MENY
tyovaenkirjallisuuspaiva
kaisaniemi

Kolumn: Farliga, falska dueller

Kuva: Kari Hulkko

Tuula Haatainens meriter och kunnighet bör föras fram i borgmästarvalet. Man måste krossa den falska bilden av en duell mellan högern och De gröna som HS trollat fram, skriver Jacob Söderman.

Helsingin Sanomat har gång på gång låtit påskina att kommunalvalet i Helsingfors är en duell mellan två borgmästarkandidater: Samlingspartiets Jan Vapaavuori och De grönas Anni Sinnemäki.

De betecknas av tidningen (21.3.2017) på ledarplats som överlägsna kandidater, medan de andra partiernas kandidater är ”marginella”.  

Litet tidigare påstod tidningen att Sinnemäki var respekterad (“arvostettu”), men tiger om vem som respekterar henne.

HS var det liberala framstegspartiets (Edistyspuolue) språkrör i tiden. Partiet försvann för att återuppstå som De gröna i Helsingfors. I dag är det ett borgerligt liberalt parti som stilla lämnar de ekologiska frågorna åt sidan. Det behagar tidningen.

Så långt har tidningen inte ändå gått att den betonat Sinnemäkis kompetens för uppgiften. Att styra huvudstadens enorma ekonomi och talrika personal och föra staden och dess invånare mot en bättre framtid är ett krävande uppdrag.

Sinnemäki skrev visor som ung. Hon har studerat rysk litteratur vid Helsingfors universitet och slutade vid hum.kand. (då en mellanexamen). Precis som Socialdemokraternas Tuula Haatainen har hon ministererfarenhet.

För ekologin och de gröna värdenas del är hon såtillvida rar, att den generalplan hon nyligen drev igenom, tillåter byggandet av bostäder på centralparkens marker och öppnar Vårdö (Vartiosaari) för lyxbostäder.

SDP:s kandidat Tuula Haatainen har avlagt både fackexamen och akademisk examen. Hon har skött uppdraget som biträdande stadsdirektör i staden och varit direktör på Stadsförbundet. I dag leder hon ett viktigt utskott i riksdagen. Hon avfärdas av HS som marginell.

Tidningens argumentation är i grunden falsk. Borgmästaren väljs inte alls på basen av att en kandidat får mycket röster i kommunalvalet. Inte ens om partiet får mest röster betyder det att kandidaten blir vald.

Valet av borgmästare kräver att majoriteten i fullmäktige ställer sig bakom valet.

Tidningens linje har grumlat till vad kommunalvalet i Helsingfors egentligen gäller: Hur sköts övergången bäst i invånarnas intresse när social- och hälsovården flyttas till landskapet om vård- och landskapsreformen blir verklighet?

Ger staden bort sin personal, sina byggnader och alla verktyg och anordningar man köpt under åren utan ersättning till landskapet?

Hur kan staden i framtiden garantera att dess befolkning får en bra betjäning inom social- och hälsovården?

Kan staden, som mister cirka 50 procent av sina uppgifter och ekonomi, framstå som rikets huvudstad med alla de uppgifter som ankommer på den?

Vad blir dess roll som skolstad, som universitetsstad och som centrum för landets kulturliv? Hur sköter man trafiken och bostadspolitiken utan att offra gröna områden för byggande? Stadsborna har nämligen fritid också.

Hur skall Helsingfors behålla sin dragningskraft som viktig metropol vid Östersjön?

Allt detta kräver ett fullmäktige med kunskap och vision och en kunnig och meriterad borgmästare.

 

För Socialdemokraterna är det skäl att inte ge upp.

Tuula Haatainens meriter och kunnighet bör föras fram. Man måste krossa den falska bilden av en duell mellan högern och De gröna som HS trollat fram.

SDP:s kandidater har inte mycket tid på sig. Det gäller att sätta igång.

Thomas Wallgren, som strongt försvarade centralparken och inte ville bygga lyxbostäder på Vårdö, bör synas och ta sig ton, banne mig. Hans budskap behövs.

Han ställer upp för svaga och utstötta och för miljön även när De gröna vill sprida asfalt och betong. Det gäller dock att ropa ut sitt budskap ibland. Det är val på kommande.

En annan duell står på lut inom snar framtid, det vill säga valet av president för republiken.

Jutta Urpilainen tackade nej till en kandidatur. Ingen tycks veta vad tidigare talmannen och partiordförande Eero Heinäluoma tänker. SDP är utan kandidat.

Partiordförande Antti Rinne har sagt att SDP:s kandidat väljs efter kommunalvalet. Bra så! Men vem?

På gamla goda tiden skulle man ha fylkat sig bakom den sittande presidenten Sauli Niinistö.

Nu anses en egen kandidat vara nödvändig. En mardröm är att nästa presidentval blir en repris av det tidigare, en sympatisk grön kommer med i andra omgången, medan socialdemokraten trillar ned under 10 procent.

Det skulle betyda att De gröna utklassar Socialdemokraterna två gånger i viktiga val, det vill säga i valet av borgmästare för Helsingfors och i valet av republikens president.

Det gäller nu att sätta alla klutar till, att göra ett hyfsat kommunalval i Helsingfors.

Arbetarrörelsen har minsann erfarenhet av att ha borgerliga tidningsdrakar emot sig.

Leta upp dem som inte tänker rösta och få dem att ändra uppfattning, så blir det framgång.

SDP måste finna en trovärdig presidentkandidat och föra en kampanj som för kandidaten in på slutrakan, med i andra omgången.

En stridbar, kunnig kvinna har den bästa chansen; hur vore Sanna Marin, fullmäktigeordföranden från Tammerfors?

Hon är en frisk fläkt i rörelsen och har kurage. Det senaste i utrikespolitik – och försvarspolitik kan man snabbt sätta sig in i. Hon skulle göra ett bra val.

Man börjar själv bli en antikvitet i rörelsen, så ni får förlåta mig, om jag säger som jag tycker.

Jag skulle krypa till korset, beställa tid på slottet och be Sauli Niinistö ställa upp som partiets kandidat.

Inte alldeles renlärigt, men möjligheterna att vinna presidentvalet skulle öka. Får man SFP med så skulle det se bättre ut. De svenska intressena behöver någon som ställer upp för dem.

Samlingspartiet skulle troligen svälja några gånger och komma med det också. Och republiken finge en bra president.

Jacob Söderman

MNESORD

Välkommen till nya Arbetarbladet!

Chefredaktörerna Mikko Salmi och Johan Kvarnström samarbetar gärna över språkgränsen.

ABL har genomgått en stor förändring i samarbete med tidningen Demokraatti.

Lue lisää

MNESORD

Donner: Känslor får inte plats i vårt samhällssystem

Rafael Donner skriver om känslor och efterlyser en empatisk politik som tar fasta på hur olika reformer och beslut påverkar hur människor känner sig, inte bara hur siffror ändrar.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

”Låt inte det nordiska samarbetet bli en kaffeklubb!”

Nya nätverk, möten med nya människor, möjligheter att påverka Nordenpolitiken så att den fokuserar på ungdomarnas vardag i Norden.

Det är några av de fördelar Kai Alajoki nämner då vi talar om hans engagemang i ungdomspolitiken på nordisk nivå.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

Finlands Pen slår larm: Rasistiska och xenofobiska uttalanden får allt oftare passera

– Vi kämpar mot hat mellan raser, samhällsklasser och folk. Och vi motarbetar alla försök att slå ner yttrandefriheten samt spridandet av medvetna lögner.

Så beskrivs Pen Internationals grundprinciper av Marianne Bargum som sedan 2011 är vice ordförande för Finlands Pen.

Lue lisää

MNESORD

Diskussion

Tre tidigare ordförande stödjer Maarit Feldt-Ranta – ”Ett fenomen föds”

I veckans nummer av tidningen Demokraatti som publiceras i dag, torsdag, finns en helsidesannons med omkring 100 av de namn som stödjer Feldt-Ranta. Tre av dessa har varit ordförande för SDP.

Lue lisää