MENY

Facklig kamp i Ryssland: “Det handlar om att försvara grundläggande rättigheter“

En av de hårdaste fajterna för fackföreningsrörelsen i ett förändrat Ryssland gäller det sjunkande medlemsantalet, berättar Viktor Kalinin som är ordförande för S:t Petersburgs regionalorganisation inom det ryska maskinbyggarfacket. 

Viktor Kalinin påminner om att medlemskap i ett fackförbund var obligatoriskt i Sovjetunionen. Men i och med Sovjetunionens upplösning som formellt skedde i december 1991 var det mycket som ändrades. Tidigare statsägda företag privatiserades och på sina håll tappade facket också medlemmar.

– Från att ha varit hundra procent under sovjettiden är den fackliga organisationsgraden i medeltal idag omkring trettio inom maskinbyggarfackets S:t Petersburgs regionalorganisation som omfattar både staden S:t Petersburg och det omkringliggande området Leningradskaja oblast, säger Kalinin.

 

Inom hans organisation finns sammanlagt 12 500 medlemmar. Principen är en arbetsplats – ett fackförbund.
Inom branschen tillverkas bland annat gruvmaskiner och maskiner för utvinning av olja och gas. Men det finns också ett privatföretag som specialiserat sig på röntgenmaskiner. Den statistiska medellönen inom maskinbyggnadsbranschen i S:t Petersburgsområdet ligger i snitt på lite över tusen euro i månaden. Därav går tretton procent i skatt oberoende av inkomstnivån.

– På sovjettiden var även direktörerna för de enskilda företagen medlemmar av facket, berättar Kalinin.

Hans bestämda uppfattning är dock att man inte får tvinga någon löntagare att ansluta sig.

– Medlemskapet i facket är och måste förbli frivilligt, säger han bestämt.

Han påminner om alla de viktiga uppgifter fackföreningsrörelsen har.

– Jag tänker till exempel på farliga arbetsmoment och hälsovådliga arbetsplatser. De som utför sådana arbeten ska enligt rysk arbetslagstiftning erhålla ett lönetillägg som är fyra procent av lönen. Men vi inom fackföreningsrörelsen kräver ett lönetillägg på åtta procent, framhåller Kalinin.

Han pekar på de fackliga förtroendemännens stora ansvar i den dagliga intressebevakningen.

– I synnerhet huvudförtroendemännen innehar en nyckelposition. För facket gäller det dessutom att sporra arbetstagarna att klara sig i sina jobb och att förbättra sin yrkeskompetens.

Kalinin berättar att man inom facket haft en tävling om vem som bäst utvecklat sitt yrkeskunnande.

– Med den här tävlingen vände vi oss speciellt till ungdomen. Som avslutning höll vi i september 2016 en stor fest där inte enbart våra medlemmar utan också deras familjer kunde berätta om sig själva och sina erfarenheter.

 

”Facket måste säga ifrån”

Kollektivavtalen görs upp för varje företag skilt för sig men modellerna och rådgivning för hur avtalen ska se ut ges av facket. Kollektivavtalen är i kraft tre år i sänder.

– Blir det plötsligt en kris eller en högkonjunktur kan kollektivavtalens innehåll i princip justeras. Också inflationen som för närvarande officiellt är 5,5 procent beaktas, säger Kalinin.

Fast en av hans nära medarbetare tillägger att den verkliga inflationen är betydligt högre än så.

Av företagen inom maskinbyggnadsbranschen i S:t Petersburgsområdet är numera hela nittio procent privatägda. På frågan om det är den någon skillnad mellan privata och statliga arbetsgivare svarar Kalinin så här:

– Det beror uttryckligen på ägarens personlighet och hur långt han vill utveckla sitt företags organisation. Ur facklig synvinkel är framförallt lönerna och de sociala frågorna de viktigaste.

 

Kalinin säger att man inom facket uttryckt missnöje med att en del arbetsplatser inom maskinbyggnadssektorn lagts ner på grund av bristande lönsamhet.

– Orsaken låg i att ägarna tyckte att våra egna ryska maskiner inte längre dög varför man istället köpte nya maskiner från utlandet, bland annat från Spanien.

– Blir man arbetslös så betalar arbetsgivaren lön för tre månader.  Efter det får man ett arbetslöshetsunderstöd från staten som är alltför litet,säger Kalinin.

Han framhåller att facket kämpar för alla löntagares rättigheter oberoende av om de är medlemmar eller inte.

– Ett exempel är lunchpausen som enligt lagen är trettio minuter. Det har gjorts vissa försök att krympa ner den till futtiga tio minuter. Då måste facket klart säga ifrån att det inte går för sig. Det handlar om att försvara grundläggande rättigheter både för medlemmarna och dem som inte är fackligt organiserade, säger Viktor Kalinin.

 

Henrik Helenius

ÄMNESORD

Diskussion

Karita Blom: Bra resultat når vi genom att satsa på undervisning

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Karita Blom på SDP:s partifullmäktige i Åbo den 18 november 2017.

FSD:s representant på höstens partifullmäktige, Karita Blom, slog ett slag för satsning på utbildning.

Lue lisää

Diskussion

In memoriam: Peter J. Boldt

Kuva: Foto: ABL-arkiv

Nationalekonomen Peter J. Boldt avled efter en tids sjukdom den 29 oktober i Helsingfors. Peter var född i Helsingfors som även var hans hemstad. Han studerade nationalekonomi och statistik vid Helsingfors Universitet och avlade sin kandidatexamen (magisterexamen idag) år 1972.

Fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen var Peters politiska hemvist och hans yrkeskarriär. Han inledde sin yrkeskarriär som ekonom på arbetarnas ekonomiska forskningsinstitution (TTT) och gick därefter över till Nordens Fackliga Samorganisation (NFS/PAY) i Stockholm var han arbetade som expert till år 1982 då han gick över till FFC:s ekonomiskpolitiska avdelning. Från början präglades Peters arbete av frågor som berörde den europeiska och internationella ekonomin. I mer än två årtionden representerade han FFC både i NFS och i den europeiska samt den världsomspännande fackliga samorganisationen (EFS och IFS). Peters expertis kom även till nytta i olika statsledda trepartsorgan samtidigt som han representerade hela löntagarrörelsen på bl.a. de konferenser i Seattle 1999 och Doha 2004 var man kom överens om de spelregler som gäller för världshandeln.

Peter J. Boldt var med sin expertis och erfarenhet i frågor som berörde världsekonomin en efterfrågad polemisk talare och debattör inom fackföreningsrörelsen. Han hade den sällsynta pedagogisk gåvan, att kunna sammanfatta olika invecklade frågor till ett paket som man kunde förstå. Sina inlägg och anekdoter kryddade han med humor både på svenska, finska och engelska.

Peter var en av de första ekonomer som tydligt flaggade för att Finland bör gå med i EU och den monetära unionen (EMU). Under åren 2002-2006 hade han en central roll i löntagargruppen inom den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK).

Peter var inte enbart intresserad av den ”hårda” ekonomin. Både de mänskliga och fackliga rättigheterna hade en stark ställning i hans tänkande och verksamhet. Han var även en människorättsaktivist i andra generationen: hans far överste Lauri Boldt vår under många år, efter att han övergått till reserven, vice ordförande för Amnesty Internationals finländska avdelning.

Vi som kände Peter saknar hans rättframma sätt, hans humor och hans finlandssvenska vidsynthet. Peter var även känd för sina omfattande kunskaper i historia och kultur. Hans käraste plats torde ha varit Boldt-familjens sommarstuga med sin båtbrygga vid Ekholmen i närheten av Hangö udd.

Peter fick trots att sjukdomen spreds erfara glädjen att vara farförälder: under den sista delen av hans liv var hans dotter Hildur och hennes dotter Frida ljuspunkten i hans liv.

 

Text: Markku Jääskeläinen

Översättning: Hans Virtanen

ÄMNESORD

Diskussion