MENY

Analys: Låt inte rädsla och terror styra oss

Kuva: Jukka-Pekka Flander

Samtidigt som terrorattacken i Stockholm 7 april visar hur sårbart det svenska samhället är vittnar den också om hur viktigt det är att vid en kris inte gripas av panik och kollektiv rädsla. 
Terrorn  lyckas bara om den tillåts bli en motor för allas vår
rädsla. Det skedde inte i Stockholm. Men trots det välförtjänta beröm som polis och räddningstjänst fått för sina snabba insatser på plats kantas hanteringen också av några missgrepp och överreaktioner. Ett var beslutet att abrupt stänga all kollektivtrafik. Det gick på tvärs emot tanken att vi ska fortsätta agera så normalt som möjligt.

Styrkan i ett samhälle ligger bland annat i dess förmåga att även vid en kris och oberoende av vilka attacker som riktas mot det så ska vi, enligt brittisk krishanteringsmodell, fortsätta fungera. När en socialt isolerad och av polisen för utvisning eftersökt och under tiden i Sverige av IS-propaganda radikaliserad person (ensamvarg) kan genomföra ett attentat som tillåts lamslå hela Stockholm, ja då måste frågan om samhällsskyddet och försvaret av landets centrala samhällsfunktioner granskas i grunden.

Att det ofta är svårt för såväl polis som andra myndigheter att snabbt bedöma hur allvarlig och hur omfattande en terrorattack kan vara är givet. Men lika självklart borde det vara att – med den erfarenhet som finns från terrorattackerna i Paris, Berlin, Bryssel och London – se till att så lite som möjligt av den normala verksamheten i samhället störs. Hanteringen av händelsen i Stockholm talar inte för att svenska myndigheter fullt ut tagit till sig av de kunskaperna. Här finns viss förbättringspotential. Av totalstoppet för tågtrafiken till och från Stockholm, utrymningen av Centralstation i Stockholm och totalstoppet för inte bara tunnelbana och pendeltåg runt Stockholm utan även för flertalet busslinjer hamnar en hel del i kategorin ”till sina konsekvenser otillräckligt  genomtänkta panikreaktioner”. Många av stoppen borde aldrig ha tagits till och åter andra hade aldrig behövt pågå under så lång tid. Inte heller den uppmaning som riktades till boende i delar av Stockholm att hålla sig inomhus bidrog till att minska risken för mer panikkänsla och oro bland allmänheten. Det var onödigt långtgående råd.

Även om allt görs för att så långt som möjligt såväl avslöja eventuella terrorplaner som att stoppa angrepp finns det inget samhälle som kan skydda sig helt mot det. Inte minst britterna vet det. Ty terrorismen som metod är ingenting nytt. Den har använts av mer än en extremradikaliserad politisk rörelse för att skapa oreda och sprida skräck i samhället. Varje gång de tillåts leda till skräck- och känslostyrda panikreaktioner från myndigheters, medias eller politikers är det en delseger för terrorn. En av beredskapsmyndighetens (MSB:s) viktigare uppgifter måste vara att stärka såväl medborgare som myndigheter så att vi i ett krisläge inte drabbas av panik och rädsla utan fortsätter att med alla medel fortsätter det normala vardagslivet. Och här finns en del att lära av krisvana britter.

De åtgärder man i samhällsskyddet vidtar i samband med en kris, terrorattack eller större olycka måste styras av principen att åtgärderna och begränsningarna i medborgarnas möjlighet att fortsätta sköta sin vardag måste stå i rimlig proportion till händelsen. Åtgärden att i Stockholm stoppa så stora delar av kollektivtrafiken och under så lång tid lämna så många utan praktisk möjlighet att ens ta sig hem från sitt arbete, än mindre hämta barn från dagis eller hinna till uppgjorda möten var vidtagna i överkant och stod inte riktigt i proportion till själva handlingen på Drottninggatan den 7 april.

Lärdomen av detta är att det finns goda skäl för landets länsstyrelser, landsting och kommuner samt  räddningstjänst och polis att öva och rusta sig ännu bättre för att möta framtida terrorattacker, kriser och olyckor. Risken för att någon plats i Sverige ska drabbas av ett nytt terrordåd kan inte uteslutas. Detta  trots säkerhetspolisens och sociala myndigheters arbete med att i tid försöka hitta och avslöja hot i olika miljöer. Den bästa metoden för att stoppa terrorn är att göra den meningslös i sina konsekvenser för terroristerna. I ett samhälle där terrorhandlingar går förbi utan att skapa panik och rädsla utan snarare ökar sammanhållningen och viljan att fortsätta den normala vardagslivet har terrorn som metod ingenting att hämta. Sverige och hur stockholmarna agerade den 7 april visar att vi – jämte vissa lärdomar av det skedda – borde ha mycket goda förutsättningar för att bli just ett sådant samhälle.

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bl.a. riksdag och regeringskansli
Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker

MNESORD

Viktigt för facket att värna om språket och ungdomen

Kuva: Foto: Henrik Helenius
Sari Yliaho deltog i Industrifackets årliga svenskspråkiga höstträff som i år arrangerades i Metallhuset vid Hagnäs torg i Helsingfors.

Fackföreningsrörelsen ska kunna svara på nya utmaningar. Därför är bildandet av det storförbundet Industrifacket en nödvändighet. Det säger Sari Yliaho som är huvudförtroendeman vid företaget LKI Käldman i Bennäs.

Lue lisää

Diskussion

Feldt-Ranta om nazisternas glåpord: skakande, men jag låter mig inte skrämmas

Kuva: Ella Kaverma

Män som deltog i Nordiska motståndsrörelsens demonstration utanför Lilla parlamentet slängde glåpord efter Maarit Feldt-Ranta och tilltalade henne vid namn.

Lue lisää

Diskussion

100-åringen är en förebild

Kuva: Foto: Johan Kvarnström
Yngve Lindholm uppvaktar föreningens äldsta och mest långvariga medlem Helmi Rosendahl.

Finland, Köklaks svenska arbetarförening och Helmi Rosendahl har en sak gemensamt: de firar alla 100 år i år.

– De som grundade föreningen visste att det skulle bli en tuff kamp, men också en kamp värd att ta, sade Maarit Feldt-Ranta i festtalet på arbetarföreningens jubileumsfest.

Lue lisää

Diskussion

FSD-Österbotten: Dags att pröva på heldagsskola

Kuva: Foto: Johan Kvarnström

Förra veckan kunde allmänheten ta del av uppgifterna om att flera högstadieelever åkt fast i drograzzia i Jakobstad. I somras kunde man även läsa om olika typer av skadegörelse i Sundom. Det finns även många fler exempel som tydligt pekar på en rastlös ungdom och ungdomar som i ett rop på hjälp tar till förstörelse och droger.

 

– Att äska om olika typer av punktinsatser och kräva att auktoriteter får mera makt är inte hållbart sätt att tackla problemen på lång sikt. Det behövs ett strategiskt arbete där det involveras olika parter som ser till helheten och går till botten med problemen, säger FSD-Österbottens kretsordförande Jacob Storbjörk.

Droganvändningen och den allmänna förstörelsen kan ha ett samband med den allt mera bristande kommunikationen mellan  unga och vuxna. Grunden för en god kommunikation måste läggas redan i ung ålder.

– Vi inom FSD-Österbotten tror att många barn och unga skulle må bra av om det fanns en heldagsskola, med mycket fritidsverksamhet inbyggd för eleverna på morgnar och eftermiddagar. Kommunen skulle kunna stödja olika typer av fritidsintressen genom att knyta skolan samman med många olika sorters fritidsverksamheter, så att varje enskild ungdom skulle hitta en meningsfylld tillvaro och fritid, säger Storbjörk.

Därtill hoppas kretsordförande Storbjörk att de österbottniska kommunerna inte minskar anslagen för ungdomsverksamheten och håller avgifterna för morris-och eftisverksamhet skäliga.

– Höga avgifter kan göra tröskeln för hög för att ta del av den fritidsverksamhet som erbjuds. Barn och ungdomar behöver mera vuxenkontakt och olika fritidsverksamheter kan fungera som en naturlig plattform för möten och diskussioner åldersgrupperna emellan.

Diskussion