Kontakt

Debatt: Kriminalisera våldsverkande religion

19.06.2017

Robert Björkenwall.

I kampen mot IS och terrorism borde en viktig fråga vara vad som predikas i de i huvudsak av Saudiska wahhabister och salafister finansierade och betjänade moskéerna, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson.

 

Den överenskommelse som kommit till stånd mellan regeringen Löfven och de borgerliga partierna i Sverige om insatser mot terror är ett steg i rätt riktning. Men för att verkligen kunna nå framgång i strävan att förhindra nya attentat av samma slag som vi sett i såväl Stockholm som andra delar av Europa saknas en grundläggande del. Den idé som får människor att bli terrorister och självmordsbombare måste bekämpas med samma kraft som de brott den leder till.

Det de islamistiska terroristerna, såväl den i Stockholm som de på andra håll i världen, har gemensamt är deras tro på IS, det rättfärdiga kriget mot otrogna och paradiset som väntar bortom döden. Bakom deras agerande och radikalisering ligger samma bisarra sunnimuslimska, wahhabistiska och salafistiska och för den demokratiska västvärlden främmande inslaget av våldsbejakande värderingar som skapat al-Qaida, Boko Haram och även Talibaner. Deras fiender är inte bara den västerländska demokratin utan också alla kristna, judar och shiamuslimer som de betraktar som av judendomen köpta kättare. Och att som jihadist (helig krigare) döda otrogna är för de extrema wahhabisterna lika positivt som att själv bli dödad i kampen för att då som martyr kunna vandra raka vägen in i paradiset.

Att wahhabismen och salafisternas idé kunnat sprida sig och få fotfäste även i Europa bottnar till stor del i den ekonomiska och moraliska uppbackning den får från Saudiarabien och dess kungafamilj. Landet har sedan 1970-talet satsat på att aktivt sprida sin tolkning av islam. Såväl organisationen MWL (Muslin World League) med kontor över hela världen som ungdomsorganisationen WANY (World Assenbley of Muslim Youth) är delar i den satsningen. Men där finns också omfattande stöd till moskébyggen och imamtjänster runt om i världen. En del av det har hamnat i Sverige.

I kampen mot IS och terrorism borde en viktig fråga vara vad som predikas i de i huvudsak av Saudiska wahhabister och salafister finansierade och betjänade moskéerna. Varifrån kommer radikaliseringen av de ungdomar som ansluter sig till IS? Vem är det som värvar ungdomarna och hur sker den hjärntvätt som får unga människor (en hel del med kriminell bakgrund) att se döden som ett positivt mål? Vad är det som får även unga kvinnor från ett öppet och demokratiskt samhälle att ansluta sig till en sekt där de berövas det mesta av sin frihet?

Som en viktig del av de nationella insatserna mot extremism och extremistisk propaganda bör hatpredikningarna och den våldsverkande wahhabismen kriminaliseras. Att inte göra så utan i religionsfrihetens namn tillåta den del av islam som predikar våld och ser dödandet av otrogna som berättigat få fortsätta agera och bygga moskéer är att bjuda in till nya terrordåd. Visst är en fortsatt systematisk satsning på att ta debatter om värderingar och att sprida kunskap om den våldshyllande wahhabismens och en IS anslutnings konsekvenser viktiga. Men utan möjlighet att också med skarp lagstiftning och kriminalisering gå till roten med ett påtagligt samhällsproblem där döden, hatet och mördandet av utpekade fiender hyllas av religiösa auktoriteter som en eftersträvansvärd positiv plikt kan vare sig terrorismen eller rekryteringen av nya ofta religiöst oskolade men sökande unga muslimer stoppas.

I den mellan regeringen och de borgerliga gjorda överenskommelsen om att utreda en utvidgad kriminalisering av samröre med terroristorganisationer måste de organisationer som aktivt bidrar till att sprida våldspredikande salafism och wahhabism hamna högt på listan. Att kriminalisera spridandet av en religiös idé som manar till våldshandlingar och lockar ungdomar att begå terrordåd är inte att göra våld på vare sig yttrande- eller religionsfriheten utan ett kompromisslöst försvar av demokratin och möjligheten att bevara ett fritt samhälle.

 

Robert Björkenwall, frilansjournalist, utredare, författare till bland annat en bok om Defence & Security

Jaan Ungerson, omvärldsanalytiker

Inga kommentar ännu.

Kommentera