Börje Bärlund: Något gick fel i EU-projektet

Kuva: Lehtikuva/Jussi Nukari

En av de finlandssvenska socialdemokraternas många arbetsmyror som i det tysta stretat på med med facklig, politisk och ungdomsverksamhet. Så kan man väl beskriva Börje Bärlund från Borgå. Numera glad pensionär. Men fortfarande bestämda åsikter om mångt och mycket gällande det som sker i politiken.

– Jag är egentligen ”landskommunist” säger Börje Bärlund när han hälsar välkommen i egnahemshuset på Jonasbacken i Borgå.

Med det gamla, välkända uttrycket menar han inte en politisk åskådning utan det faktum att han ursprungligen är hemma från Ernestas i dåvarande Borgå landskommun. Först 1996 gick Borgå stad och Borgå landskommun samman i nuvarande Borgå stad.

Några sympatier för kommunismen har Bärlund nämligen aldrig känt.

– I de länder med Sovjtunionen i spetsen där kommunisterna hade makten fanns aldrig någon demokrati utan bara envåldshärskare. Med stort intresse följer jag med vad Yles Moskvakorrespondent Kerstin Kronvall har att berätta när hon rapporterar från Ryssland. Man ska inte underskatta Putin för det är ett skickligt spel han spelar, säger Bärlund.

Börje Bärlund började som åttaåring i Unga Örnar som då startade en avdelning i Ernestas soc.dem förenings regi. Hans far Albin var skogsvaktmästare och hade tillbringat fem och ett halvt år i kriget. Bland annat hade han varit med om de hårdaste striderna vid Tali och Ihantala.

Bärlund hade en bror och fyra systrar och han gick först i småskolan i Hammars och sedan i Gammelbacka-Haiko svenska folkskola.Under armétiden i Dragsvik var han först rekryt i en och en halv månad, sedan pansarvärnsman i tre månader och därefter ordonnans och kock i fyra och en halv månad.

– Jag kockade morgonkaffe och lunch åt fem officerare. Bland dem överste Lauri Boldt, berättar Bärlund.

Till saken hör att Lauri Boldts far var historieläraren Georg Boldt som i tiderna tillhört kretsen kring den socialdemokratiska tidningen Arbetet i Åbo. Lauri Boldts son Peter J. Boldt arbetade i många år som EU-koordinator vid FFC och hans dotter Hildur Boldt har nyligen tillträtt som verksamhetsledare för Finlands svenska socialdemokrater.

Bärlund minns att Lauri Boldt en gång glömt sina hemnycklar när han kom från ett FN-uppdrag i Kashmir och därför måste övernatta på officersmässen.

– När jag överraskande stötte på honom i mässen frågade jag vem han var, vartill han svarade: jag är överste Boldt. Han var får övrigt en ”kiva” typ, anser Bärlund.

Efter armén jobbade Bärlund som bagare och konditor på Åland och i samma veva gifte han sig med Carita som är hemma från Borgå stad. Hon är krigsbarn och hade varit i Sverige i fem år.

– Vår första dotter Carola är född i Mariehamn. Men jag fick exem på båda händerna av mjöldammet och läkaren sade att jag måste byta jobb. I och med det återvände jag till Borgå där jag började på Tekniska verkets gatuplanering. Där stannade jag i fyrtio år, blev mätningsförman och pensionerades för tolv år sedan. Till jobbet hörde att sköta gatubyggnad, från vatten och avlopp till att göra förgrunden för gatan färdig samt belysningsstolparna.

Bärlund minns att arbetsuppgifterna var omväxlande.

– Det kunde handla om att lägga kullersten i Gamla stan i Borgå eller att planera nya bostadsområden. Till mitt arbete hörde också att övervaka asfalteringen av gatorna.

Den 1 oktober 1964 skrev Bärlund in sig i Kommunala arbetarnas och tjänsteinnehavarnas förbund (KAT) genom avdelning 150 i Borgå. Idag heter organisationen Förbundet för den offentliga sektorn och välfärdsområdena (JHL).

– Min avdelning firar sitt 70-årsjubileum i höst med servering på Grand här i Borgå. På sjuttioårsdagen för själva grundandet var jag med om att dricka kaffe dagen till ära.

Som femtonåring anslöt sig Bärlund till Borgå svenska socialdemokratiska ungdomsklubb där Karl-Erik Sandell var ordförande. Den klubben somnade småningom in. Men i stället grundades 1969 en ny socialdemokratisk avdelning med namnet Svenska Unga Demokrater i Borgå (SUD) med Börje Bärlund som ordförande.

– Det var kanske ett otympligt namn men vi röstade fram det i demokratisk ordning.

Bärlund ledde avdelningen i tjugo år. Mellan tio och tjugo ungdomar samlades regelbundet i lidret bredvid Bärlunds egnahemhus och verksamheten var mångskiftande från idrottsaktiviteter till studiecirklar.

– Samtidigt ledde jag Jonasbackens Unga Örnar som engagerade ett tiotal barn inom örnrörelsen. Roligt hade vi, säger Bärlund.

I det sammanhanget valdes Bärlund också till ordförande för Finlands svenska socialdemokratiska ungdomsklubbars centralkommitté (CK).

Det var en tid då mycket jäste och kokade i politiken. Den socialdemokratiska ungdomsrörelsen var emot det dåvarande EEC som nu heter EU.

– Någonting gick fel i EU-projektet. Jag är inte emot det europeiska samarbetet men jag vill inte ha ett Europas förenta stater. Det räcker med en lös organisation därför att medlemsländerna är så olika.

I likhet med andra socialdemokratiska partiveteraner är också Bärlund glad över att socialdemokraterna igen är på frammarsch.

– Med 300 000 arbetslösa i Finland får socialdemokraterna aldrig glömma att försvara de små i samhället. Tänk på att Centern sjönk ner till ett väljarstöd på femton procent men steg sedan upp på nytt. Nu är socialdemokraterna på väg att göra det samma. Stora utmaningar finns det gott om. Glöm inte att vi har finländare som kastar brandbomber mot flyktingförläggningarna. Man får rysningar. Därför behöver vi en stark socialdemokratisk rörelse i vårt land.

Han har dock en del kritiska anmärkningar.

– Regeringen Lipponen borde ha skött pensionsfrågorna bättre än vad man gjorde. Jutta Urpilainen var ingen dålig partiledare. Men som finansminister kunde hon ha varit hårdare mot Samlingspartiet. Alltid när socialdemokraterna och samlingspartisterna är i samma regering så är det socialdemokraterna som förlorar.

Hemma på Jonasbacken är Carita och Börje Bärlund närapå självförsörjande med tolv fruktträd och närmare trettio bärbuskar.

– Dessutom har vi ett stort växthus där vi odlar grönsaker i lådor.

Börje Bärlund är vid god hälsa, trots att några krämpor börjat besvära. Hans recept för att hålla sig i form är enkelt.

– Jag har skidat och löpt långdistans. Dessutom är jag absolutist och har aldrig rökt eller druckit alkohol.

Henrik Helenius

AVAINSANAT

Mot riksdagen med hjärtat till vänster

Johan Kvarnström vill föra Maarit Feldt-Rantas arbete vidare.

Han har granskat politiken som journalist och själv påverkats hårt av den i olika livsskeden. I april hoppas Johan Kvarnström ta nästa steg: att själv få vara med och fatta besluten. Med hjärtat till vänster går han in i en kampanj dit vägen i många avseenden har varit kort, men i andra snårig och långt ifrån självklar.

 

Resan från visstidsanställd journalist till riksdagsvalskandidat börjar på Ekenäs bibliotek en decemberkväll år 2016. Johan Kvarnström sitter i läsesalen och plöjer igenom Hufvudstadsbladet, där han själv blev vikarie efter samarbetsförhandlingarna på lokaltidningen Västra Nyland.

Av en slump fastnar han för en liten annons om att den socialdemokratiska partitidningen Arbetarbladet söker ny chefredaktör. Kvarnström, som till följd av sitt arbete som journalist alltid har varit partipolitiskt obunden, ser sina chanser som små utan partibok men väljer ändå att skicka in en ansökan.  

– Eftersom jag trodde att jag var chanslös så funderade jag aldrig så mycket, istället skrev jag avslappnat och direkt från hjärtat, helt ärligt och öppet.

Den strategin visade sig vara lyckad: en kort tid därefter fick han beskedet om att jobbet som chefredaktör var hans.

– Då brast det helt för mig, jag började gråta av lättnad. Jag hade inte fällt en tår då jag blev uppsagd från Västra Nyland men hade länge burit på en stor press, som arbetssökande och snuttjobbande familjefar, vilket jag insåg först då.

 

Aktiv röst i lokalpolitiken

Två år senare, då vi träffas på ett café utanför Ekenäs, är det inte mycket som är sig likt. Utöver två år som chefredaktör i bagaget är Kvarnström numera också aktiv lokalpolitiker för SDP i Raseborg, just nu med siktet inställt på riksdagsvalet i april.

Beslutet att själv aktivera sig politiskt och kandidera i kommunalvalet 2017 var länge långt ifrån självklart för Kvarnström, efter ett helt arbetsliv som partipolitiskt obunden, men tanken på att göra det var ändå inte ny.

– Samma sommar som vi hade samarbetsförhandlingar på Västra Nyland så satt jag som reporter på ett fullmäktigemöte i Raseborg. En kollega frågade om samarbetsförhandlingarna och jag sade att om jag får gå så sitter jag inte på läktaren utan i salen nästa gång.

Då möjligheten till en kandidatur slutligen uppenbarade sig blev det ändå bråttom. Kvarnström som befann sig hemma hos sin mamma i en annan del av Raseborg fick tre timmars betänketid, innan han körde raka vägen till Ekenäs för att skriva under blanketten som sedan lämnades in i sista stund.

– Jag hade inte ställt upp i valet om jag hade fått punktering på vägen.

En kandidatur blev det ändå och slutligen inval med god marginal. Genom sin plats i stadsfullmäktige och bland annat posten som vice ordförande i bildningsnämnden har Kvarnström blivit en aktiv röst för Socialdemokraterna i Raseborg.

Flera motioner har det blivit – bland annat om delvis avgiftsfri småbarnspedagogik och större rätt till vård för papperslösa.

Och även om båda dessa motioner i slutändan röstades ner och Socialdemokraterna överlag har arbetat i brant uppförsbacke i SFP-dominerade Raseborg, är Kvarnström nöjd med partiets insats under de senaste två åren.

– Vi har haft både framgångar och bakslag, men ändå lyckats skapa diskussion och sätta en agenda. Då SFP har varit splittrade och vi i stort sett enhälliga har vi ofta i praktiken lyckats få relativt stort inflytande.

 

Upp till kamp för Kustbanan

Ytterligare en hjärtefråga för Kvarnström, som även den har resulterat i en motion, är riksdagsvalets stora valfråga i Västnyland: Kustbanans framtid. Han kritiserar planerna på det så kallade “entimmeståget” från Åbo till Helsingfors via Lojo, som riskerar att påverka möjligheterna att pendla från regionen negativt.

– Jag har själv stor erfarenhet av att pendla från och till Västnyland: först till Åbo för studiernas skull och senare till Helsingfors för arbetets. Tack vare Kustbanan har jag fått både examen och jobb.

Han stöder istället nya satsningar på de existerande banavsnitten: dubbla spår på Kustbanan och en elektrifiering av sträckan Hangö-Hyvinge.

– Västnyland har varit en vit fläck då resurser har fördelats. Det geografiska läget har gjort att regionen ofta har glömts och prioriterats bort när resurserna har fördelats mellan huvudstadsregionen och övriga landet. Regionalpolitisk lobbning behövs.

Johan Kvarnström har inlett kampanjen med aktiv och glad kamp för Kustbanan. Här på Karis järnvägsstation med Sirkka-Leena Holmberg, Jouni Stordell och Frank Holmlund.

Stort ansvar

Att de regionala frågorna är viktiga för Kvarnström är tydligt, något som det finns ett stort behov av i detta val. Efter att FSD:s långvarige riksdagsledamot från Västnyland, Maarit Feldt-Ranta, 24 januari meddelade att hon återigen insjuknat i cancer och därmed tvingas ställa in sin kandidatur så är Kvarnström nu FSD:s enda kandidat i regionen.

– Det är tragiskt på så många nivåer. Maarit har varit så otroligt viktig både för FSD, hela partiet och Västnyland men framför allt på ett personligt plan för så många människor.

 

Kvarnström beskriver själv den svåra splittringen mellan hur beskedet påverkade honom personligen och den krassa verkligheten med de rent praktiska och politiska omständigheterna som förändrades.

– Jag var helt säker på att Maarit skulle slå röstrekord i valet och såg fram emot att göra kampanj vid hennes sida. Efter beskedet började vi genast fundera i min stödgrupp om vi borde ändra min egen kampanjs innehåll och arbetssätt men kom snabbt fram till att det inte går.

 

– Ingen kan ersätta Maarit och jag kan inte låtsas vara någon annan än den jag är. Det vi kan göra nu är att jobba ännu hårdare mot våra gemensamma mål, det har vi ett ansvar och en skyldighet att göra. Målsättningen är kort och gott inval.

 

Viktigt att se helheten

Vilka mål Kvarnström vill jobba mot är tydligt. Ledorden, både för kampanjen och i det politiska engagemanget, är miljö, bildning och mänskliga rättigheter. Snarare än att nischa in sig på enskilda sakfrågor betonar Kvarnström ändå vikten av att se till helheten.

– Det viktigaste just nu är att kunna se till den stora bilden. Finlands riktning måste bli mer solidarisk och inkluderande. Som de svenska socialdemokraterna säger – den nordiska modellen ska utvecklas, inte avvecklas.

 

Kvarnström förnekar trots det inte att det finns stora problem med det nuvarande systemet inom välfärden. Han är en stark förespråkare av den så kallade allmäntrygghetsmodellen – Yleisturvan – Socialdemokraternas förslag till en totalförnyelse av socialskyddssystemet.

– Jag har själv sett systemets baksidor: jag har gått från att vara studerande och jobba vid sidan om studier till att vara färdigexaminerad med upprepade visstidsanställningar och inhopp till att vara helt arbetslös.

 

– Det nuvarande systemet är ett alltför stort lapptäcke. Det ska löna sig att jobba och man ska inte behöva gå från lucka till lucka och föra papperskrig för att få stöd när det behövs.

Empatisk beslutsfattare

Erfarenheten av att ha stått på den ”andra sidan” har enligt Kvarnström försett honom med egenskaper som gör honom till en mer empatisk beslutsfattare – dels en stor tacksamhet men också insikter om brister i systemet.

– Livet har matat min politiska hunger, skriver han på sin hemsida.

Också tiden som arbetslös ser Kvarnström idag som en nyttig erfarenhet, som gav honom insikt i hur arbetslöshet egentligen fungerar. Han uttrycker även stor kritik mot den så kallade aktiveringsmodellen.

 

– Man blir sällan arbetslös för att man har varit lat, man kan bli det mot sin vilja trots att man har jobbat hårt. Det handlar inte om dåliga karaktärsdrag, det handlar om dåliga omständigheter, orättvisor och dåligt arbetsskydd.

 

– Att då genomföra en sådan aktiveringsmodell som regeringen Sipilä har gjort är förkastligt och den bör slopas direkt.

 

Också i övrigt är Kvarnström mycket kritisk till den förra regeringens politik, som han anser har orsakat stor skada både inom välfärden, utbildningen och språkpolitiken.


– Regeringen Sipilä har räddats av högkonjunkturen, vilket är en enorm tur. Många har drabbats hårt, men mycket har räddats av att sysselsättningen har gått bra.

 

– Ska jag hitta något positivt så är det ändå att de har väckt en insikt om att det spelar roll vem som sitter i regeringen och att det som tar länge att byggas upp kan raseras snabbt. Det är viktigt att komma ihåg.

 

Inga enkla svar

Även invandring och integration är en fråga som Kvarnström till följd av personliga erfarenheter brinner för. Han berättar att han genom sin pappa, som ofta gjorde hjälpresor till krisdrabbade områden, redan som barn fick lära känna många flyktingar – likaså under sin tid på Hufvudstadsbladet, då han genom olika uppdrag fick bekanta sig med lagarna och se det finska systemets baksidor. Han förespråkar en fungerande familjeåterförening och vill se över lagarna kring asylsökande.

 

– Som juridisk lekman kan jag inte förstå hur lagarna kan ge upphov till sådana tolkningar som görs idag. Men uppenbarligen är det så och då måste de ju skrivas ännu tydligare. Att söka asyl är en mänsklig rättighet.

 

Han uppmanar även EU att ta ett större ansvar och vill se Finland som en aktivare aktör på den internationella arenan, vad gäller mänskliga rättigheter och klimatfrågan – en annan hjärtefråga som kommer att stå högt på agendan om Kvarnström får bestämma.

– Vi är ett litet land, men vi har fortfarande höga utsläpp per capita. Däremot har vi också en hög kunskapsnivå och därmed förutsättningarna att verkligen bidra med innovationer och forskning på området.

 

Han kritiserar den finska debatten, som istället för att hitta lösningar enligt honom har handlat om kostnader och ifall klimathotet är verkligt eller inte.

– Vi måste börja lyssna på vetenskapen. Man debatterar inte vetenskapliga fakta och överlag så finns det sällan enkla svar på svåra frågor. Och då ska inte politiker låtsas ha dem. Dessutom ser jag inte hur en klimatomställning och en renare miljö skulle missgynna någon. Det är konstigt att ren miljö har blivit en kostnadsfråga, utan den gör vi ingenting med våra pengar.

 

Likheten med Rinne

Vägen till politiken har i många avseenden varit lång, snårig och långt ifrån självklar för Johan Kvarnström. Trots det är han med sina 32 år, varav endast två inom socialdemokratin, ett både nytt och ungt ansikte för partiet.  Det politiska engagemanget har däremot alltid funnits där – feminismen och omsorgen för utsatta kom enligt Kvarnström som med modersmjölken.

På allvar väcktes det politiska intresset ändå i högstadiet och gick hand i hand med Kvarnströms andra stora intresse och passion: hiphopen. Han beskriver hur han som tonåring hörde den svenska gruppen Latin Kings hit Krossa Rasismen och blev blixtkär i uttryckssättet, att rappa på svenska.

Med tiden började han själv skriva texter och rappa dem under artistnamnet Qruu. Låttitlar som Allas lika värde, Sprickan i systemet och Hjärtat till vänster avslöjar att värderingarna har varit konstanta i Kvarnströms skrivande, även om uttryckssättet må ha förändrats.

Johan rappar i Ekenäs kyrka på en välgörenhetskonsert. Foto: Ahmed Alalousi

Helt har han ändå inte lämnat Qruu, även om micken numera ligger på hyllan. Hjärtat till vänster är Kvarnströms kampanjslogan och både Latin Kings antirasism och hiphopens budskap om att vända motgångar är fortfarande en viktig del av hans politiska engagemang.

– Dessutom har hiphopen har gett mig en scenvana och attityd som är bra att ha i bagaget som politiker.

Och helt på hyllan ligger micken inte. I en video, publicerad på Kvarnströms officiella Facebook-sida i början av mars, rappar han återigen – den här gången på riksdagshusets trappa i Helsingfors. I skrivande stund har över 12 000 personer sett honom framföra rader om hur han ”kämpar hårt för den offentliga vården, vågar stå upp mot privatiseringsvågen” och hur han likt partiordförande Rinne också är ”Antti”; ”anti-fascist, anti-rasist, stolt demokratisk socialist, javisst!”.

Men vad skulle Qruu säga om politikern Johan Kvarnström?

Kvarnström skrattar.

– Han skulle nog säga att han litar på mig, men samtidigt uppmana mig att hålla mig på rätt linje. Ju längre in i politiken man kommer, desto viktigare blir det att bevara kontakten med det riktiga livet och någon slags äkthet. Att inte fastna i någon bubbla och politiskt spel utan komma ihåg att det verkligen handlar om människorna man företräder och deras liv.

 

Lukas Lundin

 

Antti Rinne och Margot Wallström: I dagens oroliga omvärld behöver vi stärka EU:s grundläggande värden

SDP:s ordförande Antti Rinne och Sveriges utrikesminister Margot Wallström säger i ett gemensamt uttalande i Helsingfors den 19 mars att Finlands EU-ordförandeskap är en viktig möjlighet för EU.

– Vi behöver även starkare samarbete med Afrika, säger Rinne och Wallström.

 

Uttalandet börjar med ett konstaterande att EU finns till för Europas medborgare:

 

“Om vi glömmer det riskerar vi att tappa folkets förtroende. Därför måste sociala frågor, rättvisa jobb och god arbetsmiljö få större plats i EU-samarbetet. Vi vill förnya unionen och göra den ännu bättre. Vi behöver ett starkt och enhetligt EU för att möta de globala utmaningarna.

Finlands EU-ordförandeskap under senare hälften av 2019 ger möjlighet att lyfta viktiga frågor och forma den europeiska unionens agenda.”

 

SDP har fyra prioriterade teman för Finlands EU-ordförandeskap:

 

1) en stärkt social dimension, rättvisa jobb och välfärdsekonomi

2) de arktiska och nordliga kontakterna

3) cirkulärekonomin och klimatpolitiken

4) hejdandet av skatteflykten

 

I det gemensamma uttalandet konstateras vidare att vi i dagens oroliga omvärld behöver stärka EU:s grundläggande värden: mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen.

 

Wallström och Rinne betonar också Afrikasamarbetet:

 

“Många av de globala utmaningarna är särskilt tydliga i stora delar av Afrika. Den till naturtillgångarna rikaste kontinenten med en stor ung befolkning har en enorm ekonomisk potential, vars hållbara utnyttjande kräver jämlika och rättvisa möjligheter att delta i den globala ekonomin. Att hejda den globala uppvärmningen samt att stärka demokratin, de mänskliga rättigheterna och freden på kontinenten är viktiga målsättningar, också för att nå FN:s hållbarhetsmål på global nivå.

Nyckeln till en hållbar utveckling på den afrikanska kontinenten finns i att stärka kvinnors och flickors ställning, utrota fattigdom och att förbättra människors livskvalitet.”

 

Rinne och Wallström efterlyser ett jämbördigt partnerskap, där även ett generöst och ändamålsenligt utvecklingsbistånd har en betydande roll.

 

Dyr vård leder till ökad fattigdom

Kuva: Pixabay

Miljontals människor tvingas in i extrem fattigdom för att de betalar höga vårdkostnader ur egen ficka. Detta trots att världens länder lägger allt mer pengar på hälso- och sjukvård, enligt Världshälsoorganisationen WHO.

 

I låg- och medelinkomstländer har utgifterna för hälso- och sjukvård ökat med sex procent årligen och i höginkomstländer har de ökat med fyra procent enligt en rapport från WHO.

Regeringar står i genomsnitt för över hälften av vårdkostnaderna, medan över 35 procent finansieras ur människors egna fickor. En konsekvens av detta är att 100 miljoner människor tvingas in i extrem fattigdom varje år.

I medelinkomstländer har dock de offentliga hälsovårdskostnaderna per capita fördubblats sedan år 2000. I genomsnitt lägger regeringar i genomsnitt drygt 550 kronor per person på hälso- och sjukvård i lägre medelinkomstländer och nära 2 500 kronor per person i övre medelinkomstländer.

När de offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård ökar innebär det att färre riskerar att bli ruinerade och hamna i extrem fattigdom om de skulle bli sjuka, men då måste det säkerställas att hela befolkningen har tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård, enligt WHO.

‒ Hälsovård är en mänsklig rättighet och alla länder måste prioritera effektiv och kostnadseffektiv hälso- och sjukvård för att kunna uppnå universell tillgång till hälsovård och förverkliga FN:s globala mål, säger Agnes Soucat vid WHO.

 

Ida Karlsson

 

 

ÄMNESORD

Historisk strejk för klimatet

Kuva: Foto: Maged Srour/IPS
På fredagen den 15 mars samlades unga i hela världen för en klimatstrejk inspirerad av miljöaktivisten Greta Thunberg. Tusentals studenter strejkade i Italiens huvudstad Rom.

Fredagens globala klimataktion blev rekordstor. Klimatstrejker genomfördes i minst 125 länder och över 1,5 miljoner unga var ute på gatorna enligt miljöorganisationen 350.org.

 

Elever strejkade för klimatet i länder som Indien, Uganda, Filippinerna, Nepal och Sydafrika. I Sydney och Melbourne uppges 60 000 ha deltagit i klimatstrejken. I Paris uppger polisen att 45 000 personer gick ut för att strejka för klimatet under fredagen och i Berlin och i London ska omkring 20 000 respektive 10 000 ha demonstrerat. I Stockholm samlades tusentals människor vid Mynttorget i Stockholm.

‒ Vi strejkar för att vi vill ha en framtid och vi kommer att fortsätta, sa 16-åriga Greta Thunberg i ett tal under manifestationen i Stockholm.

Hon sa att klimatkrisen är den största kris mänskligheten stått inför men att den ändå ignorerats i decennier av dem som känt till situationen.

‒ Vi är unga. Vi har inte bidragit till den här krisen. Vi har bara fötts i den här världen och plötsligt har det funnits en kris framför oss som vi kommer få leva med hela våra liv.

Klimatkrisen måste behandlas som en kris menar hon.

‒ Nu ser vi klimatfrågan som jätteviktig, men att det finns annat som är viktigare. Vi måste släppa den inställningen. Om vi inte agerar nu kan det vara för sent.

Klimatmanifestationerna genomförs under parollen Fridays for Future med syftet att få länder att skärpa sin klimatpolitik och skynda på arbetet med att nå de internationellt överenskomna klimatmålen. Mycket har hänt sedan den 20 augusti förra året när Greta Thunberg ensam inledde sin skolstrejk på fredagar utanför riksdagen i Stockholm.

‒ Det är bra att folk äntligen lyssnar och pratar och skriver om klimatkrisen. Det är en seger att det börjar bli mer uppmärksammat, sa Greta Thunberg i en intervju med SVT under fredagen.

Stödet från forskarsamhället har varit stort både i Sverige och internationellt. 270 svenska klimatforskare har gått ut och gett sitt stöd för klimatstrejkerna.

Rörelsen har spridits över hela världen. Greta Thunberg utsågs av Time Magazine till en av världens 25 mäktigaste tonåringar 2018 och nominerades nyligen till Nobels fredspris.

 

Ida Karlsson

SDP:s partifullmäktige diskuterade riksdagsvalet – ”When they go low, we go high”

Kuva: Jukka-Pekka Flander

Den pågående valkampanjen präglade SDP:s partifullmäktigemöte i Helsingfors den 17 mars 2019. Det gällde att klargöra partiets linje inför riksdagsvalet i april.

 

Sirpa Paatero från Sydöstra Finland som är ordförande för partifullmäktige betonade att SDP bygger sin klimatpolitik enligt FN:s målsättningar för hållbar utveckling. Det var mycket regionpolitik i Paateros tal där det samtidiga behovet av stadspolitik och glesbygdspolitik lyftes fram. SDP måste också kunna leverera en bättre social- och hälsovårdsreform än vad Juha Sipilä misslyckades med att ro i land. Varje landskap bör ha en högskola och kommunerna ska ha tillräckligt med pengar till deras tjänster, medan de väntar på social- och hälsovårdsreformen.

 

Riksdagsledamot Pyry Niemi från Uppsala län hälsade från systerpartiet i Sverige. Han sade sig vara stolt över att Sveriges regering är feministisk och trodde på avtalet som fyra partier har gjort upp för hela valperioden. Alliansen är splittrad och i själva riksdagsvalet visade det sig att väljarna var intresserade av den inre säkerheten och hälsovården. Invandringsfrågan var inte så stor som man på förhand hade trott. Niemi var övertygad om att SDP i Finland kan segra i valet i  april.

 

Det mest väntade anförandet var partiordföranden Antti Rinnes linjetal. Han tackade partiets första vice ordförande Sanna Marin och andra i partiledningen som hade satt kampanjen i gång medan han själv var sjuk. Regeringen Sipiläs tid är slut, statsministern har självmant lämnat in sin avskedsansökan och nu gäller det enligt Rinne för SDP att vinna valet med en klar vision om Finlands framtid. I regeringen ska SDP diskutera med löntagare, företag, arbetsgivare och organisationer när man söker lösningar för framtiden. SDP är redo för samarbete och de som är emot måste kunna erbjuda bättre lösningar. ”When they go low, we go high” var Rinnes svar till kritiken som partiet har fått under kampanjens gång. SDP ska inte vinna med en smutsig kampanj trots pågående smutskastning.

 

En bättre framtid når man enligt Rinne med investeringar i vetenskap och forskning, sysselsättning och vård. Ojämlikhet är något som man ska bekämpa på ett effektivt sätt. SDP står för jämställda löner och en familjeledighetsmodell som motsvarar 2020-talets samhälle. Det ska finnas pengar för att ta hand om åldringarna. Man ska kunna leva på sin lön och lita på Finland som ett avtalssamhälle. Att kullkasta nedskärningen som ingår i regeringens aktiveringsmodell är ett sätt att få medborgarna att lita på politiken igen. Välfärdssamhället ska utvecklas och förnyas, inte försvagas och nedmonteras.

 

Det fanns en uppmaning till arbetsgivarsidan i Rinnes tal. Han efterlyste löneförhandlingar som täcker hela arbetsmarknadsfältet som en fosterländsk gärning. För låg- och medelinkomsttagare lovade Rinne skattesänkningar och till åldringsvården en personaldimensionering på 0,7 vårdare per klient. Till de unga lovade han att SDP tar klimatförändringen på allvar och är redo att agera. Under EU-ordförandeskapet anser Rinne att Finland bör förstärka enheten inom EU. En viktig hörnsten för SDP:s social- och hälsovårdsreform kommer att vara en vårdgaranti som garanterar att man kommer till läkaren inom en vecka. Ett tusen nya läkare och vårdare ska ta hand om finländarnas hälsa. Den nya reformen ska vara en modell för alla finländare och inte ett resultat av kohandel.

 

Den allmänpolitiska diskussionen var livlig och FSD:s partifullmäktigeledamöter Mikael Hiltunen från Borgå och Karita Blom från Vasa tog aktivt del. Hiltunen lyfte fram dagvårdens betydelse som en av välfärdssamhällets kronjuveler. Nu när de arbetslösas barn har mist sin rätt till dagvård på heltid, har de fått en skamstämpel på sig. Alla barn ska ha samma rätt till dagvården var Hiltunens klara budskap. Blom efterlyste besinning i social- och hälsovårdsreformen. Den behöver inte vara färdig till midsommarn utan ska få ta den tid den behöver. När man talar om reformen ska det inte bara handla om hälsovården utan det gäller enligt Blom att inse värdet av det förebyggande sociala arbetet. Till sist citerade Blom Ilkka Taipale som hade sagt i Vasa att man ska tänka på vetenskap, konst och fattigt folk. Efter en mångsidig diskussion utkorades Minna Räsänen från Vanda som årets fullmäktigeledamot. En av finalisterna var FSD:s Anette Karlsson från Borgå.

 

Topi Lappalainen