Jämställd barkväll ställde frågor om feminism

På måndagskvällen diskuterades feminism och jämställdhet i Vasa. Vad betyder egentligen feminism och vad kan man kan man göra för att öka jämställdheten? Det diskuterades på den politiska barkvällen.

-För mig är feminism mer än att förbättra kvinnornas ställning. Feminism handlar om att förbättra hela samhället, alla människor är lika värdefulla oberoende bakgrund, säger Anette Karlsson.

Måndagen den sjunde december ordnade Finlandssvenska unga socialdemokrater och Socialdemokratiska studerande ÅSS en jämställd barkväll i Vasa. Temat för den politiska barkvällen var jämställdhet och feminism.

Anette Karlsson, styrelsemedlem i Socialdemokratiska kvinnor och Malin Gustavsson, konsult i jämställdhets- och mångfaldsfrågor på Ekvalita föreläste om jämställdhet i vardagen.

Karlsson och Gustavsson kallar sig för feminister. En handuppräckning bland de 60 som deltog i barkvällen visade att ungefär en fjärdedel ville kalla sig för feminist.

-Feminism för mig är möjligheten att vara den man är oberoende vilket kön man identifierar sig med, säger Malin Gustavsson.

Hon säger att kön spelar en stor roll i dagens samhälle och poängterar att alla skall ha samma rättigheter och skyldigheter oberoende kön man identifierar sig med.

Karlsson ställde en fråga till publiken,

-Vem av er känner någon som fått barn? Frågade ni om barnet var en flicka eller pojke?

Nästan alla på puben i Vasa räckte upp handen.

-Själv brukade jag ställa frågan om barnets kön, men jag har nu valt att sluta fråga. För är det rätt att jag kräver ett svar? Redan från födseln sätts barnen i olika fack, barnet får en rosa eller en blå mössa på BB. Alla människor ska få vara människa och inte tvingas in i onödiga pojk- och flickfack, säger Karlsson.

I jultider är leksaker ofta i fokus. Leksakskatalogerna är fyllda med bilar för pojkar och prinsessleksaker och barbiedockor för flickor. Vill en pojke använda prinsessklänningen och flickan leka med den radiostyrda bilen så ska det vara okej.

-Feminism betyder också att det är fritt att ha prinsessklänning som flicka om man vill, men det ska inte krävas från början, säger Gustavsson.

En fråga från publiken kommer om militärtjänstgöringen. Varför är inte den jämställd?

-Vem ska kämpa för vems rättigheter? Säger Malin Gustavsson som ifrågasätter om det är kvinnorna som ensamt ska kämpa för allas rättigheter.

-Jag vill se fler manliga feminister och jämställdhetsförespråkare som också kämpar för jämställd militärtjänstgöring och för föräldraledighet, säger Gustavsson.

Gustavsson och Karlsson vill att samhället skall komma ifrån det heteronormativa. En man ska vara på ett visst sätt och en kvinna på ett visst sätt, det är oskrivna regler som finns i vårt samhälle. Dessa regler och ideal varierar från land till land.

-Det är inget fel med att vilja vara en kvinnlig kvinna eller en manlig man. Men det är fel att det finns oskrivna regler som tillämpas i samhället, säger Gustavsson.

Malin Gustavsson frågar åhörarna om någon är eller har känt sig som en pojkflicka. Sju kvinnor räcker upp handen.

-Har någon känt sig som en flickpojke? Frågar Gustavsson till näst.

En man räcker upp handen.

-Den dagen det är lika coolt och accepterat att vara flickpojke som pojkflicka, då har vi nått någon form av jämställdhet, säger Malin Gustavsson.

-Under kvällen diskuterades också bland annat jämställdhet i parförhållanden, anställning och fördelning av föräldraledighet.

Caroline Lång

AVAINSANAT

”De som vägrar straffas stenhårt – det första som händer är gruppvåldtäkt”

Kuva: Foto: Nick Cornish
Barbie Latza Nadeau.

Längs industri- och stationsgator i Italien står de. Unga nigerianska flickor som lämnade familj, fattigdom och söndergrusade drömmar om skolgång i hopp om en ljusare framtid i Europa. Men som nu släpat med sig industripallar som de gör en brasa av för att värma sig vid vägkanten under de råa vinterkvällarna. Varje dag tvingas de med våld eller hot om våld ut på gatan. För skulden till människohandlarna ska till varje pris betalas tillbaka.

 

Enligt den internationella flyktingorganisationen IOM kom det 11 000 unga nigerianska kvinnor till Italien bara under 2016. I stort sett alla var från Edo state i södra Nigeria. Uppskattningsvis 90 procent av dem hade smugglats för ett syfte, att tvingas sälja sina kroppar längs italienska vägar.

 

Nigeria är bara ett av de länder i världen där många flickor och unga kvinnor bli offer för människohandel. Globalt ökar människohandeln stadigt. Det rapporterar FN:s organ för bekämpning av narkotika och kriminalitet (UNOCD). Kvinnor och flickor utgör 70 procent av offren. Den sexuella exploateringen är det huvudsakliga syftet med människohandeln och 60 procent av de globala fallen är kopplade till det.

 

Den amerikanska journalisten Barbie Latza Nadeau har skrivit en bok om de unga nigerianska flickor som under falska förespeglingar om arbete som barnvakter eller hårflätare hos släktingar och vänner tas till Europa för att exploateras som sexslavar.

 

– Runt årsskiftet 2015 – 2016 var båtarna fulla med jätteunga kvinnor från Nigeria, som inte hade en aning om vad som väntade dem, säger Latza Nadeau.

 

Kvinnan, kallad Madam, som flickorna gett all sin tillit till är inget annat än en mellanhand i människohandeln – den länk som möjliggör rekryteringen i hemlandet.

 

Innan avresa tvingas de unga flickorna genomgå en särskild juju-rit i hemlandet. Under denna ger de saliv eller menstruationsblod, avklippta naglar och pubeshår som läggs i ett litet paket och i samband med det läggs en förbannelse över flickorna.

 

Den innebär ett hot. Om de inte betalar tillbaka pengarna de blir skyldiga för resan kommer något hemskt att hända dem eller deras familjemedlemmar. Ritualen binder dem stenhårt till deras Madam, som iklär rollen både som räddare och utnyttjare på samma gång.

 

– Det är inte något konstigt att en sådan ritual genomförs där flickorna kommer ifrån, men väl i Europa gör det att flickorna är skräckslagna och inte vågar bryta sig ur det helvete de hamnar i, säger Nadeau.

 

Under arbetet med boken säger Latza Nadeau att hon mest av allt förvånades över att det är just kvinnor som utnyttjar andra kvinnor, i alla fall i den synliga delen. Och att det är kvinnor som försöker göra något åt och hjälpa dem.

 

– Det är långt ifrån en kvinnlig ensak, bakom finns brottssyndikat som tjänar stora pengar på att utnyttja de här kvinnorna som används som vapen, säger hon.

 

Människohandel är en extremt lukrativ verksamhet. Att ta en nigeriansk flicka till Italien kan i dag, sedan gränserna i Europa i princip har stängts, kosta runt 10 000 euro tidigare var priset 4 000 – 5 000 euro. Pengarna går till att betala flera led av smugglare, avgiften för att komma ut från fängelse i Libyen och för att ta sig hela vägen över Medelhavet.

 

– När flickorna kommer hit ska de betala tillbaka det tredubbla, drygt 30 000 euro, genom att tvingas sälja sex på gatan, för 15 -20 euro per klient, under minst fem år. De som vägrar straffas stenhårt. Det första som händer är gruppvåldtäkt, säger Barbie Latza Nadeau.

 

Den italienska maffian har traditionsenligt aldrig varit direkt inblandad i sexslavsindustrin, men det betyder inte att de inte tjänar pengar på den.

 

Så hur hänger då sexslavsindustrin samman med den italienska maffian? Barbie Latza Nadeau har endast undersökt Camorrans inblandning i områden i Castel Volturno, inte långt från Rom och Neapel.

 

Där måste alla Madams betala de nigerianska gängen, som driver organiserad droghandel, för att få deras beskydd. Den nigerianska maffian måste i sin tur betala Camorran för att få driva sin droghandel och verka på deras territorium.

 

– Det är ett välsmort maskineri, som skapar ett osannolikt flöde av kontanter mellan olika aktörer, vilket är nästan omöjligt att kontrollera, säger Latza Nadeau.

 

Att nigerianska tjejer är del av människohandeln till Europa för att utnyttjas som sexslavar är ett känt fenomen. Men ingen samhällsinstitution tar ansvar och gör något åt det.

 

Däremot finns det eldsjälar som försöker hjälpa enskilda tjejer.

 

– Det kändes osannolikt att det skulle vara just äldre vita katolska nunnor som lever i celibat som skulle komma att bli, i många fall, de enda som dessa flickor litar tillräckligt på för att ta hjälp, säger Latza Nadeau.

 

Hon anser att såsom situationen är nu är det faktum att tjejerna är ute på gatan den enda möjlighet de har att också bli räddade ut ur situationen. Det är till exempel på gatan de hjälporganisationer som försöker närma sig tjejerna rör sig och lyckas etablera kontakt.

 

I Nigeria finns en anti-trafficking myndighet (NAPTIP) som sedan den nya chefen Juie Okah-Donli tog över, enligt Latza Nadeau, har gjort ett bra arbete med att försöka informera och varna tjejer för att acceptera en inbjudan till Europa.

 

– Tyvärr har det arbetet motarbetats genom ett flöde av information med positiva budskap som tjejerna i Europa tvingas skicka till hemlandet via sociala medier, vilket fortsätter göda bilden av Europa som en framtidens möjlighet, säger hon.

 

NAPTIP har även drivit rättsprocesser mot människosmugglare.

 

– Det är viktigt att visa att det inte råder straffrihet för människosmuggling, varken i Nigeria eller i Europa, säger Julie Okah-Donli.

 

Trots att de italienska hamnarna i dag är stängda för migranterna, så fortsätter det föras in nigerianska unga kvinnor i Italien.

 

– Migrationen och människohandeln för sexuella ändamål är två separata ting, konstaterar Barbie Latza Nadeau.

 

 

 

 

 

FAKTABOK

Titel: Maffiakusten – Prostitution, knark och vapen i dagens Italien

Författare: Barbie Latza Nadeau

Översättning: Emeli André

Förlag: Lind & CO

Sidor: 253.

Christin Sandberg

Flera miljarder svenska kronor gick till motståndet i Sydafrika – ”vi var smarta”

Kuva: Foto: Ida Karlsson/IPS
Birgitta Karlström Dorph, 79, arbetade med ett hemligt uppdrag i Sydafrika mellan åren 1982 och 1988 och hjälpte till att kanalisera flera miljarder kronor till motståndsrörelsen mot apartheid. Hon blev senare ambassadör i Etiopien och Botswana.

Det är 25 år sedan apartheid avskaffades. Birgitta Karlström Dorph, tidigare diplomat i Sydafrika, avslöjar nya detaljer om det svenska stödet till motståndsrörelsen i landet.

 

‒ Varför stoppade de oss inte? Kanske de inte förstod hur omfattande verksamheten var. Pengar skickades genom så många olika kanaler. Vi var smarta, säger Birgitta Karlström Dorph.

Mellan åren 1982 och 1988 arbetade hon med ett hemligt uppdrag i Sydafrika. Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme och den svenska regeringen tog initiativ till arbetet som aldrig diskuterades offentligt. Sammantaget uppgick Sveriges stöd till befrielsekampen i Sydafrika mellan 1972 och 1994 till minst fyra miljarder svenska kronor i dagens penningvärde ‒ lågt räknat ‒ enligt uppgifter från Sveriges biståndsmyndighet Sida.

‒ Min allra första morgon i Sydafrika gick jag ut i Burgers Park, i centrala Pretoria. En svart man stod och krattade en grusgång i parken. Plötsligt upptäckte jag en bänk och på den stod det: ‘Endast vita’. Och jag tittade på det där. Jag blev bestört. Det tog i hjärtat. Jag tog mod till mig och spottade på bänken, säger hon.

En kommitté, den så kallade humanberedningen, där Sidas generaldirektör var ordförande, skötte vid den här tiden en stor biståndsverksamhet som i sina hemliga delar kanske inte den svenska regeringen hade full kunskap om.

‒ Mitt arbete vid Sveriges officiella representation i Pretoria bestod av två delar. Dels var det ett vanligt diplomatiskt uppdrag och dels var det ett hemligt uppdrag. Min familj visste ingenting om vad jag gjorde.

Birgitta Karlström Dorph följde vad som hände inom motståndsrörelsen mot apartheid och såg om hon kunde hitta människor och organisationer som skulle kunna få svenskt bistånd.

‒ Dokumenten som visar vad vi gjorde för att stötta motståndsrörelsen är fortfarande hemligstämplade, förklarar hon.

Pengar från Sverige kanaliserades till ledare inom det svarta motståndet i Sydafrika. Sverige betalade för Nelson Mandelas advokat, bland annat medan han satt fängslad på Robben Island. Sverige försåg också Beyers Naudé, präst och antiapartheidaktivist, med medel när han var bannlyst och satt i husarrest.

Den sydafrikanska regeringen betraktade Beyers Naudé som en fiende. Han spelade en avgörande roll i att stötta det underjordiska motståndet och var en central person i kampen mot det rasistiska systemet.

‒ Jag ville förstå vad som hände i landet. Beyers Naudé blev öppningen till hela motståndet. Han försåg mig med kontakter, förklarar Birgitta Karlström Dorph.

Pengar från Sveriges biståndsmyndighet Sida sändes via organisationer och mindre grupper i Sverige, som exempelvis en förening i Oskarshamn, till lokala organisationer i Sydafrika.

‒ Jag försåg svenska organisationer med kontonummer och kontaktuppgifter till organisationer i Sydafrika, till exempel organisationer i Soweto, tillägger hon.

Krypterade meddelanden skickades mellan Sveriges officiella representation i Pretoria och svenska utrikesdepartementet i Stockholm. Utrikesdepartementet förde informationen vidare till biståndsmyndigheten Sida.

Birgitta Karlström Dorph berättar att hon körde runt och träffade nya människor och organisationer varje dag.

‒ Alla kontakter mellan Sverige och Sydafrika passerade mitt skrivbord.

Ett av syftena var att bygga upp ett civilsamhälle som kunde förhandla med regeringen så småningom. Personer och organisationer som skulle kunna ta över.

‒ Vi skapade ett stipendieprogram som omfattade omkring 500 personer och som administrerades av Svenska ekumeniska nämnden, ett organ för kristna samfund. Stipendiaterna fick pengar från Sverige insatta direkt på sina bankkonton. Vi försökte hitta relevanta organisationer i hela den svarta motståndsrörelsen, säger Birgitta Karlström Dorph.

Människor organiserade sig allt mer och skapade en mer samlad opposition i Sydafrika. UDF, Förenade demokratiska fronten, var en paraplyorganisation för cirka 600 medlemsorganisationer mot apartheid. Många av UDF:s ledare fick pengar från Sverige genom stipendieprogrammet.

‒ Vi gav också mycket pengar till aktivister som fängslades hela tiden och blev torterade och förhörda. De behövde juridisk hjälp. Mycket pengar gick till bra advokater. Jag träffade också anhöriga till de som satt i fängelse, förklarar Birgitta Karlström Dorph.

Enligt den tidigare politiska aktivisten Horst Kleinschmidt stod Sverige för mellan 60 och 65 procent av budgeten för antiapartheidorganisationen International Defence and Aid Fund for Southern Africa, IDAF. Mellan 1964 och 1991 kanaliserade organisationen 100 miljoner brittiska pund i stöd till politiska fångar och deras familjer i Sydafrika.

Försvaret av politiska fångar ledde till att när åklagaren yrkade dödsstraff, så gick straffet ner till livstid. Under åren mellan 1960 och 1990 så räddades tiotusentals människoliv av insatsen, enligt författaren Per Wästberg, som var involverad i IDAF:s arbete.

Genom en advokatbyrå i Johannesburg fick Birgitta Karlström Dorph kontakt med Winnie Mandela och besökte henne medan Nelson Mandela satt fängslad.

‒ Vi satt länge och pratade om hennes man och om kampen och om olika kontakter, säger Birgitta Karlström Dorph.

Innan de lämnade Winnie Mandela råkade hon nämna att hon hade en bok om Nelson Mandela i bilen ‒ som var förbjuden.

Winnie Mandela ville genast ha boken. Birgitta Karlström Dorph förklarade att hon inte kunde ge henne boken.

‒ Jag sade: Om jag ger dig boken så begår jag ett brott.

Men Winnie Mandela stod på sig och till slut gav Birgitta Karlström Dorph med sig. Hon gick ut till bilen för att hämta boken.

‒ Om verksamheten hade blivit känd hade många människor som var involverade i arbetet inom motståndet i Sydafrika råkat mycket illa ut, säger Birgitta Karlström Dorph.

Apartheidregimen dödade anhängare till ANC, the African National Congress, i Zimbabwe, Botswana och Moçambique. Polisen och armén gick in i de svarta förstäderna i Sydafrika för att styra med vapenmakt. De misshandlade och sköt människor som inte flydde i tid. Polisen rev förstäder där svarta bodde.

‒ De gick in med schaktmaskiner och människor hade inte tid att ta med sig sina ägodelar utan var tvungna att fly, minns Birgitta Karlström Dorph.

Hon besökte aldrig ANC:s kontor eller deltog i några anti-apartheid-konferenser.

‒ ANC var förbjudet. Var du medlem av ANC så kunde du bli satt i fängelse eller mördad, säger hon och gör ett tecken med ett finger över halsen.

‒ Vi pratade aldrig om ANC under alla dessa år, tillägger hon.

Hennes nära kontakt med Beyers Naudé kunde ha gjort Birgitta Karlström Dorph till en måltavla.

‒ Jag var aldrig rädd. Det gällde bara att vara försiktig, säger hon.

En gång hade familjen ett underligt inbrott.

‒ De hade vänt upp och ned på huset, men de tog bara en dräkt och en skjorta. De hade sovit i våra sängar och lämnat vita fingeravtryck på min hårtork. Mina vänner sade att det var typiskt för säkerhetspolisen. Det var för att visa: “Vi vet vem du är. Vi håller koll på dig.”

När familjen hade flyttat in i en ny bostad hittade hon en kula på golvet i hallen och ett hål i fönstret. Det var någon som hade skjutit genom rutan.

‒ Det var uppenbart att de försökte skrämma oss. Jag tog den där kulan och slängde den i soporna.

Hon minns också ett tillfälle på motorvägen när någon följde efter dem och försökte köra ner dem i diket, men de lyckades köra ifrån bilen.

Många drabbades av apartheidregimens våld och terror. En av Birgitta Karlström Dorphs kontakter i Pretoria påträffades död. Det var en ung man i 25-årsåldern.

‒ Vi kanaliserade lite pengar till hans organisation. Så var det någon som kontaktade mig och berättade att de hade slängt ner honom i ett gruvhål i Pretoria, säger hon.

I den svenska dokumentären “Palmes hemliga agent”, beskrivs Birgitta Karlström Dorphs roll av Popo Molefe, som var med och grundade UDF.

‒ Utan stödet från en stark och engagerad person som Birgitta Karlström Dorph tror jag inte att vi hade kunnat bilda UDF, säger han.

Popo Molefe blev senare politisk ledare för Sydafrikas nordvästra provins.

Stödet till motståndsrörelser inne i Sydafrika mellan 1985 och 1994 uppgick till 2,3 miljarder kronor i dagens penningvärde, enligt uppgifter från Sida.

Mellan 1972 och 1994 gick nästan 1,7 miljarder kronor, i dagens penningvärde, från Sverige direkt till exilorganisationen ANC, African National Congress. ANC var länge en terroriststämplad organisation i Storbritannien och USA. Stödet hölls till allra största del hemligt fram till början av 1990-talet.

År 1994 tog Sydafrika det första steget in i en demokrati efter årtionden av vit överhöghet och auktoritärt styre i form av apartheid.

Det svenska stödet hade varit mycket större än vad som någonsin uppgavs officiellt.

 

Ida Karlsson

Svenska nu inför riksdagsvalet: Mera svenskundervisning i högstadiet

Kuva: Johan Kvarnström
Mikael Hiltunen.

Nätverket Svenska nu föreslår för de politiska partierna inför riksdagsvalet att reformen av B1-svenskan slutförs i finska skolor. För 16 miljoner euro är det möjligt att lägga till två årsveckotimmar i timfördelningen för årskurs 7-9.

 

Och det är där skon klämmer. Det var en bra sak att 2016 tidigarelägga svenskundervisningen till årskurs 6, men det var dåligt att antalet årsveckotimmar minskade i årskurs 7-9.

 

– Det man vann med tidigareläggning förlorade man i avbruten språkstig, summerar nätverkets projektchef Mikael Hiltunen.

 

Vissa kommuner har förvisso kompenserat med mera svenskundervisning, men nätverket önskar förstås att alla skulle göra det.

 

– I värsta fall kan timmarna i högstadiet fördelas så att man inte alls har svenska i årskurs 9 vilket är problematiskt för vidare studier. Därför vill vi att nästa regering satsar på B1-svenska i högstadiet, säger Hiltunen.

 

Ett sätt är att låta kommunerna ansöka om stöd från Undervisnings- och kulturministeriet och inom ramen för valbara kurser erbjuda eleverna mer svenska.

 

På onsdagens infotillfälle för pressen talade Seija Westerholm, vice ordförande för svenskalärarna i Finland, varmt för förslaget. Hon har i det dagliga arbetet upplevt dagens system både med och utan kompensationen som Esbo gått in för.

 

Innan kompensationen blev arbetet lidande, bedömer hon.

 

– Nu är situationen helt annorlunda. Nu har det varit underbart att undervisa där. Jag måste tacka Esbo för att staden har tänkt efter, sade Westerholm.

 

Även nätverkets ordförande Paavo Lipponen talade varmt för förslaget.

 

– Det handlar om barnens och ungdomarnas intresse och framtid, så att man har bättre möjligheter till fortsatta studier. Det är också viktigt på arbetsmarknaden. Två av mina döttrar har examen i Sverige. Det är ett bra alternativ för ungdomar att välja svenska i studentexamen. Svenskan behövs absolut på nionde klassen då elevernas gör val om sin framtid.

 

Svenska nu har diskuterat förslaget med de politiska partierna. Det finns enligt Mikael Hiltunen en utbredd uppfattning om att förslaget är motiverat eftersom syftet med tidigareläggningen av språkundervisningen aldrig var att försämra undervisningen i högstadiet.

 

– Det har sjunkit in hos partierna att det inte gick helt som det var meningen. Tanken var att kompensera för timmarna i högstadiet senare.

 

– Sen finns det en del frågetecken när det gäller att införa mera timmar i timfördelningen, men den här modellen finns det brett stöd för.

 

Även representanter för Sannfinländarna och Blå framtid – två partier som brukar kritisera svenska språkets ställning – har i varje fall lyssnat artigt i diskussionerna.

 

Antalet årsveckotimmar undervisning i svenska har minskat drastiskt sett ur ett längre tidsperspektiv. Antalet årsveckotimmar 1955 var 15. 1995 var antalet nere i 6. Nu är de 4.

 

Anna Caldén vill bli ordförande för FSD Österbotten

FSD Österbotten sammanträder till årsmöte på lördag i Norrvalla. Nuvarande kretsordförande Storbjörk har meddelat att han inte kandiderar för omval. Nu meddelar Nykarlebypolitikern Anna Caldén att hon står till förfogande.

 

– Jag meddelar härmed att jag kandiderar till posten som kretsordförande för FSD Österbotten, säger Caldén.

Hon motiverar sin kandidatur med att hon vill arbeta för ett Österbotten som är jämlikt och inkluderande för alla.

– Många beslut som har fattats under den här regeringsperioden strider direkt mot de mänskliga rättigheterna och leder till att de mest utsatta i samhället hamnar i kläm. Nu om någonsin behövs de socialdemokratiska värderingarna och jag vill vara med och vända på det här. Jag vill att samhället ska vara öppet och tillgängligt för alla och att ingen ska lämnas utanför, säger Caldén.

 

ÄMNESORD

Storbjörk ställer inte upp för omval som kretsordförande

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

FSD Österbotten sammanträder till årsmöte på lördag i Norrvala, Vörå. På årsmötet väljs bland annat ny kretsstyrelse. Jacob Storbjörk har lett den finlandssvenska socialdemokratiska kretsen sedan år 2016.

 

– Jag meddelar här med att jag inte kommer ställa upp för omval till kretsordförande för FSD Österbotten, säger Storbjörk.

Enligt Storbjörk råder det ingen större dramatik bakom beskedet. Han vill nu fokusera på lokalpolitiken i Jakobstad och åta sig nya utmaningar.

– Under mina tre år har jag tillsammans med andra ökat synligheten för FSD Österbotten, samt jobbat för oss viktiga samhällsfrågor. Men efter tre år på ordförandeposten ser jag behov av en efterträdare. Man skall nämligen inte sitta för länge på en ordförandepost, utan ha mod att ge över till nya ivriga personer, säger Storbjörk.