MENY
[pro_ad_display_adzone id=68868]

Facklig kamp i Ryssland: “Det handlar om att försvara grundläggande rättigheter“

En av de hårdaste fajterna för fackföreningsrörelsen i ett förändrat Ryssland gäller det sjunkande medlemsantalet, berättar Viktor Kalinin som är ordförande för S:t Petersburgs regionalorganisation inom det ryska maskinbyggarfacket. 

Viktor Kalinin påminner om att medlemskap i ett fackförbund var obligatoriskt i Sovjetunionen. Men i och med Sovjetunionens upplösning som formellt skedde i december 1991 var det mycket som ändrades. Tidigare statsägda företag privatiserades och på sina håll tappade facket också medlemmar.

– Från att ha varit hundra procent under sovjettiden är den fackliga organisationsgraden i medeltal idag omkring trettio inom maskinbyggarfackets S:t Petersburgs regionalorganisation som omfattar både staden S:t Petersburg och det omkringliggande området Leningradskaja oblast, säger Kalinin.

 

Inom hans organisation finns sammanlagt 12 500 medlemmar. Principen är en arbetsplats – ett fackförbund.
Inom branschen tillverkas bland annat gruvmaskiner och maskiner för utvinning av olja och gas. Men det finns också ett privatföretag som specialiserat sig på röntgenmaskiner. Den statistiska medellönen inom maskinbyggnadsbranschen i S:t Petersburgsområdet ligger i snitt på lite över tusen euro i månaden. Därav går tretton procent i skatt oberoende av inkomstnivån.

– På sovjettiden var även direktörerna för de enskilda företagen medlemmar av facket, berättar Kalinin.

Hans bestämda uppfattning är dock att man inte får tvinga någon löntagare att ansluta sig.

– Medlemskapet i facket är och måste förbli frivilligt, säger han bestämt.

Han påminner om alla de viktiga uppgifter fackföreningsrörelsen har.

– Jag tänker till exempel på farliga arbetsmoment och hälsovådliga arbetsplatser. De som utför sådana arbeten ska enligt rysk arbetslagstiftning erhålla ett lönetillägg som är fyra procent av lönen. Men vi inom fackföreningsrörelsen kräver ett lönetillägg på åtta procent, framhåller Kalinin.

Han pekar på de fackliga förtroendemännens stora ansvar i den dagliga intressebevakningen.

– I synnerhet huvudförtroendemännen innehar en nyckelposition. För facket gäller det dessutom att sporra arbetstagarna att klara sig i sina jobb och att förbättra sin yrkeskompetens.

Kalinin berättar att man inom facket haft en tävling om vem som bäst utvecklat sitt yrkeskunnande.

– Med den här tävlingen vände vi oss speciellt till ungdomen. Som avslutning höll vi i september 2016 en stor fest där inte enbart våra medlemmar utan också deras familjer kunde berätta om sig själva och sina erfarenheter.

 

”Facket måste säga ifrån”

Kollektivavtalen görs upp för varje företag skilt för sig men modellerna och rådgivning för hur avtalen ska se ut ges av facket. Kollektivavtalen är i kraft tre år i sänder.

– Blir det plötsligt en kris eller en högkonjunktur kan kollektivavtalens innehåll i princip justeras. Också inflationen som för närvarande officiellt är 5,5 procent beaktas, säger Kalinin.

Fast en av hans nära medarbetare tillägger att den verkliga inflationen är betydligt högre än så.

Av företagen inom maskinbyggnadsbranschen i S:t Petersburgsområdet är numera hela nittio procent privatägda. På frågan om det är den någon skillnad mellan privata och statliga arbetsgivare svarar Kalinin så här:

– Det beror uttryckligen på ägarens personlighet och hur långt han vill utveckla sitt företags organisation. Ur facklig synvinkel är framförallt lönerna och de sociala frågorna de viktigaste.

 

Kalinin säger att man inom facket uttryckt missnöje med att en del arbetsplatser inom maskinbyggnadssektorn lagts ner på grund av bristande lönsamhet.

– Orsaken låg i att ägarna tyckte att våra egna ryska maskiner inte längre dög varför man istället köpte nya maskiner från utlandet, bland annat från Spanien.

– Blir man arbetslös så betalar arbetsgivaren lön för tre månader.  Efter det får man ett arbetslöshetsunderstöd från staten som är alltför litet,säger Kalinin.

Han framhåller att facket kämpar för alla löntagares rättigheter oberoende av om de är medlemmar eller inte.

– Ett exempel är lunchpausen som enligt lagen är trettio minuter. Det har gjorts vissa försök att krympa ner den till futtiga tio minuter. Då måste facket klart säga ifrån att det inte går för sig. Det handlar om att försvara grundläggande rättigheter både för medlemmarna och dem som inte är fackligt organiserade, säger Viktor Kalinin.

 

Henrik Helenius

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139047]

Anette Karlsson: ”Kiky” kastar orättvis skugga över mångas sommar

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

FSD:s vice ordförande finner det olyckligt att konkurrenskraftsavtalet (“kiky”) nu drabbar lågavlönade människor som vore förtjänta av att få fira semester ordentligt.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139132]

FFC-utredning: Man får ut mer av den nya teknologin om arbetstagarna får delta i anskaffningsbesluten

Kuva: Pixabay

Det lönar sig att ta med arbetstagarna i ett så tidigt skede som möjligt, när man planerar att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna. Ett forskningsprojekt om smart teknologi som FFC har låtit göra visar att det verkar finnas ett avgörande samband mellan hur väl arbetstagarnas upplever att de kan påverka besluten och hur de förhåller sig till den nya teknologin.

 

Besluten om att ta i bruk ny teknologi på arbetsplatserna är ofta förhastade och systemen är många gånger halvfärdiga. Det visar en intervjuundersökning som FFC har låtit göra. Till exempel har hemvårdarna fått billiga mobiltelefoner av arbetsgivaren, men det går långsamt och är komplicerat att sköta uppgifterna med mobilerna.

 

– Arbetstagarna är ofta försökskaniner som blir tvungna att testa maskiner, apparater och halvfärdiga program, ofta utan nödvändig utbildning eller introduktion. Det här leder till problem med både kunnande och teknik som inte fungerar, konstaterar FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

I FFC:s förtroendemannapanel, som publicerades i våras, uppgav endast 28 procent av de svararande att den nya teknologin har förbättrat produktiviteten på arbetsplatsen. Antila anser att andelen är häpnadsväckande liten.

 

– Den svaga inverkan på produktiviteten beror antagligen på att man inte tar hänsyn till personalens synpunkter när man fattar beslut om att skaffa maskiner och apparater. Det leder till brister i arbetstagarnas förmåga att utnyttja den nya teknologin.

 

Antila föreslår därför att man i Finland tar i bruk ett nytt utvecklingsprogram för arbetslivet, som kan hjälpa med att ta i bruk och utnyttja digitala lösningar på arbetsplatserna.

 

– Programmet skulle bidra till att höja produktiviteten, förbättra arbetshälsan och förlänga arbetskarriärerna.

 

Arbetet blir allt mer ensamt

Temaintervjuerna visar att det sociala umgänget och kommunikationen ansikte mot ansikte har minskat på arbetsplatserna inom FFC:s branscher. En posthanterare arbetar ensam i bullret från sin maskin och en skogsmaskinsförare ser sina arbetskamrater en gång om året. En resebyråtjänsteman upplever att kärnan i jobbet – dialogen med kunderna – har försvunnit.

 

Ingen av dem som intervjuades uppgav att teknologin skulle ha rationaliserat kommunikationen mellan människor och gett mer tid för verklig växelverkan.

 

– Kommunikationsteknologin har lett till att antalet meddelanden har ökat, men samtidigt har det personliga umgänget människor emellan minskat. Att man ska vara anträffbar, pressen på att svara snabbt på meddelanden och att meddelandena missförstås har lett till ökad belastning för en del av den arbetande befolkningen, påpekar Juha Antila.

 

Arbetsuppgifter försvinner, men nya uppstår i stället

Någon oro över att få behålla jobbet framkom inte på individnivå i temaintervjuerna, trots att det på ett allmänt plan fanns en oro över att automatiseringen och effektiveringen leder till färre arbetstillfällen. Till exempel berättade en servicetekniker på en bilfirma att den nya tekniken leder till mindre mekaniskt servicearbete, men mer elarbete och programmering.

 

– Vissa arbetsuppgifter försvinner, men inte nödvändigtvis hela jobbet. När det handlar om tunga eller farliga arbetsuppgifter kan det här också vara en bra sak, säger FFC:s utvecklingschef Juha Antila.

 

Också de utredningar som FFC tidigare har publicerat tyder på att de teknologiska reformerna inte har märkbara effekter på sysselsättningen. I FFC:s arbetslivsbarometer berättade 74 procent av arbetstagarna på de arbetsplatser som har tagit i bruk ny teknologi, att inga arbetsuppgifter som de har haft har övertagits av maskiner, automater, robotar eller annan teknologi. Motsvarande resultat gav FFC:s förtroendemannapanel, där 72 procent av de förtroendevalda bedömde att den nya teknologin inte har haft någon effekt på sysselsättningen.

 

Så här har FFC utrett vilken inverkan smart teknologi har på arbetslivet

 

Finlands största löntagarorganisation FFC har under våren utrett hur ibruktagandet av artificiell intelligens och annan smart teknologi påverkar löntagarnas arbete. Utredningarna är en del av FFC:s fyraåriga projekt Möjligheternas tid. Projektet inleddes i fjol och tidigare teman har varit den nya vuxenutbildningen och arbetstagarnas ställning inom plattformsekonomin.

 

Temaintervjuer: Den artificiella intelligensen kommer – förändras vardagen i arbetaryrken?

Utredningen gjordes med kvalitativ metod. Åtta personer i sju olika yrken intervjuades strukturerat i februari och mars 2018. En av intervjuerna gjordes per telefon, medan de övriga sex intervjuerna gjordes personligen ansikte mot ansikte. Utredningen gjordes av Mikko Kesä Oy på uppdrag av FFC.

 

ÄMNESORD

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50534]

Monika Fagerholm om välfärdssamhällets grundprincip: ”Det handlar om att bidra till något större”

Kuva: Johan Kvarnström
Monika Fagerholm anser att Sipiläs regering undkommer svåra och angelägna frågor alltför enkelt.

Demokratin måste ständigt vinnas på nytt, sade Olof Palme för 50 år sedan och det gäller även i dag. Författaren Monika Fagerholm tillskriver journalister en avgörande roll i detta och förfasas över dagens brist på kritiska följdfrågor. Hon anser att regeringen ständigt kommer för enkelt undan och hoppas på förändring efter en socialdemokratisk valrörelse som lyfter fram och klargör de grundläggande principerna för välfärdssamhället.

Lue lisää

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=50540]

Socialdemokratiska Kvinnor varnar: Brådska med vårdreformen äventyrar demokratin

Tytti Tuppurainen leder Demarinaiset.

Ändamålen helgar inte medlen, säger Tytti Tuppurainen, ordförande för Demarinaiset (Socialdemokratiska Kvinnor) angående vård- och landskapsreformen.

 

SDP:s kvinnoförbund understryker att social- och hälsovårdstjänsterna måste förnyas varsamt och eftertänksamt i enlighet med laglighet och rättsstatens principer. Att det behövs en reform är givet, bland annat för att utjämna hälsoskillnader och förbättra tillgången till service.

Ordförande Tytti Tuppurainen ser den offentliga sektorns förtjänster, som finns tack vare yrkemänniskornas helhjärtade insatser, som en stark grund att bygga förbättringar på.

Hon anser att en reform framför allt ska förbättra tillgången till service på grund (primär) nivå i hela landet och minska hälsoskillnader mellan människor och olika områden.

Även vårdkedjans smidighet behöver ses över och socialtjänster garanteras för de som mest behöver dem.

Förbundet lyfter fram att finansieringen måste säkras.

Allt detta är i enlighet med hela SDP:s strävanden. Enligt Demarinaiset handlar det dock om grundläggande principer som Sipiläs regering dessvärre har övergett.

Tuppurainen efterlyser samarbete med förståelse och ödmjukhet.

– Regeringens politik är redan hotfullt nära gränsen för maktutövning, vilket leder från demokrati till despotism, säger Tuppurainen.

 

Diskussion

[pro_ad_display_adzone id=139162]