MENY

Finskhetsförbundets svenskkritiska översikt förvränger Finlands historia – Stycke om etnisk rensning 1918 raderades efter ABL:s kontakt

Finskhetsförbundet, som leds av kulturminister Sampo Terho, kritiseras i Sture Lindholms nya bok för att peka ut Sverige och finlandssvenskar som orsaken till alla olyckor. Förbundet avfärdar beskyllningen, men raderar stycket om etnisk rensning av finskspråkiga 1918 efter Arbetarbladets frågor om saken. 

Finskhetsförbundet (Suomalaisuuden Liitto) är en organisation som grundades den 12 maj 1906, då det gått 100 år sedan Johan Vilhelm Snellman föddes. Tanken var, enligt förbundets hemsida, att väcka och stärka nationalistisk medvetenhet och nationalistiska tankesätt och på alla sätt gynna den finländska och speciellt den finskspråkiga kulturen. På hemsidan sticker förbundet inte under stol med att den viktigaste uppgiften i dag ändå är mer lite annorlunda och mer specifik: att avskaffa den obligatoriska skolsvenskan.

Förbundet leds av sannfinländaren Sampo Terho som är Finlands kulturminister och den kanske starkaste kandidaten till posten som Sannfinländarnas ordförande då Timo Soini tackar för sig. Terho skriver i egenskap av Finskhetsförbundets ordförande att uppdraget är att diskutera och uppmuntra medborgarna att fundera på finskhetens betydelse. “Låt oss tillsammans söka den finskhet som gör hela världen bättre”, avslutar Terho sin hälsning på hemsidan.

På denna hemsida fanns redan i början av 2000-talet en översikt av de viktigaste händelserna i Finlands historia, då på både finska och engelska. Det hände sig att historikern och läraren Sture Lindholm i Ekenäs som arbetade med en kurs om bland annat Förintelsen googlade “etnisk rensning” på engelska och blev minst sagt förvånad över att få länkar om Finland 1918. Dessa länkar ledde till Finskhetsförbundets översikt, där man skrev om finlandssvenskarnas etniska rensning av den finskspråkiga befolkningen i Västnyland år 1918. Lindholm noterade detta i sin bok “Röd galenskap – Vit terror” Det förträngda kriget 1918 i Västnyland. Därefter raderades den engelska versionen av översikten från Finskhetsförbundets webbsidor.

Oproportionerligt och selektivt

Även Sture Lindholms nya bok Fånglägerhelvetet Dragsvik – massdöden i Ekenäs noterar Finskhetsförbundets översikt och har redan fått till stånd ytterligare en ändring. Sammanhanget i boken är tankar om bristen på källkritik, både i vissa äldre fackböcker i dessa tider av snabbflöden i sociala medier. Lindholm konstaterar att “alternativa fakta” inte är ett nytt fenomen:

”Se bara på finskhetsförbundet Suomalaisuuden liitto, som på sina webbsidor presenterar en omfattande översikt över vad de uppger vara de viktigaste händelserna i Finlands historia. Förbundets agenda framgår klart av översikten – det är Sverige och finlandssvenskarna som är orsaken till alla olyckor.

Händelserna i Finland år 1918 tas där upp på 45 textrader. Sexton av raderna handlar om Sveriges försök att etablera sig på Åland eller ålänningarnas försök att närma sig Sverige. 

Elva rader ägnas åt den så kallade Västnyländska bataljonen, det vill säga västnyländska skyddskårister som utgående från Västankvarn i Ingå i april-maj jagade flyende röda i socknarna i norra Nyland.”

Finskhetsförbundet citerar i sin översikt på denna punkt några rader ur Tauno Tukkinens bok Teloittajien edessä:

”1918 Toukokuussa Länsi-Uudenmaan pataljoona muodosti joukko-osaston, jolla oli keskeinen osuus punaisten ja joidenkin valkoisten teloituksiin ainakin osaston kotikunnassa Inkoossa sekä Vihdissä ja Nurmijärvellä. Joukkomurhaan syyllistynyt ns. Västankvarnin joukko-osasto koostui pelkästään ruotsinkielisistä, joskin osaston komentaja Edward Ward oli Ruotsista. Osasto teloitti noin 200 siviiliä, miehiä ja naisia, lähes kaikki suomenkielisiä. Länsi-Uudenmaan joukkomurha täyttää selvästi sotarikoksen ja etnisen puhdistuksen tuntomerkit.”

Sture Lindholms översättning av citatet i boken lyder:

”Den till massmord skyldiga s.k. Västankvarn-avdelningen bestod helt och hållet av svenskspråkiga, även om avdelningens kommendör Edward Ward var från Sverige. Avdelningen avrättade ungefär 200 civila, män och kvinnor, nästan alla finskspråkiga. Massmordet i Västnyland uppfyller klart kännetecknen för krigsförbrytelser och etnisk rensning.”

Enligt Lindholm innehåller Tukkinens citat inga direkta faktafel, men han understryker att slutsatserna som dras blir ren och skär historieförfalskning.

– Det stora problemet är att man lyfter fram endast en massaker, en där det råkar vara finskspråkiga som dödas av svenskspråkiga. Så var minsann inte alltid fallet. De vita trupperna från de svenskspråkiga kustkommunerna jagade flyende rödgardister i de finskspråkiga socknarna i norr efter tyskarnas ankomst, och då var det knappast så konstigt att de flesta offren var finskspråkiga. Men svenskspråkiga röda som man träffade på avrättades nog också. Det stora problemet är att förbundet lyfter fram endast en enda massaker i hela den stora uppgörelsen våren 1918, en där det råkar vara finskspråkiga som dödas av svenskspråkiga och antyder att morden skulle skett på språklig grund, säger Lindholm.

Att i detta sammanhang tala om etnisk rensning är enligt honom alltså en medveten felaktighet. Därtill kan man fråga sig om inte användningen av begreppet etnisk rensning i denna kontext är en skymf mot alla offer i fall som på riktigt kan beskrivas som etnisk rensning. Lindholm ifrågasätter även citatets användning av ordet krigsförbrytelser även om det inte är lika tydligt vilseledande som etnisk rensning i sammanhanget.

– Mycket av det som hände i Finland 1918 skulle idag kallas krigsförbrytelser. Varför är det bara Västnyländska bataljonens räder som räknas dit? Varför nämns inte det andra dödandet?

Lindholm konstaterar på det stora hela att Finskhetsförbundet alltså använder mer än hälften av sin text om 1918 i Finlands historia till Ålandsfrågan och en av många massakrer vid krigsslutet. Däremot nämns inte fånglägren med ett enda ord. Slaget om Tammerfors och den vita inmarschen i Helsingfors klarar man med en mening. Betydligt större utrymme får svenskarna och Åland. Lindholm skriver vidare:

”Finskhetsförbundets version av Finlands historia förklaras förstås av förbundets politiska agenda. Historiebruket av en organisation som tagit på sig att förvalta Finlands flagga är ändå ägnat att förvåna.”

Förbundet uppger att översikten grundar sig dels på de årtal som Martti Linna samlat i Caius Kajantis verk Siniristilippumme, dels på de årtal och fakta som förbundet tidigare samlat ihop.

Finskhetsförbundet: En uppdatering behövs

Arbetarbladet har tyvärr ännu inte lyckats få Sampo Terho att svara på frågor kring detta. Jag har ringt utan att få svar och för en vecka sedan mejlat Terho en beskrivning av situationen och artikeln samt följande frågor:

Varför presenterar Finskhetsförbundet en selektiv historisk översikt som utpekar Sverige och finlandssvenskar som orsaken till alla olyckor? Om vi tar 1918 som exempel. Året nämns på 45 textrader och 16 av dessa handlar om Sverige och Åland och elva rader om en av många massakrer i krigets efterdyningar. Är det inte helt oproportionerligt? Varför nämns inte till exempel inte fånglägret i Dragsvik överhuvudtaget? Varför finns en endaste mening om själva kriget med? Är det inte svårt att som kulturminister representera en stor mångfald och att samtidigt som ordförande för Finskhetsförbundet leda en organisation som eftersträvar homogenitet?

Än så länge har Terho inte svarat. Finskhetsförbundets verksamhetsledare Antti Ahonen svarar däremot gladeligen i telefonen och på frågor då jag ringer på förmiddagen den 23 maj. Han håller inte alls med om att översikten vore selektiv utifrån en agenda att svartmåla Sverige och finlandssvenskar. Han understryker också att förbundet inte har vad han kallar en officiell syn på Finlands historia. I stället fokuserar man på kulturfrågor.

Men varför handlar en oproportionerligt stor del av den historiska översiktens text om 1918 om Sverige och Åland och en massaker medan problematiskt mycket väsentligt lämnas bort?

– Jag kan tyvärr inte säga hur mycket det står om vad. Men det är klart att sidan är föråldrad och ska förnyas. Våra medlemmar har också tagit kontakt om att det finns brister i översikten och en del saker behöver uppdateras. Vi tar inte ställning utan tar dessa punkter från facklitteraturen. Vi måste förstås kolla våra källor. På vissa områden har forskningen gått framåt sedan denna översikt. Den gjordes för cirka femton år sedan och är inte heltäckande.

Ahonen tycker inte att det selektiva urvalet speglar en svenskfientlig agenda.

– Om vissa saker i historien finns det olika tolkningar. Och i vårt förbund finns det plats för flera olika tolkningar. Vi har inte en linje om alla ska följa, säger Ahonen som hellre vill tala om att förbundet i år ger ut en tidning om finländsk kultur och bland annat Kalevala.

Sture Lindholm konstaterar att Ahonens kommentar om flera tolkningar låter som ett sätt för Finskhetsförbundet att legitimera deras tolkning, såsom den framträder i den selektiva översikten.

Det är ingalunda endast punkterna för 1918 som är problematiskt utvalda i förbundets översikt. Ett annat exempel på detta är åren 1944-45. Slutet på fortsättningskriget nämns inte. Däremot nog till exempel att en språkskyddskommitté rekommenderar åtgärder för att stärka svenska språkets ställning. Överlag lyfts allting kring svenska språket fram med frenetisk (och selektiv!) noggrannhet medan historiska milstolpar lyser med sin frånvaro, det är inte lite ”sila mygg och svälja elefanter” över det hela.

För 1990-talet tar förbundet upp 13 punkter. En av dessa gäller Lojo stads beslut att bli en tvåspråkig stad, ett beslut som i översikten ifrågasätts med motiveringen att endast fyra procent av invånarna då var svenskspråkiga. Att denna grupp fick bättre service utan att det kostade staden någonting nämns inte. Men den överskuggande frågan är förstås snarare vilken bild av Finlands historia som ges då en sak som detta beskrivs som negativ och presenteras som en av de allra viktigaste händelserna under ett viktigt årtionde i Finlands historia.

Stycke om etnisk rensning raderades

Strax innan jag ska intervjua även professor Henrik Meinander för en kommentar om detta ämne slänger jag ett öga på den kritiserade översikten igen. Det är nu sen eftermiddag den 23 maj – och stycket från Tukkinens bok är raderat.

Jag har kvar en bild på sidan från två dagar tidigare som bevis (se längst ner i denna artikel), plus att Lindholm i sin bok skriver att han sett citatet på hemsidan den 24 mars 2017. Det har alltså gått 12 år sedan de på grund av en bok av Sture Lindholm strök översikten på engelska och nu stryker de ett stycke han kritiserar i en ny bok.

Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet, är inte förvånad över att Finskhetsförbundet ger en vinklad bild av Finlands historia.

– Att nämna en sak men inte en annan är också ett sätt att förvränga historien, säger Meinander och tillägger att speciellt år 1918 har förvrängts på många håll i historieskrivningen.

På bägge sidor, röda och vita, fanns tendenser att av olika skäl tysta ned eller förenkla. Det fanns schismer på borgerligt håll och förstås även på vänsterkanten, mellan socialdemokrater och kommunister kring hur man förhöll sig till konflikten.

– Många motsättningar sopades under mattan och det har fortsatt till idag.

Och fram till idag har finskhetsrörelsens sammansättning förändrats och blivit starkt nationalistisk. Enligt Meinander har rörelsen fastnat vid en fix idé som förtränger allt gott som den svenskspråkiga befolkningen gjort för landet och som ignorerar den finlandssvenska arbetarklassen. Kort sagt: som dömer människor enligt modersmål.

– Jag säger det här mer som medborgare än historiker: Att vi har svenskspråkiga och -kunniga finländare är den bästa garantin för att vi har goda relationer till bland annat Sverige och var till nytta för hela samhället under 1900-talet, säger Meinander.

Han påminner om att det endast är en minoritet av finskspråkiga som har något emot svenskspråkiga. Någon helt marginell grupp är ändå inte till exempel Finskhetsförbundet då förbundets ordförande är Finlands kulturminister. Om han blir Sannfinländarnas ordförande kan han till och med bli Finlands utrikesminister och vid sidan av presidenten Finlands officiellt främsta representant i internationella sammanhang.

Meinander konstaterar att Finskhetsförbundets selektiva val är lätt att argumentera emot. Tyvärr uppstår då en makaber diskussion om vilket modersmål de som dödade och de som dödades hade vid olika tillfällen i Finlands historia. Det är klart för var och en som kan landets historia att stupade och offer fanns i alla språkgrupper. Det var inte svenskspråkiga som rensade ut finskspråkiga efter kriget 1918.

– Ofta var det finskspråkiga som dödade, till exempel en ung Urho Kekkonen som senare i livet skriver om detta i sina memoarer och erkänner det som sitt största trauma, säger Meinander.

Tuomioja: Farligt att bli fången av historiska myter

Meinander säger som avslutning på vårt samtal att det är just på grund av olika sätt att missbruka historia som föreningen Historiker utan gränser har bildats i Finland. Föreningen leds av Erkki Tuomioja, som förutom riksdagsledamot med stark ministererfarenhet också är politices doktor och docent i politisk historia vid Helsingfors universitet. Han har följt med Finskhetsförbundet under ett par decennier och talar om en organisation med klar ideologisk och politisk vision utan något större intresse för historiska fakta.

– Från början hade föreningen en mera uppbyggande ställning i samhället, men sedan övertogs den av sannfinländska krafter och verkar enligt den agendan, säger Tuomioja.

Vilken betydelse har då en digitalt publicerad snedvriden översikt av Finlands historia? Ja, en sak är i varje fall säker enligt Tuomioja:

– Ju mer det förekommer sådana här versioner av vår historia, desto viktigare är det att verkligen få den rätta bilden av historien. I stället för att, som man gjort, minska på historieundervisningen borde den öka.

Han håller med om att denna selektiva översikt inte kan viftas bort alltför lättvindigt då organisationen leds av en av de tongivande profilerna i partiet som är näst störst i riksdagen. Troligtvis är han, Sampo Terho, om ett par veckor Sannfinländarnas partiordförande.

– Det är allvarligt. Sannfinländsk politik är ganska giftig i många avseenden, bland annat i förhållande till rasism och i deras kampanj mot svenska språket och finlandssvenskar.

Tuomioja berättar att Historiker utan gränser motarbetar att historien används för att upprätthålla eller skapa motsägelser eller fientlighet. Förhoppningen är att bidra till konstruktivitet och lösningar i internationella tvister.

– Detsamma gäller interna strider. Det är ganska märkvärdigt att samtidigt som man i Finland nått den punkt där man kan gräva i arvet av 1918 utan att det skapar motsättningar mer så vill man gräva upp den gamla språkstriden.

Att språkstriden alls kan få syre nog att flamma upp hänger samman med den allmänna historiekännedomen med dess vissa brister som riskerar breda ut sig.

Tuomioja varnar för faran med att en urholkad kännedom:

– Då blir man lätt fången av olika historiska myter.

I dagens “digitala bubblor” på sociala medier, där man matas med material som likasinnade delar kan dessa myter förstärkas. Under 1939 skrivs i Finskhetsförbundets översikt att Norge och Sverige satte stopp för Frankrikes och Englands försök att hjälpa Finland under vinterkriget och därmed lämnade Finlands folk “helt ensamt mot den stalinistiska stormakten”. Tuomioja suckar över denna bild av Sveriges betydelse för Finland under vinterkriget som han själv har forskat i. För seriösa historiker råder inget tvivel om att Sveriges agerande och neutralitetspolitik var till Finlands fördel.

– Sverige räddade Finland från att bli indraget i ett större krig, summerar Tuomioja.

Men nationalistiska krafter förses alltså på denna punkt och många fler med en annan version, “alternativa fakta” som ställer allt det svenska i negativ dager.

Johan Kvarnström

 

ÄMNESORD

Opinion: Åkesson och statistiken

Kuva: Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag.
Plenisalen i Sveriges riksdag i samband med en tidigare partiledardebatt (Arkivbild).

Hur Jimmie Åkesson, högerpopulistiska Sverigedemokraternas partiledare, i svenska riksdagens partiledardebatt onsdagen den 15 januari pratar om 120 000 beviljade uppehållstillstånd i Sverige år 2019 – är det verkligen så?

Lue lisää

Australiens djurliv hårt drabbat redan innan bränderna

Kuva: Foto: Pixabay
Koalan är en av de djurarter som endast finns i Australien.

Australien är ett av de länder i världen som har högst biologisk mångfald. Men redan innan de förödande bränderna var landet också ett av de länder som drabbats hårdast av att arter gått förlorade.

Lue lisää

ÄMNESORD

Australien: Bränderna hotar utrota djurarter

Kuva: Foto: Pixabay
De förödande bränderna i Australien hotar utrota flera djurarter.

Ljuden från kakaduor och lorier har förbytts mot en kuslig tystnad i stora eldhärjade områden i sydöstra Australien. De omfattande bränderna innebär ett utrotningshot för flera lokala djurarter, medan många fler blivit mer sårbara då deras habitat gått förlorade.

Lue lisää

ÄMNESORD

Recension: Tung och färgsprakande gråsosseprog för hela slanten

Kuva: Foto: Lukas Lundin
Svenska Opeth har inför sin pågående turné satsat på en ambitiös och färgsprakande ljusshow.

Efter 30 år i branschen är Opeth i många avseenden ett helt annat band – i andra precis det som de alltid ha varit. Det ger dem möjligheten att leverera, också en kväll då varken de eller förutsättningarna är som bäst.  

Lue lisää

Storbjörk: Regeringens vårdsatsning är bra för Österbotten

Jacob Storbjörk är vice ordförande för Finlands svenska socialdemokrater (FSD).

Idag presenterade familje- och omsorgsminister Krista Kiuru hur arbetet med social- och hälsovårdsreformen framskrider. Regeringen har redan kommit en bra bit på vägen och reformarbetet framskrider enligt plan. Social- och hälsovårdsministeriet meddelar att det år 2020 fördelas 70 miljoner euro till regionerna från programmet Framtidens social- och hälsocentral.

Lue lisää