Kontakt

Våldet kan inte vinna

08.04.2017

Stefan Löfven gick ner till avspärrningarna intill platsen för den fruktansvärda attacken och lade ner blommor och tände ett ljus för de som dött eller skadats.

Svenska socialdemokraterna samlas i dag till kongress under rubriken Trygghet i en ny tid. Huvudtemat blev i och med lastbilsdådet kusligt aktuellt, riktigt kusligt, skriver Johan Kvarnström. 

 

Chefredaktörens kolumn med anledning av dådet i Stockholm:

 

På fredag eftermiddag är Helsingfors tågstation som vanligt full av liv och rörelse. Det är förväntan i luften, en ivrig stämning inför veckoslutet. Vi är många som börjar pusta ut då tåget väl är i rörelse. Flera har säkert också den stundande valdagen i tankarna.

Jag skriver ett par jobbmejl och läser lite. Överväger att sätta undan telefonen för dagen. Bara en sista koll i flödet. Och så dyker det upp: ”JUST NU: Lastbil har rammat människor i Stockholm.”

Nej, nej, nej. Det får inte vara sant.

Koncentrerat börjar jag läsa och följa med. Gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Tyvärr börjar man bli van med att reagera på våldsdåd som slumpmässigt drabbar oskyldiga civila mitt i vardagslivet. Det händer varstans, men ännu inte här. ”Det kryper närmare” sade flera här i Finland redan på måndagen efter terrordådet i St Petersburgs tunnelbana. Dådet i Stockholm kan socialt och kulturellt kännas ännu närmare, en stor del av oss har varit just där, besöker svenska huvudstaden relativt ofta och har vänner, släktingar och bekanta där. Stockholm känns mer som hemma och det är naturligt att reaktionerna är därefter även om varje människoliv är lika mycket värt.

Den inre kritiska rösten viskar ändå något frågande om varför jag inte reagerade på samma sätt på veckans giftgasattack i Syrien där hundra personer dödades, bland dem barn. Den kritiska frågan har sin plats i diskussionen, men också förklarande svar, främst psykologiska. Jag måste vifta undan den för stunden. Tänker på Stockholm. Läser den senaste knapphändiga informationen och plockar ihop mina grejer.

Väl ute på perrongen i Karis blir det korta skärrade samtal om det skedda. Någon som vet mer? Kommer det att smälla på fler ställen? Är det över? Och vad hände riktigt?

Nyhetsrapporteringen är föredömligt snabb och springer inte händelserna i förväg den här gången. Jag noterar överraskande många kommentarer om att det nu gäller att komma ihåg att inte fördöma fler än den eller de skyldiga, att den som gör något sådant här inte representerar ett folkslag eller en religion. Det stämmer. Det är ändå tragiskt att det självklara måste sägas med emfas, och kanske ändå inte gäller enligt alla i den delvis polariserade opinionens högljudda utkanter.

Våra politiker agerar värdigt, beklagar sorgen och fördömer våldet. Det gäller över partigränserna, över landsgränserna. Sveriges statsminister Stefan Löfven uttalar sig som en landsfader bör:

”Sverige är attackerat.”

”Mina tankar går till offren, de skadade, deras nära och kära och till hela svenska folket i denna svåra stund.”

I dag vet vi att minst fyra dödats då en person stulit en lastbil och kört den längs en gågata och in i Åhlens varuhus. Flera är skadade. En person är gripen och anhållen.

Samtidigt samlas socialdemokraterna i dag till kongress i Göteborg under rubriken Trygghet i en ny tid. Huvudtemat, med ursprung i den organiserade brottslighetens eskalerande dödsskjutningar, blev plötsligt kusligt aktuellt, riktigt kusligt. Socialdemokraternas Tomas Eneroth skriver på Facebook att han är på plats i Göteborg och ”fast besluten att inte låta en terrorhandling förhindra vårt sätt att leva, vår demokrati och vår frihet.”

Även statsministern påminner om att kärleken måste segra:

”Till alla er som har förlorat någon eller oroas över någon som är skadad – ni ska veta att hela Sverige är med er. Jag vill också rikta ett särskilt tack till alla poliser, räddnings- och sjukvårdspersonal och alla som frivilligt hjälpt människor när de behövt det som mest – ni är en stolthet för vårt land.

Oavsett vem eller vilka det är som angripit oss är deras mål att underminera demokratin och så split mellan oss. Men de kommer inte att lyckas. De kan inte kuva oss, de kan inte styra våra liv och de kommer aldrig att vinna.

Jag vet att många nu är oroliga och skärrade. Och vi är många som kramar de vi älskar extra hårt i kväll. Polisen, alla våra andra myndigheter och regeringen arbetar outtröttligt för er trygghet.

Ta hand om varandra. Tillsammans ska vi ta hand om Sverige.”

Det sägs att man inte vet vad man har innan det går förlorat. På liknande sätt kan känslan av gemenskap växa då ondskan slår till. Efter dådet berättade många vittnen om det ohyggligt hemska, traumatiska och sorgliga, men också om att människorna i Stockholm plötsligt började tala med varandra. Den anonyma massan blev individer. Ögon öppnades för medmänniskan.

Gemenskapen och välviljan kom också till uttryck då invånare öppnade sina hem genom att på sociala medier använda hashtaggen #openstockholm. De som på grund av dådet blivit fast i stan fick en plats att söka sig till mitt i otryggheten. Den reaktionen är värd att ta fasta på då debatten om det skedda tar fart på allvar. Våldet får inte vinna, kan inte vinna per definition. Det gäller Stockholm, St Petersburg och Syrien. Det gäller universellt.

Som Löfven säger: Ta hand om varandra. 

Johan Kvarnström

Inga kommentar ännu.

Kommentera