Kaa Eneberg: Om hårda öden i Stalins ”arbetarparadis”

Fortfarande ringer folk för att fråga vad det till exempel blev av morfars far som flyttade till Sovjetunionen på 1930-talet, berättar Kaa Eneberg. Sedan år 2000 har hon i Sverige utgett tre uppmärksammade böcker om det hårda öde som mötte de svenska Rysslandsemigranterna under Stalinterrorn.

För många gav hennes undersökningar ett länge efterlängtat svar på vad som egentligen hände deras kära anförvanter. Men andra var kanske inte helt oväntat lika entusiastiska över de sanningar som hon då lade fram.

Kaa Eneberg beskriver sig som ”entinen Kaarina Kaukoniemi”, alltså som ogift Kaarina Kaukoniemi.

– Min pappa var purfinne, medan min mamma var en finlandssvensk flicka från Kyrkslätt. Kaa Eneberg bor sedan 1960 i Sverige.

På femtiotalet jobbade hon som journalist vid Hufvudstadsbladet. I Sverige arbetade hon först vid den amerikanska nyhetsbyrån United Press innan hon år 1975 anställdes som politisk redaktör vid den stora svenska morgontidningen Dagens Nyheter där hon stannade till sin pensionering år 2000. Hur kom då Eneberg att börja forska i ett så känsligt ämne som Rysslandsemigranterna?

– Jo, det startade i slutet av 1990-talet med att jag var med på en journalistresa till Petrozavodsk i Karelen för att se vad dom gör med svenska biståndspengar. Där mötte jag en svensk som ville ha tolkhjälp för att träffa en kvinna som kunde finska. Hon behövde mediciner till sin döende man, berättar Kaa Eneberg.

Denna kvinna hade just skrivit en bok tillsammans med en finsk journalist om offren för trettiotalets terror i Karelen,

– Egentligen var boken en katalog. Men där hittade jag också tretton svenska namn, bland dem till exempel Kalle Andersson, född i Kiruna, som väckte mitt intresse, säger Eneberg.

Dagens Nyheters nyhetschef blev intresserad och publicerade en artikel om detta. Resultatet var att redaktionen blev nerringd av släktingar till offren. Därefter skrev Kaa Eneberg boken ”Tvingade till tystnad” år 2000. Några år senare utgav hon böckerna ”Förnekelsens barn – Svenskarna som drog österut” 2003, samt ”Knuts ask och kejsaren av Karelen – Om den svenska Rysslandsfebern” 2007. Eneberg berättar att det i böckerna finns både roliga och sorgliga historier.

– En kvinna ringde och berättade att hon blivit uppmanad att köpa Dagens Nyheter för att det där stod om hennes pappa. Och mycket riktigt. I DN såg hon sin pappa, konstaterar Eneberg.

En annan förvånad kommentar var att ”ni har ju alltid sagt att pappa dog i lunginflammation”, när det framgick att fadern av Stalins bödlar blivit avrättad med nackskott.

– En del av de svenska namnen är också förvanskade till ryska. Det genomgående för alla dödsoffer är att dom fick falska dödsattester som Finlands och Sveriges ambassader levererade. Ingen hade dittills haft anledning att ifrågasätta detta, säger Eneberg.

Historieforskaren och människorättsaktivisten Jurij Dimitrijev från Petrozavodsk började under 1990-talet gräva upp massgravar i Sandarmoh i Karelen som ingen dittills känt till.

– När han undersökte likresterna hittade han hål i nacken vilket visade att offren inte dött en naturlig död. Senare fick Dimitrijev hjälp av värnpliktiga i grävningsarbetet. I Sandarmoh finns numera en minnessten, säger Eneberg.

Men avslöjandena har också fött motkrafter. Eneberg påminner om att det i Ryssland bland annat vuxit fram en rörelse som förhärligar Stalin.

– Dessutom finns det andra grupper i Ryssland som tycker att nu får det vara nog med att forska i terrorn. Något som även drabbar människorättsorganisationen Memorial som Dimitrijev samarbetar med, konstaterar Eneberg.

Det var ekonomisk depression och växande arbetslöshet som speciellt i Norrland i Sverige fick folk att ta chansen att flytta till Sovjetunionen för att där bygga upp det nya Sovjet-Karelen med den finlandssvenska kommunisten Edvard Gylling som ledare.

– I ryska Karelen bodde bara fattiga finnar och karelare. Så kom utlänningarna som fick hyggliga bostäder och utländsk valuta som de kunde köpa varor för i specialbutiker medan karelarna svalt. Det ledde till bitterhet, skvaller och angiveri vilket ökade Stalins misstänksamhet mot utlänningar. Angivarna kunde dessutom få de angivnas bostäder. De som blivit angivna blev däremot arresterade och antingen avrättade eller sända till olika fångläger, Gulag som de kallas, säger Eneberg.

Av hennes böcker framgår också att Sveriges kommunistiska parti (SKP) värvade arbetare från Sverige till Sovjetunionen. I Kiruna hade partiet ett eget värvningskontor.

– För att få flytta måste man i början vara partimedlem. Senare räckte det med att säga att man älskar Sovjetunionen. SKP fick dessutom betalt för varje arbetare som flyttade till Sovjetunionen.

Men alla i Sverige var inte odelat förtjusta i Kaa Enebergs forskningsresultat.

– Jag utsattes för trakasserier. Kultureliten angrep mig i taskiga tidningsartiklar där man sade att jag ljuger och att jag hittar på. Vänsterpartiets ordförande Lars Werner ringde mig och kom med bortförklaringar och undanflykter och menade att jag inte fattat någonting. Men jag tog inte åt mig för som finländskt krigsbarn i Sverige är jag härdad, framhåller Eneberg.

Också i USA och Kanada förekom värvning bland svenska och finska emigranter. I boken Förnekelsens barn berättar Eneberg hur den världsberömda filmstjärnan Greta Garbo under trettiotalet med en Atlantångare från USA reste till Göteborg. Från sitt förstaklassdäck följde hon med hur en skara Rysslandsfarare, män kvinnor och barn, under överfarten entusiastiskt sjöng síg genom resan nere på däck. Garbo blev jätteförtjust. Vem kunde då ha anat villka helveteserfarenheter de hade att vänta i Stalins ”arbetarparadis”.

Kaa Enebergs material om de svenska offren för Stalinterrorn finns numera i Riksarkivet i Sverige dit den som vill ha mera information kan gå. Eneberg anser att hon gjort en samhällelig insats genom sin forskning.

– Men jag var inte riktigt förberedd när jag inledde projektet. Det kusliga ligger i att man nu vet hur saker och ting egentligen ligger till, säger hon.

Henrik Helenius

 

AVAINSANAT

Motioner och resolutioner diskuterades under kongressens andra dag

Kuva: Foto: Topi Lappalainen

FSD:s kongress hölls även som distansmöte på Teams som en tvådagars tillställning. Efter lördagens resolution om den gemensamma välfärden kom det två resolutioner till under söndagen, en om regeringen Marins vårdreform och en om att Finland borde ansluta sig till FN:s kärnvapenförbud. Behandlingen av motionerna löpte smidigt men en av motionerna väckte tillräckligt mycket debatt för att gå till omröstning. Socialdemokratiskt Forums motion om att tillåta eutanasi som hade stöd av styrelsen men beredningsutskottet emot sig röstades ned med siffrorna 33-12 och två blankröster.

 

Lue lisää

Anna Caldén blir inspirerad och taggad av kongressen

Kuva: Foto: Sofia Jernström
Anna Caldén hämtar inspiration av FSD:s kongresser, också när kongressen hålls digitalt.

Anna Caldén, 39, är ordförande för FSD Österbotten. Hon har nyligen blivit invald i SDP:s partifullmäktige och hon har suttit i stadsfullmäktige i Nykarleby i fyra mandatperioder. Nu gäller det för henne att ta sats inför kommunalvalet för femte gången. ABL intervjuade henne under FSD:s digitala kongress om stämningarna i Österbotten och om själva kongressen.

 

Lue lisää

FSD:s digitala kongress kom igång

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
SDP:s vice ordförande Matias Mäkynen var huvudtalare på FSD:s kongress.

FSD:s kongress hålls på distans den 24 och 25 oktober. Den officiella kongressorten blev Helsingfors eftersom kongressens ordförande för talet från partikansliet. Men i  praktiken befinner var och en sig i olika delar av Finland och deltar digitalt på Teams.

 

Lue lisää

Jan Nyström: ”Delaktighet är en viktig valfråga”

Kuva: Foto: Topi Lappalainen
Jan Nyström i Borgå under kampanjdagen den 10 oktober.

Jan Nyström, 43, är ordförande för Borgå svenska socialdemokrater (BSS) och har siktet inställt på kommunalvalet 2021. ABL träffade honom i samband med SDP:s kampanjdag på torget där han och andra aktiva deltog i evenemanget med arbetsminister Tuula Haatainen.

 

Lue lisää

Kurvinen bytte parti tillbaka till SFP

Kuva: kyösti kurvinen

FSD:s tidigare andra vice ordförande Kyösti Kurvinen har bytt parti till Svenska folkpartiet. Avhoppet av Pargaspolitikern offentliggjordes av SFP den 6 oktober. Till ABL hade Kurvinen inga kommentarer.

 

Lue lisää