya kandidater, men De gröna var det.

SDP ville råda bot på bostadsbristen som är ett problem i Helsingfors, men att offra en del av centralparken var onödigt och illa.

Den finlandssvenska kandidaten Thomas Wallgren obstruerade här, så jag hade någon att rösta på.

Han blev omvald och nämns nu som en möjlig biträdande borgmästarkandidat. Jag hoppas att han inte tackar nej han också.

Helsingfors, en nordisk stad i en vacker miljö. Den skulle må bra av Thomas med i ledningen. Han är bildad, språkkunnig, omtyckt i gruppen och har kurage att stå upp för de fattigaste i vårt samhälle, även tiggarna och de papperslösa.

Nasima Rasmyar ville inte kandidera för borgmästare. Omvald i fullmäktige ses hon som en möjlig biträdande borgmästare.

En ny intressant medlem i fullmäktige, Eveliina Heinäluoma, nämns som ett fräscht namn för biträdande borgmästarposten. Hon gjorde en fin valrörelse och har en massa politisk kunskap i bagaget hemifrån. Därtill har hon en lämplig examen.

Det är oroande att hon jobbar på lobbyistföretaget Milton.

Det gjorde visserligen partisekreteraren Rönnholm också, innan han tog emot sitt jobb i partiet.

Naturligtvis skall de unga ha rätt att ta de jobb de gillar.

Det är dock problematiskt att vi inte har någon lagstiftning, som gör att lobbandet sker öppet och under hederliga former och att dess ojustaste företeelser kriminaliseras.

Europarådets organ för motarbetande av korruption – Greco – kräver att till exempel att köpande eller säljande av otillbörligt inflytande kriminaliseras.

Varken De grönas eller SFP:s  justitieminister lyckades få iväg en proposition om detta. Sannfinnländarnas justitieminister håller på med ärendet.

Kriminaliseringen är svår att formulera, men å andra sidan är risken att blir oriktigt dömd liten i dessa fall.

Enligt en färsk rapport av OECD är det svårt att få någon dömd för korruption i Finland överhuvudtaget.

Socialdemokraterna kunde itu ordentligt med kraft för att landet får en modern lagstiftning om lobbande och att dess värsta former kriminaliseras.

Det skulle passa såväl vår traditionella som förnyade profil.

 

Jacob Söderman

ÄMNESORD
[pro_ad_display_adzone id=139047]

Anette Karlsson: ”Kiky” kastar orättvis skugga över mångas sommar

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

FSD:s vice ordförande finner det olyckligt att konkurrenskraftsavtalet (“kiky”) nu drabbar lågavlönade människor som vore förtjänta av att få fira semester ordentligt.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139132]

FFC-utredning: Man får ut mer av den nya teknologin om arbetstagarna får delta i anskaffningsbesluten

Kuva: Pixabay

Det lönar sig att ta med arbetstagarna i ett så tidigt skede som möjligt, när man planerar att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna. Ett forskningsprojekt om smart teknologi som FFC har låtit göra visar att det verkar finnas ett avgörande samband mellan hur väl arbetstagarnas upplever att de kan påverka besluten och hur de förhåller sig till den nya teknologin.

 

Besluten om att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna är ofta förhastade och systemen är många gånger halvfärdiga. Det visar en intervjuundersökning som FFC har låtit göra. Till exempel har hemvårdarna fått billiga mobiltelefoner av arbetsgivaren, men det går långsamt och är komplicerat att sköta uppgifterna med mobilerna.

 

– Arbetstagarna är ofta försökskaniner som blir tvungna att testa maskiner, apparater och halvfärdiga program, ofta utan nödvändig utbildning eller introduktion. Det här leder till problem med både kunnande och teknik som inte fungerar, konstaterar FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

I FFC:s förtroendemannapanel, som publicerades i våras, uppgav endast 28 procent av de svararande att den nya teknologin har förbättrat produktiviteten på arbetsplatsen. Antila anser att andelen är häpnadsväckande liten.

 

– Den svaga inverkan på produktiviteten beror antagligen på att man inte tar hänsyn till personalens synpunkter när man fattar beslut om att skaffa maskiner och apparater. Det leder till brister i arbetstagarnas förmåga att utnyttja den nya teknologin.

 

Antila föreslår därför att man i Finland tar i bruk ett nytt utvecklingsprogram för arbetslivet, som kan hjälpa med att ta i bruk och utnyttja digitala lösningar på arbetsplatserna.

 

– Programmet skulle bidra till att höja produktiviteten, förbättra arbetshälsan och förlänga arbetskarriärerna.

 

Arbetet blir allt mer ensamt

Temaintervjuerna visar att det sociala umgänget och kommunikationen ansikte mot ansikte har minskat på arbetsplatserna inom FFC:s branscher. En posthanterare arbetar ensam i bullret från sin maskin och en skogsmaskinsförare ser sina arbetskamrater en gång om året. En resebyråtjänsteman upplever att kärnan i jobbet – dialogen med kunderna – har försvunnit.

 

Ingen av dem som intervjuades uppgav att teknologin skulle ha rationaliserat kommunikationen mellan människor och gett mer tid för verklig växelverkan.

 

– Kommunikationsteknologin har lett till att antalet meddelanden har ökat, men samtidigt har det personliga umgänget människor emellan minskat. Att man ska vara anträffbar, pressen på att svara snabbt på meddelanden och att meddelandena missförstås har lett till ökad belastning för en del av den arbetande befolkningen, påpekar Juha Antila.

 

Arbetsuppgifter försvinner, men nya uppstår i stället

Någon oro över att få behålla jobbet framkom inte på individnivå i temaintervjuerna, trots att det på ett allmänt plan fanns en oro över att automatiseringen och effektiveringen leder till färre arbetstillfällen. Till exempel berättade en servicetekniker på en bilfirma att den nya tekniken leder till mindre mekaniskt servicearbete, men mer elarbete och programmering.

 

– Vissa arbetsuppgifter försvinner, men inte nödvändigtvis hela jobbet. När det handlar om tunga eller farliga arbetsuppgifter kan det här också vara en bra sak, säger FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

Också de utredningar som FFC tidigare har publicerat tyder på att de teknologiska reformerna inte har märkbara effekter på sysselsättningen. I FFC:s arbetslivsbarometer berättade 74 procent av arbetstagarna på de arbetsplatser som har tagit i bruk ny teknologi, att inga arbetsuppgifter som de har haft har övertagits av maskiner, automater, robotar eller annan teknologi. Motsvarande resultat gav FFC:s förtroendemannapanel, där 72 procent av de förtroendevalda bedömde att den nya teknologin inte har haft någon effekt på sysselsättningen.

 

Så här har FFC utrett vilken inverkan smart teknologi har på arbetslivet

 

Finlands största löntagarorganisation FFC har under våren utrett hur ibruktagandet av artificiell intelligens och annan smart teknologi påverkar löntagarnas arbete. Utredningarna är en del av FFC:s fyraåriga projekt Möjligheternas tid. Projektet inleddes i fjol och tidigare teman har varit den nya vuxenutbildningen och arbetstagarnas ställning inom plattformsekonomin.

 

Temaintervjuer: Den artificiella intelligensen kommer – förändras vardagen i arbetaryrken?

Utredningen gjordes med kvalitativ metod. Åtta personer i sju olika yrken intervjuades strukturerat i februari och mars 2018. En av intervjuerna gjordes per telefon, medan de övriga sex intervjuerna gjordes personligen ansikte mot ansikte. Utredningen gjordes av Mikko Kesä Oy på uppdrag av FFC.

 

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50534]

Monika Fagerholm om välfärdssamhällets grundprincip: ”Det handlar om att bidra till något större”

Kuva: Johan Kvarnström
Monika Fagerholm anser att Sipiläs regering undkommer svåra och angelägna frågor alltför enkelt.

Demokratin måste ständigt vinnas på nytt, sade Olof Palme för 50 år sedan och det gäller även i dag. Författaren Monika Fagerholm tillskriver journalister en avgörande roll i detta och förfasas över dagens brist på kritiska följdfrågor. Hon anser att regeringen ständigt kommer för enkelt undan och hoppas på förändring efter en socialdemokratisk valrörelse som lyfter fram och klargör de grundläggande principerna för välfärdssamhället.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50540]

Socialdemokratiska Kvinnor varnar: Brådska med vårdreformen äventyrar demokratin

Tytti Tuppurainen leder Demarinaiset.

Ändamålen helgar inte medlen, säger Tytti Tuppurainen, ordförande för Demarinaiset (Socialdemokratiska Kvinnor) angående vård- och landskapsreformen.

 

SDP:s kvinnoförbund understryker att social- och hälsovårdstjänsterna måste förnyas varsamt och eftertänksamt i enlighet med laglighet och rättsstatens principer. Att det behövs en reform är givet, bland annat för att utjämna hälsoskillnader och förbättra tillgången till service.

Ordförande Tytti Tuppurainen ser den offentliga sektorns förtjänster, som finns tack vare yrkemänniskornas helhjärtade insatser, som en stark grund att bygga förbättringar på.

Hon anser att en reform framför allt ska förbättra tillgången till service på grund (primär) nivå i hela landet och minska hälsoskillnader mellan människor och olika områden.

Även vårdkedjans smidighet behöver ses över och socialtjänster garanteras för de som mest behöver dem.

Förbundet lyfter fram att finansieringen måste säkras.

Allt detta är i enlighet med hela SDP:s strävanden. Enligt Demarinaiset handlar det dock om grundläggande principer som Sipiläs regering dessvärre har övergett.

Tuppurainen efterlyser samarbete med förståelse och ödmjukhet.

– Regeringens politik är redan hotfullt nära gränsen för maktutövning, vilket leder från demokrati till despotism, säger Tuppurainen.

 

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139162]