MENY

Ett förvirrat EU firar 60 år

Kuva: Kari Hulkko

I mars är det 60 år sedan sex stater grundade en Europeisk Ekonomisk Gemenskap i Rom med syfte att varor, tjänster, personer och kapital skulle ha fri rörlighet inom gemenskapen.

År 1993 i Maastricht utvecklade 12 medlemsstater gemenskapen till Europeiska Unionen, ett område som därtill skulle ge medborgarna frihet, säkerhet och rättvisa, och bli medborgarnas Europa.

År 1995 anslöt sig Finland, Sverige och Österrike till Unionen. Medlemsantalet har sedermera utökats till 28 länder.

Vore EU en nation så skull den vara tredje störst i världen med över 500 miljoner invånare.

Inom EU har man en gemensam marknad, därtill ett euro-område för de nitton medlemsländer som infört euron som gemensam valuta.

EU har gemensam utrikeshandel och lantbrukspolitik och strävar till en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, men den kräver ofta enhälliga beslut.

Därtill kan EU lagstifta på många områden såsom t.ex. miljö eller jämlikhet. Utvecklingen har gått mot mera EU, mindre medlemsstat.

Medlemsländerna har försökt hålla fast vid egna bestämmelser t.ex.gällande brott och straff och social- och hälsovård, men undantag finns även där.

Privata aktörer och deras medlöpare strävar t.ex. till att tillämpa marknadens regler inom social- och hälsovården. Skäl att hålla emot.

Första krisen kom år 2009

När Finland blev medlem utvecklades EU positivt i flera år. Finland spelade en viktig roll speciellt då Paavo Lipponen var statsminister. Idag har vi en regering där utrikes- och försvarsministrarna är EU-motståndare. ”Missä EU siellä on ongelma, säger utrikesminister Soini.

Den första krisen med Finland som medlem kom då det år 2009 visade sig att Grekland gett falska statistikuppgifter om sin ekonomi till EU.

Landet hade 340 miljarder i lån, en del med höga räntor. Risken var stor att landets ekonomi skulle kollapsa.

IMF, EU-kommissionen och Europeiska centralbanken började sanera Greklands ekonomi.

Det visade att även Italien, Irland och Spanien hade för mycket lån. Efter en rad krisåtgärder som blev dyrbara för medlemsländerna lyckades man få krisen i EU-området bilagd. Fortfarande är dock Grekland ekonomiskt i kris och människor far illa.

År 2015 kom den andra EU-krisen. Människomassor kom in över havet från det sönderbombade Syrien och Libyen, från Irak och Afghanistan. Västliga arméer hade försökt bilägga nationella kriser med militära medel. Man var uppretad av ländernas enväldiga ledare, ofta oroliga för tillgången på olja.

Situationen blev inte bättre av att Ryssland – efter att ha varnat väst för militära åtgärder – med all militär kraft blandade sig i kampen om makten i Syrien. Flykten till EU-länderna ökade.

Grekland eller Malta hade ingen möjlighet att ta hand om flyktingarna såsom EU-reglerna från Dublin hade krävt. Flyktingmassorna tog sig fram i Europa främst mot Tyskland och Sverige. En del kom till Finland.

Inför denna kris stod EU handfallet.

Många medlemsländer frångick EU:s regler. De stängde sina gränser, andra tog emot människor utan att registrera dem.

I Sverige beräknas kanske tiotusen människor bara kommit in, kanske uppsökt släktingar, gått under jorden.

I Finland lyckades man ganska snart registrera dem som tagit sig hit. Utlänningslagstiftningen har i hast förnyats så att många flyktingar förvandlas till papperslösa utan hopp.

SOS-regeringen hoppas att de skall smita till Sverige eller annars bara försvinna.

Efter en tid av villervalla kom EU med en nödlösning. Man betalade Erdogans Turkiet för att hålla flyktingarna där.

I Libyen letar man efter någon makthavande som kunde hålla dem där.

Osäkerhet efter Brexit

Kriserna och deras fumliga skötsel har försatt EU i ett dåligt läge. Folk tror inte på EU:s förmåga att lösa problem.

Flyktingkrisen och otäcka terroristdåd har gett de högerpopulistiska rörelserna i Europa luft under vingarna.

Efter resultatet i England i Brexit-omröstningen är man i EU:s ledning osäker på vad man skall göra.

Frans Timmerman, EU-kommissionens viceordförande, holländsk sosse, skrev i augusti 2016:

”För första gången under min karriär tänker jag att Europas integreringsprocess kan misslyckas…”

EU – kommissionens ordförande Jean Claude Juncker, konservativ från Luxembourg, talade inför EU-parlamentet om läget i Unionen i september 2016. Han sade att: ”aldrig har samförståndet bland medlemsländerna varit så lågt. Aldrig har frågorna där medlemsländerna vill samarbeta varit så få”.

Han tillade att medlemsländernas ledare helst vill diskutera lösandet av nationella problem. De är rädda för populisternas framfart i följande val.

Splittra Europa vore en eländig affär

På Europadagen i slutet av mars träffas grädden i Rom för att fira EU:s 60 års dag. I de officiella talen får vi höra tankar om hur EU skall utvecklas.

”EU är som en cykel, man måste trampa framåt hela tiden, annars faller man.”, sade en dansk kommissionär en gång.

Troligt är att Frankrike och Tyskland kommer att lägga fram ett projekt om hur EU skall gå framåt.

De ledande EU länderna enas troligen om att fördjupa integrationen för de medlemsländer som vill vara med, man går in för att köra på två spår, ett snabbare, ett långsammare.

Man ger medlemsländerna tillbaka en del av den makt som getts EU.

En förutsättning för detta är att de EU-fientliga krafterna besegras i presidentvalet i vår i Frankrike, d.v.s. att högerradikalen Marine Le Pen inte vinner.

Just nu ser det ut som om högerns kandidat Francois Fillon eller en fristående vänsterkandidat Emmanuelle Macron klarar av det.

Därtill måste EU-vänliga partier segra i det tyska parlamentsvalet i höst. Angela Merkel är i svårigheter p.g.a. sin positiva inställning i flyktingfrågan.

Hon har tappat understöd till en ny rörelse, Alternativ för Tyskland, som är invandrarfientlig och inte tror på EU.

De tyska socialdemokraterna har plötslig gått upp i gallupledning. EU-parlamentets tidigare talman Martin Schulz som kanslerkandidat har höjt partiets understöd betydligt. Under åren har han samarbetat bra med Merkel. Det kan gå vägen i Tyskland.

De medborgare som normalt inte tycker att röstande är så viktigt, bör inse vad som händer om de inte röstar. Trump och Brexit är en följd av att många vettiga människor lät bli att rösta.

Att splittra Europa med Trump i USA och Putin i Ryssland och Erdogan i Turkiet vore en eländig affär.

Jacob Söderman

ÄMNESORD

Året som gått med Arbetarbladet

Finlands jubileumsår har varit minst sagt händelserikt även för SDP och ABL som önskar alla en fridfull Jul och gott nytt år och återkommer i januari! Men först är det dags för en sammanfattning.

Lue lisää

Diskussion

Lipponen om dagens språkpolitik: Det här är ohållbart!

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

– Det är en minoritet som tycks bestämma, kommenterade Paavo Lipponen regeringens språkpolitik i samband med att den nya FSD-historiken diskuterades i Helsingfors på luciadagen.

Lue lisää

Furstenborg: Facket behövs!

Kuva: Foto: Henrik Helenius
Hagnäs torg med dess många fackförbundskontor är en mycket bekant plats för Jan Furstenborg.

Facket behövs nu och i framtiden. Fackföreningsrörelsen måste alltid också vara beredd att förnya sig. Man ska vara beredd att acceptera förnyelse men också själv skapa nytt. Det säger Jan Furstenborg, finlandssvensk facklig veteran och numera aktiv pensionär.

Lue lisää

Diskussion

Viktigt att låta finskspråkiga tala svenska

Kuva: Foto: Caroline Lång
Rebecca Åkers, ordförande för FSUD, ställde frågor kring svenskans historia, nutid och framtid till forskaren Kjell Herberts.

Det råa debattklimatet och domänförlusterna ser ut att hota svenskan i Finland. Finns det en överlevnad för tvåspråkigheten? Det diskuterades på ABL:s och FSUD:s evenemang ”Hotad? – en barkväll om finlandssvenskan”.

Lue lisää