Kontakt

Kolumn: Farliga, falska dueller

22.03.2017

Jacob Söderman.

Tuula Haatainens meriter och kunnighet bör föras fram i borgmästarvalet. Man måste krossa den falska bilden av en duell mellan högern och De gröna som HS trollat fram, skriver Jacob Söderman.

Helsingin Sanomat har gång på gång låtit påskina att kommunalvalet i Helsingfors är en duell mellan två borgmästarkandidater: Samlingspartiets Jan Vapaavuori och De grönas Anni Sinnemäki.

De betecknas av tidningen (21.3.2017) på ledarplats som överlägsna kandidater, medan de andra partiernas kandidater är ”marginella”.  

Litet tidigare påstod tidningen att Sinnemäki var respekterad (“arvostettu”), men tiger om vem som respekterar henne.

HS var det liberala framstegspartiets (Edistyspuolue) språkrör i tiden. Partiet försvann för att återuppstå som De gröna i Helsingfors. I dag är det ett borgerligt liberalt parti som stilla lämnar de ekologiska frågorna åt sidan. Det behagar tidningen.

Så långt har tidningen inte ändå gått att den betonat Sinnemäkis kompetens för uppgiften. Att styra huvudstadens enorma ekonomi och talrika personal och föra staden och dess invånare mot en bättre framtid är ett krävande uppdrag.

Sinnemäki skrev visor som ung. Hon har studerat rysk litteratur vid Helsingfors universitet och slutade vid hum.kand. (då en mellanexamen). Precis som Socialdemokraternas Tuula Haatainen har hon ministererfarenhet.

För ekologin och de gröna värdenas del är hon såtillvida rar, att den generalplan hon nyligen drev igenom, tillåter byggandet av bostäder på centralparkens marker och öppnar Vårdö (Vartiosaari) för lyxbostäder.

SDP:s kandidat Tuula Haatainen har avlagt både fackexamen och akademisk examen. Hon har skött uppdraget som biträdande stadsdirektör i staden och varit direktör på Stadsförbundet. I dag leder hon ett viktigt utskott i riksdagen. Hon avfärdas av HS som marginell.

Tidningens argumentation är i grunden falsk. Borgmästaren väljs inte alls på basen av att en kandidat får mycket röster i kommunalvalet. Inte ens om partiet får mest röster betyder det att kandidaten blir vald.

Valet av borgmästare kräver att majoriteten i fullmäktige ställer sig bakom valet.

Tidningens linje har grumlat till vad kommunalvalet i Helsingfors egentligen gäller: Hur sköts övergången bäst i invånarnas intresse när social- och hälsovården flyttas till landskapet om vård- och landskapsreformen blir verklighet?

Ger staden bort sin personal, sina byggnader och alla verktyg och anordningar man köpt under åren utan ersättning till landskapet?

Hur kan staden i framtiden garantera att dess befolkning får en bra betjäning inom social- och hälsovården?

Kan staden, som mister cirka 50 procent av sina uppgifter och ekonomi, framstå som rikets huvudstad med alla de uppgifter som ankommer på den?

Vad blir dess roll som skolstad, som universitetsstad och som centrum för landets kulturliv? Hur sköter man trafiken och bostadspolitiken utan att offra gröna områden för byggande? Stadsborna har nämligen fritid också.

Hur skall Helsingfors behålla sin dragningskraft som viktig metropol vid Östersjön?

Allt detta kräver ett fullmäktige med kunskap och vision och en kunnig och meriterad borgmästare.

 

För Socialdemokraterna är det skäl att inte ge upp.

Tuula Haatainens meriter och kunnighet bör föras fram. Man måste krossa den falska bilden av en duell mellan högern och De gröna som HS trollat fram.

SDP:s kandidater har inte mycket tid på sig. Det gäller att sätta igång.

Thomas Wallgren, som strongt försvarade centralparken och inte ville bygga lyxbostäder på Vårdö, bör synas och ta sig ton, banne mig. Hans budskap behövs.

Han ställer upp för svaga och utstötta och för miljön även när De gröna vill sprida asfalt och betong. Det gäller dock att ropa ut sitt budskap ibland. Det är val på kommande.

En annan duell står på lut inom snar framtid, det vill säga valet av president för republiken.

Jutta Urpilainen tackade nej till en kandidatur. Ingen tycks veta vad tidigare talmannen och partiordförande Eero Heinäluoma tänker. SDP är utan kandidat.

Partiordförande Antti Rinne har sagt att SDP:s kandidat väljs efter kommunalvalet. Bra så! Men vem?

På gamla goda tiden skulle man ha fylkat sig bakom den sittande presidenten Sauli Niinistö.

Nu anses en egen kandidat vara nödvändig. En mardröm är att nästa presidentval blir en repris av det tidigare, en sympatisk grön kommer med i andra omgången, medan socialdemokraten trillar ned under 10 procent.

Det skulle betyda att De gröna utklassar Socialdemokraterna två gånger i viktiga val, det vill säga i valet av borgmästare för Helsingfors och i valet av republikens president.

Det gäller nu att sätta alla klutar till, att göra ett hyfsat kommunalval i Helsingfors.

Arbetarrörelsen har minsann erfarenhet av att ha borgerliga tidningsdrakar emot sig.

Leta upp dem som inte tänker rösta och få dem att ändra uppfattning, så blir det framgång.

SDP måste finna en trovärdig presidentkandidat och föra en kampanj som för kandidaten in på slutrakan, med i andra omgången.

En stridbar, kunnig kvinna har den bästa chansen; hur vore Sanna Marin, fullmäktigeordföranden från Tammerfors?

Hon är en frisk fläkt i rörelsen och har kurage. Det senaste i utrikespolitik – och försvarspolitik kan man snabbt sätta sig in i. Hon skulle göra ett bra val.

Man börjar själv bli en antikvitet i rörelsen, så ni får förlåta mig, om jag säger som jag tycker.

Jag skulle krypa till korset, beställa tid på slottet och be Sauli Niinistö ställa upp som partiets kandidat.

Inte alldeles renlärigt, men möjligheterna att vinna presidentvalet skulle öka. Får man SFP med så skulle det se bättre ut. De svenska intressena behöver någon som ställer upp för dem.

Samlingspartiet skulle troligen svälja några gånger och komma med det också. Och republiken finge en bra president.

Jacob Söderman

7 Responses to Kolumn: Farliga, falska dueller

  1. Sven Erik Nylund 22.3.2017 at 19:43 #

    Hur kan man tänka så lika. Inte beror väl enbart på att vi är i samma ålderskategori.

  2. Christer Bogren 29.3.2017 at 12:30 #

    Bra kolumn och analyser av Jacke..Tycker själv mycket om personer som säger vad de tycker om saker och ting,sånt framkallar fina debatter som även bör föras inom SDP och FSD.

  3. Anita Kokkola 29.3.2017 at 16:13 #

    Delar de herrarnas åsikter. Sanna Marin är bra, mycket bra, men skall inte offras för en fight där utgången är given på förhand.Anita

    • Jacke S 29.3.2017 at 16:58 #

      Inte är det något idealiskt läge för Sanna, men någon får ju lov att offra sig. Heinäluoma låter förstå att han kan ställa upp, men min erfarenhet är att han är vankelmodig och att det inte är så säkert. Få se,. För Sanna Marin vore det en vikigt erfarenhet att genomföra en kampanj och kunde komma att utfalla väl i en framtida situation. Man kan inte vänta och vänta på krävane uppgifter i politik utan ta dem när dem när de kommer.

  4. "kielivapaus" 30.3.2017 at 14:20 #

    Sdp:n pitäisi katsoa totuutta silmiin. Suomi on suomenkielinen maa prosenttiluvuin 5 – 95. Ei ole järkevää tuhlata lastemme ja opiskelijoittemme aikaa ja valtion rahaa kaksikielisyyden ylläpitämiseen. Useimmille suomenkielisille äänestäjille tämä asia on päivänselvää. Sdp saa ääniä enää vain vanhuksilta, jotka eivät tiedä maamme kielipolitiikasta mitään tai eivät ymmärrä sen merkitystä maallemme ja omalle jälkikasvulleen.

    Ne, jotka ymmärtävät kielitaidon merkityksen, eivät voi hyväksyä Sdp:n harjoittamaa kielipolitiikkaa. Edelliset presidentinvaalit olivat konkreettinen osoitus siitä, mitä Paavo Lipposen junailema kielipoltitiikka on saanut aikaan. Viime presidentinvaaleissa 6%:n kannatus Lipposelle oli melkoinen osoitus sekä Lipposelle että Sdp:lle , joka on ohjaillut ruotsinkielisille oikeuksia, mutta joista rasitteet ovat koituneet suomenkielisille lapsille, opiskelijoille ja työikäiselle väestölle.

    Jos Sdp odottaa saavansa lisää kannattajia, puolueen pitäisi mitä pikimmin suostua perustuslain muutokseen, jossa Suomi, Ruotsin mallin mukaan, muutetaan yksikieliseksi ja ruotsinkielisille annetaan vähemmistökielen asema, kuten suomenkielisillä on Ruotsissa. Muutos johtaisi siihen, että pakko- ja virkamiesruotsin vaatimus poistuisi ja kaksioisbyrokratia lopetettaisiin tarpeettomana.

  5. Jacke S 31.3.2017 at 08:41 #

    Det är beklagligt att en människa med en så ensidig livssyn skriver i våra spalter.

  6. "Sananvapaus" 31.3.2017 at 14:54 #

    ”Jacke S” Käyn lukemassa Stockholms Universitets Språkförsvaret -sivustoa, jossa Rkp, Sdp, Vas.liitto ja ÅA:n professorit ym. suomenruotsalaiset kirjoittavat.

    Jacke S kuvaa hyvin Suomen tilannetta: ”On valitettavaa, että henkilö, jolla on noin yksipuolinen näkemys kirjoittaa meidän sivustollamme.” Suomenkielinen ei saa lausua mielipidettään omalla kielellään? Me – te ! Se mikä on teidän etunne on meidän haittamme. Siksi kirjoitan tänne Arbetarbladetiin, koska suomenkieliset työläislapset joutuvat opiskelmaan pakko- ja virkamiesruotsia, jotta TE arvon ruotsinkieliset, saatte säilyttää etuoikeutenne.

    Monet työläisperheistä lähtöisin olevat eivät pääse ammattikouluun tai yliopistoon opiskelemaan, koska heillä ei ole ruotsin kielen arvosanaa. Suomenkielisten on vaikeampi päästä yliopistoon ja korkeakouluun, koska sinne vaaditaan korkeammat pistemäärät kuin ruotsinkielisiltä eri oppilaitoksiin. Suomen valtion ja kuntien virkoihin ei pääse yksikään suomenkielinen ilman virkamiesruotsin tutkintoa tai arvosanaa ruotsin kielessä. Asumme kuitenkin maassa, jossa suomenkielisiä on 95% ja ruotsinkielisiä vain 5% asukkaista ja jossa tuskin koskaan kuulee edes puhuttavan ruotsia.

    Suomen perustuslaki uudistettiin v. 2000 ja kielilait v. 2004. Sdp:lla on ollut ratkaiseva asema (Paavo Lipponen) silloin, kun lainsäädäntöjä uudistettiin jopa viime hallituskaudella, jolloin tehtiin ns. presidentti Ahtisaaren Kansalliskielistrategia!

    Kaikki kielilakiuudistukset ovat aiheuttanneet suomenkielisille lisää vaatimuksia, jotta ruotsinkielisten etuoikeudet on voitu säilyttää tai lisätä heidän oikeuksiaan saada palveluja omalla kielellään. Ruotsinkielisille ei ole asetettu vaatimusta opiskella suomea, kuten Ruotsi on kielilaeissaan määrännyt.

    Sdp:n kuten useimpien Suomen puolueiden kielipolitiikka on yhteneväinen Rkp:n kanssa. Folktingetin rahoituksesta ja toiminnasta ei kerrota suomenkielisille äänestäjille, jotka vuosia ovat odottaneet kielivapauden toteutumista.

    Siksi kirjoitan tälle sivustolle, jotta Sdp:ssa heräisi ymmärrys siitä, että maamme kielipolitiikkaa on muutettava! Näin ei voida enää jatkaa! Asukkaat Raaseporissa ja Pedersöressä ovat tyytymättömimpiä kuntaansa! Mielestäni se kertoo jotakin nykytilanteesta.

Kommentera