MENY
[pro_ad_display_adzone id=68868]

Hjälp på traven för en ny socialdemokratisk berättelse

Fredrik Janssons bok om socialdemokratins kris, väsen och framtid är angelägen läsning för alla som värnar om den nordiska välfärdsmodellen. Verket är högaktuellt och skrivet på ett sätt som ger det lång livslängd – en försummad potentiell svensk faktaklassiker i ämnet. 


Bokrecension: Fredrik Jansson – Gemenskap och skötsamhet, en essä om socialdemokratins väsen (Egen utgåva via
självpubliceringstjänsten Type & Tell, 2016, 207 sidor).

 

Fredrik Jansson är starkt meriterad inom socialdemokratisk idédebatt med ett förflutet som politisk chefredaktör på Folkbladet Västerbotten och ledarskribent för flera socialdemokratiska dagstidningar.

Utgångspunkten i hans bok om socialdemokratins väsen är given: Socialdemokratin är i kris och krisen tas inte på tillräckligt stort allvar. “Trots att alla vet att något är fel så saknas det en riktig debatt om ämnet” skrev författaren i januari i fjol i ett upprop om finansiering för att publicera verket på egen hand. En aspekt av krisen är samhället i någon mening utvecklas i två riktningar som socialdemokratin står emellan och sneglar tveksamt mot. Jansson skriver att socialdemokratin som ofta representerar breda väljargrupper har fått se konflikten mellan globaliseringens vinnare och förlorare i sin egen väljarbas:

 

“Utmanade av å ena sidan gröna partier som har dragningskraft på de mer kosmopolitiska delarna av den socialdemokratiska väljarkoalitionen, och å andra sidan av nationalistiskt populistiska, och i viss utsträckning fascistiska, partier som drar i de som känner sig som förlorare i en förändrad värld och vill hitta tillbaka till någon form av kommunitär gemenskap, har lett till ett lätt personlighetskluvet drag hos många socialdemokratiska partier. Man vill både vara budgetdoktrinära och expandera välfärden, man vill vara internationalister men anpassar sig till den kulturchauvinism som fått fäste i de flesta europeiska parlament. Det är inte så konstigt att det här sliter i en socialdemokrati som baserat sig på en klassallians, det här är åsikter som har klassbas.”

Vad gäller stöd för främlingsfientliga partier kommer Jansson med en intressant observation, nämligen att Sverigedemokraterna har sitt starkaste LO-stöd bland byggnadsarbetare. Han skriver att detta “skulle kunna uttydas som en oro inför den låglönekonkurrens de utsätts för av framför allt östeuropeiska gästarbetare, snarare än att de tycker frågan om minareters vara eller icke vara är central i politiken.” Han får stöd från detta i faktumet att medlemmarna i Kommunal uppvisar lägst stöd för Sverigedemokraterna i LO. Dessa medlemmar har också många arbetskamrater med invandrarbakgrund, men utsätts inte “för underbudskonkurrens på samma sätt.”

 

Från folkrörelse till folkhem

Jansson tar avstamp i historien. För att förstå var vi är måste vi se vilken väg vi har vandrat. Och det är framför allt bokens kloka sammanfattningar av socialdemokratins förflutna som är verkets styrka och ger ett gott underlag för samtids- och framtidsdiskussionen. Jansson skildrar skickligt avvägt socialdemokratins uppkomst och utveckling i Sverige, samt hur olika folkrörelser överlappat och influerat varandra.

Som titeln Gemenskap & skötsamhet antyder fokuserar han mycket på rörelsen och ideal. Skötsamhetsidealet tangerar plikten till arbete och hänger historiskt delvis samman med nykterhetsrörelsen. Jansson skildrar skickligt hur arbetarrörelsen förändrades med folkhemsrörelsen, vilken förändring som skedde då Socialdemokraterna gick från ett mer renodlat arbetarparti till en bredare väljarkår samtidigt som samhällsutvecklingen accelererade. Väldig mycket har som alla vet förändrats. Jansson påminner om att avindustrialiseringen skett främst sociologiskt och inte sett till själva produktionsvolymen. Han skriver att “problemet med förnyarnas analys är att de likställer klassamhället med industrisamhället”

Socialdemokratins kris i Sverige handlar inte om ett enskilt misslyckande, snarare en svårighet med att se nyktert på dagens samhälle, utan gamla socialdemokratiska glasögon, enligt författaren. Ingen enskild politiker eller fackföreningsledare bär skulden, enligt Jansson som skriver att enskilda personers agerande nog snarare ska ses som symptom på krisen än som krisens orsaker, varpå han citerar den italienske kommunisten Antonio Gramsci (1891-1937): “Krisen består precis i det att det gamla är döende och det nya ännu inte kan födas; i detta interregnum framträder en stor variation av morbida symptom.”

Jansson använder begreppet interregnum för att skildra socialdemokratins kris och påminner om att nuvarande interregnum ingalunda är det första.

Närmare nutid behandlar Jansson frågor om funktionssocialism och en okritisk inställning till bolagiseringar. Han betonar också att det mest avgörande är själva perspektivet, tanken om företagsvärlden som ideal. Synsättet kan skina igenom även om det som privatiseras återkommunaliserar eller förstatligas. Jansson skriver om en överdriven benägenhet att se till enskilda kostnadsställen och enhetsbudgeter snarare än helheter.

Han tar gällande arbetssynen upp dagens förändrade situation:

“Osäkerheten blir ett allt vanligare inslag på arbetsmarknaden. Under efterkrigstiden kunde i princip alla räkna med att få ett fast jobb med en lön som gick att leva på. Om man bara var skötsam och flitig kunde man räkna med att erkännas som en fullvärdig medlem i samhället. Så är det inte längre. För många unga framstår i dag en tillsvidareanställning som en utopi. För många innebär arbetslivet springvikariat, korta påhugg och anställningar genom bemanningsföretag. Osäkra inkomster innebär att det blir svårare att skaffa sig allt det där som förväntas av etablerade medlemmar i samhället: fasta rutiner, bostad och barn. Kort sagt, det vårt samhälle definierar som att bli vuxen. Och det är inte längre något som bara finns i en övergångsperiod i början av arbetslivet. Det är något som i allt större utsträckning sprider sig genom hela arbetslivet.”

 

Och vidare ett par sidor senare:

“För 60 år sedan ansåg en överväldigande majoritet av både arbetare och tjänstemän att de tillhörde en arbetarklass med makt, idag anser sig allt fler tillhöra en medelklass utan makt.”

 

Ingen mirakelmedicin, men nog en injektion med inspiration

Jansson tar upp fenomen som uppstått som respons på den nya situationen, bland annat tanken på en medborgarlön. Han viftar ändå bort den som en framtida väg för socialdemokratin. Han vill ändå bejaka nya infallsvinklar och alternativ. Han skriver att en “folkrörelse måste vara något mer än höga medlemstal och många föreningsstyrelser som träffas en gång i månaden för styrelsemöte.”

Han understryker vikten av att förse medlemmar med de rätta verktyg som behövs för att vara socialdemokrater i vardagen. Det skulle förslagsvis ske genom kontinuerlig  studieverksamhet och ett samarbete över alla tänkbara gränser, sociala och geografiska. Å ena sidan är han något på spåren så intern isolering per definition inte fungerar, å andra sidan borde systemet han förespråkar vara en sådan självklarhet att den kanske inte kan läras ut eller implementeras om den inte infinner sig naturligt. Jansson förslag är flera och delvis till karaktären organisatoriska på samma sätt som de mönster han själv kritiserar. Socialdemokraterna erbjuds helt enkelt ingen mirakelmedicin i denna bok, men nog en stor dos inspiration.

Verket är koncist, välformulerat, innehållsrikt och angeläget.

Johan Kvarnström

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139047]

Anette Karlsson: ”Kiky” kastar orättvis skugga över mångas sommar

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

FSD:s vice ordförande finner det olyckligt att konkurrenskraftsavtalet (“kiky”) nu drabbar lågavlönade människor som vore förtjänta av att få fira semester ordentligt.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139132]

FFC-utredning: Man får ut mer av den nya teknologin om arbetstagarna får delta i anskaffningsbesluten

Kuva: Pixabay

Det lönar sig att ta med arbetstagarna i ett så tidigt skede som möjligt, när man planerar att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna. Ett forskningsprojekt om smart teknologi som FFC har låtit göra visar att det verkar finnas ett avgörande samband mellan hur väl arbetstagarnas upplever att de kan påverka besluten och hur de förhåller sig till den nya teknologin.

 

Besluten om att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna är ofta förhastade och systemen är många gånger halvfärdiga. Det visar en intervjuundersökning som FFC har låtit göra. Till exempel har hemvårdarna fått billiga mobiltelefoner av arbetsgivaren, men det går långsamt och är komplicerat att sköta uppgifterna med mobilerna.

 

– Arbetstagarna är ofta försökskaniner som blir tvungna att testa maskiner, apparater och halvfärdiga program, ofta utan nödvändig utbildning eller introduktion. Det här leder till problem med både kunnande och teknik som inte fungerar, konstaterar FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

I FFC:s förtroendemannapanel, som publicerades i våras, uppgav endast 28 procent av de svararande att den nya teknologin har förbättrat produktiviteten på arbetsplatsen. Antila anser att andelen är häpnadsväckande liten.

 

– Den svaga inverkan på produktiviteten beror antagligen på att man inte tar hänsyn till personalens synpunkter när man fattar beslut om att skaffa maskiner och apparater. Det leder till brister i arbetstagarnas förmåga att utnyttja den nya teknologin.

 

Antila föreslår därför att man i Finland tar i bruk ett nytt utvecklingsprogram för arbetslivet, som kan hjälpa med att ta i bruk och utnyttja digitala lösningar på arbetsplatserna.

 

– Programmet skulle bidra till att höja produktiviteten, förbättra arbetshälsan och förlänga arbetskarriärerna.

 

Arbetet blir allt mer ensamt

Temaintervjuerna visar att det sociala umgänget och kommunikationen ansikte mot ansikte har minskat på arbetsplatserna inom FFC:s branscher. En posthanterare arbetar ensam i bullret från sin maskin och en skogsmaskinsförare ser sina arbetskamrater en gång om året. En resebyråtjänsteman upplever att kärnan i jobbet – dialogen med kunderna – har försvunnit.

 

Ingen av dem som intervjuades uppgav att teknologin skulle ha rationaliserat kommunikationen mellan människor och gett mer tid för verklig växelverkan.

 

– Kommunikationsteknologin har lett till att antalet meddelanden har ökat, men samtidigt har det personliga umgänget människor emellan minskat. Att man ska vara anträffbar, pressen på att svara snabbt på meddelanden och att meddelandena missförstås har lett till ökad belastning för en del av den arbetande befolkningen, påpekar Juha Antila.

 

Arbetsuppgifter försvinner, men nya uppstår i stället

Någon oro över att få behålla jobbet framkom inte på individnivå i temaintervjuerna, trots att det på ett allmänt plan fanns en oro över att automatiseringen och effektiveringen leder till färre arbetstillfällen. Till exempel berättade en servicetekniker på en bilfirma att den nya tekniken leder till mindre mekaniskt servicearbete, men mer elarbete och programmering.

 

– Vissa arbetsuppgifter försvinner, men inte nödvändigtvis hela jobbet. När det handlar om tunga eller farliga arbetsuppgifter kan det här också vara en bra sak, säger FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

Också de utredningar som FFC tidigare har publicerat tyder på att de teknologiska reformerna inte har märkbara effekter på sysselsättningen. I FFC:s arbetslivsbarometer berättade 74 procent av arbetstagarna på de arbetsplatser som har tagit i bruk ny teknologi, att inga arbetsuppgifter som de har haft har övertagits av maskiner, automater, robotar eller annan teknologi. Motsvarande resultat gav FFC:s förtroendemannapanel, där 72 procent av de förtroendevalda bedömde att den nya teknologin inte har haft någon effekt på sysselsättningen.

 

Så här har FFC utrett vilken inverkan smart teknologi har på arbetslivet

 

Finlands största löntagarorganisation FFC har under våren utrett hur ibruktagandet av artificiell intelligens och annan smart teknologi påverkar löntagarnas arbete. Utredningarna är en del av FFC:s fyraåriga projekt Möjligheternas tid. Projektet inleddes i fjol och tidigare teman har varit den nya vuxenutbildningen och arbetstagarnas ställning inom plattformsekonomin.

 

Temaintervjuer: Den artificiella intelligensen kommer – förändras vardagen i arbetaryrken?

Utredningen gjordes med kvalitativ metod. Åtta personer i sju olika yrken intervjuades strukturerat i februari och mars 2018. En av intervjuerna gjordes per telefon, medan de övriga sex intervjuerna gjordes personligen ansikte mot ansikte. Utredningen gjordes av Mikko Kesä Oy på uppdrag av FFC.

 

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50534]

Monika Fagerholm om välfärdssamhällets grundprincip: ”Det handlar om att bidra till något större”

Kuva: Johan Kvarnström
Monika Fagerholm anser att Sipiläs regering undkommer svåra och angelägna frågor alltför enkelt.

Demokratin måste ständigt vinnas på nytt, sade Olof Palme för 50 år sedan och det gäller även i dag. Författaren Monika Fagerholm tillskriver journalister en avgörande roll i detta och förfasas över dagens brist på kritiska följdfrågor. Hon anser att regeringen ständigt kommer för enkelt undan och hoppas på förändring efter en socialdemokratisk valrörelse som lyfter fram och klargör de grundläggande principerna för välfärdssamhället.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50540]

Socialdemokratiska Kvinnor varnar: Brådska med vårdreformen äventyrar demokratin

Tytti Tuppurainen leder Demarinaiset.

Ändamålen helgar inte medlen, säger Tytti Tuppurainen, ordförande för Demarinaiset (Socialdemokratiska Kvinnor) angående vård- och landskapsreformen.

 

SDP:s kvinnoförbund understryker att social- och hälsovårdstjänsterna måste förnyas varsamt och eftertänksamt i enlighet med laglighet och rättsstatens principer. Att det behövs en reform är givet, bland annat för att utjämna hälsoskillnader och förbättra tillgången till service.

Ordförande Tytti Tuppurainen ser den offentliga sektorns förtjänster, som finns tack vare yrkemänniskornas helhjärtade insatser, som en stark grund att bygga förbättringar på.

Hon anser att en reform framför allt ska förbättra tillgången till service på grund (primär) nivå i hela landet och minska hälsoskillnader mellan människor och olika områden.

Även vårdkedjans smidighet behöver ses över och socialtjänster garanteras för de som mest behöver dem.

Förbundet lyfter fram att finansieringen måste säkras.

Allt detta är i enlighet med hela SDP:s strävanden. Enligt Demarinaiset handlar det dock om grundläggande principer som Sipiläs regering dessvärre har övergett.

Tuppurainen efterlyser samarbete med förståelse och ödmjukhet.

– Regeringens politik är redan hotfullt nära gränsen för maktutövning, vilket leder från demokrati till despotism, säger Tuppurainen.

 

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139162]